Så mycket terapi och tid det har krävts för att lyckas med ett himla körkort. Jag var inte redo när jag var 18-19 år gammal. Jag klarade inte ett sådant misslyckande och jag klarade inte av att hantera den sortens kritik och skäll angående min körning på den tiden troligen på grund av den sjukt låga självkänslan och att jag ej fixade kraven. Uppkörnings kvinnan var sista droppen. Jag gav upp vågade inte titta på böckerna utan att få ångest förrens 2 kanske 3 år senare. Först när jag flyttade hemifrån och började bo med Micke min sambo och fick nya stöttande vänner så vågade jag försöka igen. Började om från noll. Och segade fram under 2 års tid fram och tillbaka. 

För att inte riskera att någon satte någon som helst press eller tjatande på mig så höll jag det hemligt för familj och släckt men också en del vänner jag glömmer aldrig bort när min mamma en gång frågade i bilen om det inte var dax att försöka ta körkort igen... Hur jag sa Nej! Och egentligen bet mig i läppen för att inte erkänna att jag redan hade börjat. Har så många gånger varit nära och velat säga det till familjen men jag höll igen framåt slutet började jag även vara tyst inför vännerna , ändast några få visste fortfarande ända in i slutet. Idag har jag körkortet och det känns otroligt med tanke på att det har varit min tyngsta sten i flera år. Har varit så svårt att våga försöka igen och känna att det är okej att misslyckas. Och jag har nog inte fattat det ännu heller. Tittar på böcker och annat och inser att jag inte behöver kämpa med dem mer. Jag kan lägga ner allt nu. Jag behöver inte fundera på att behöva ta om någon risk 1:a eller risk 2:a. Det känns coolt att jag lyckades ta körkort samma dag som sista dagen på risk 1:an gällde.Ett sådant håller i 5 år så det tog mig 5 