IssaDippa

Direktlänk till inlägg 3 januari 2016

Att göra ett val.

Av Isabella - 3 januari 2016 22:56

  

 Dem där orden när man inte vet vart man ska ta vägen eller göra för val, vilken väg som är den rätta. När kommer  svaret...? 

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


1000 vägar är det tvunget att vara 1000 vägar? 

Kunde det inte bara finnas ett självklart? 

Så svårt att bestämma mig vad som är bäst.

Vad mår hjärtat bäst av? Vad är bäst i längden?

Ska man chansa eller ta det säkra före det osäkra. 

Jag vet verkligen inte vad jag vill bli... 

Eller vem jag vill bli.

Jag hade en plan men bilden har förändrats tack vare 

den något bittra verkligheten...

Ibland skulle jag vilja utrota vuxna på grund

av vad dem gör med världen utan att själva

ha förståelsen för det. Jag menar tittar man efter

så finns det mer människor som förstör för än en vad

det finns förebilder. Men det kanske bara är jag som råkar

se det så. Men tänk efter hur många förebilder har du egentligen

gämfört med hur många du irriterar dig på av någon anledning

stor eller liten?


Hur som helst jag måste välja... Göra något åt min situation

bli vuxen på riktigt.

Jag är trött på att gå omkring och vara någon slags slit och släng

vara som ändast några få uppskattar. Jag är trött på att inte ha ett

fast ställe i arbete och att inte ha regelbunna aktiviteter för både kroppen

och själen. Men även om jag kan lösa en del av det ganska enkelt

så är det ändå dö svårt... Mitt mod har försvunnit helt.

När jag försöker så lyfter inte fötterna och när jag ändå måste

så spyr jag några gånger på köpet... Det ska inte vara så det är inte

normalt. Inte någonstanns.. Förstå frustrationen när man vill massor

men kedjas av sin egen kropp och när tankarna inte går att 

kontrolera även om man tycks tänka logiskt... Det är inte så bara

som folk säger. Det är inte bara att göra eller att tänka  mindre.

Hade det varit så enkelt som det låter hade jag gjort så för länge sedan!

Det svär jag på.


Och så ska man ju ta tag i det allvarliga. Jobb och framtid...

Utbilda sig till något man har koll på eller byta bana helt och hållet.

Eller bara strunta i allt hoppa rätt ut i någon slags galen chansning?


Jag är ofta i tankarna om att utbilda mig till förskolärare för 

att ha en väg att gå för att ta något jag känner till. Mer eller mindre och

ja barn är ganska svårt att tröttna på. Men när jag går in för att göra

en ansökan eller bara utforska mer om utbildningen så släcker jag sidan

ganska fort. Jag orkar inte. Det blir för allvarligt. Den osynliga strikta kostymen

kommer fram och jag kvävs av allvar. Och lägga tid och pengar på något

som jag kanske ändå inte orkar eller vill jobba med under flera år sedan? 

Jag vet ju hur lätt jag blir rastlös, jag vet ju hur lätt jag tröttnar på 

samma sak hela tiden... Och så blir jag rädd för allt det ansvaret man får.

Jag har redan ett stort ansvar som timvikarie speciellt när man öppnar

och stänger. Men en riktig anställning det blir ännu större krav. Ännu mer press

ännu mer vara duktig. 


Och när jag tänker på andra val som var man ska bo. 

Nära familj eller långt ifrån? Vad är lagom vad är bra.

Var kan jag vara och trivas? 

Var är min plats i världen? 


Eller ska jag ta ett kul år till?

Bibelskola som mina troende vänner föreslår.

Problemet är att jag hade inte gjort det för

lärdommen om Gud den nyfikenheten löser jag 

på mitt egna sätt när jag själv vill när jag själv

har frågor och funderingar kring tro och andra

ting... Jag hade varit där på grund

av trygghet för visst känner jag mig alltid

lugnare och tryggare i kristet sammanhang.

Mycket för att folk oftast har större inre

ro och förståelse och kanske också lite för

att folk umgås ofta nykta. Och är mer öppna

för olika sorters människor precis som jag

är. Nykter och öppen... Nu menar jag inte

att folk som dricker är dumma eller

omöjliga att vara med det är inte riktigt

det jag säger. 


Eller ska man göra något annat? Ge sig in i en helt ny bransch? 

Vad skulle det vara för något? 

INTE DEN BLEKASTE...


Och borde jag kanske trots allt söka hjälp. Dra i mig nått piller...

Nu menar jag inte knark men därimot något som håller nere tankarna..

Även om jag är livrädd för skiten och har någon slags bild av att jag jävla mig

ska kunna lära mig att hantera tankarna på egen hand. Utan konstiga bivärkningar

och andra ting...


Det ända jag vet som jag verkligen vill är att jag vill bli kär.

På riktigt kär. Och så klart finna ännu mer vänner. 

Av någon annledning så avreagerars många tankar 

när man möter många olika sortes människor som man gillar

med olika tankar. 


Jag erkänner jag är rädd för dem viktiga valen. För jag är rädd för att bli tråkig för att bli

som alla andra... Jag tål inte riktigt grejen. Jag har svårt för tanken på ett vanligt jobb 

familj och bil och hus och hela den där vanliga grejen. Folk verkar nöjda men dem 

verkar också sällan nå drömmarna nå dem verkliga målen för det försvinner så lätt 

bort i den där vardagen... Jag vill leva livet. Jag är 22 det är dax att leva nu. För sen är jag 

50 kanske 60 år då är jag nog inte så pigg på att leva livet längre på samma sätt. 

Då börjar man väl lugna sig drastiskt... Börja i stället tänka på pansionen och begraver

så småningom sina vänner även om det kanske är lite tidigt vid 50-60. 


Jag ber om mod jag ber om svar. Jag ber om en rimlig väg som inte känns alldeles för strikt...

Och ja jag försöker tänka vad alla val kan ge i positiv form för visst kan högskola leda till många nya

vänner. Problemet är att vänner genom skola får man sällan behålla efteråt... 


Jag är inte depprimerad även om det kanske låter så. Men jag är trött och frustrerad.

Jag är låst och hatar känslan av det speciellt när inte ens några tårar får klumpen 

att lossna det minsta lilla... Det gör ont för den är stor och jag har gått så himla länge nu.

I kanske ett år eller två... Två tror jag. Jag pallar inte räkna månaderna... 


Varför är det enklare att dö en att leva? Om vi lever så borde det ju vara enkelt att leva..

Men det är inte det... Och det stör mig för egentligen när man tänker efter så är det visst enkelt.

Men det blir inte enkelt fast det är det... Jag hajar att det där lät rörigt. 

Och jag hajar jag borde inte sitta och skriva deppiga saker här för det skapar oro hos

människor som älskar mig. Men ibland måste saker ut och idag för en gångs skull

så funkade det lite att skriva om det.


Men det är okej jag blir okej. Vips så står jag där med en plan förr eller senare...

Och kanske även det jag drömmer om allra mest nu en partner.... 

God natt... 







 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Isabella - 13 oktober 2022 08:24

Hur mycket kan man tro på sig själv oavsätt vad omgivningen tror och tycker?  I mitt liv så tyvärr mäts min självtillit beroende på hur mycket min omgivning visar att dem tror på mig.  Om jag får stöd eller inte. Jag blir vad folk gör mig till. S...

Av Isabella - 4 september 2022 19:52

Jag är i en period då jag känner mig ganska ensam och övergiven. Det har fått mig att tänka och känna mycket. Jag antar att jag dels fortfarande vänjer mig vid att bo ensam och jag antar att jag också sörjer att jag inte har så nära rellationer som m...

Av Isabella - 20 juli 2022 10:52

Nu har det gott en tid sen jag tog examen från skolan och satt i bilen och för ett kort ögonblick funderade på om det var där när jag fortfarandd var som lyckligast skulle ta mitt liv. Jag lät bli och tänkte istället LEV! Lev för allt vad du är värd....

Av Isabella - 15 mars 2022 13:04

Dem senaste veckorna har allt varit extra tydligt hur mycket stöttning jag fått dem senaste två åren. Hur mycket godhet det ändå kan finnas i människor och att det finns människor som både ser och tror på mig och mina förmågor.    Jag har också...

Av Isabella - 8 januari 2022 22:52

Dem senaste dagarna har jag rensat som bara den. Jag har fyllt påsar med prylar och kläder som bara ligger och skräpar i lådor. Försöker skänka bort en del och kommer la försöka sälja lite senare också. Men det har dykt upp många tankar.  Först en ...

Presentation


Darwin eller Gud?
Vad gör människan så fördomsfull? Varför är bananer böjda? Jag är den fundersamma typen som skriver om allt man någonsin kan fundera och grubbla på här i livet! Drömmar,funderingar,äventyr ,vänskap,kärlek vad mer kan man förvänta sig?

Kategorier

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2016 >>>

Translate blogg


Skapa flashcards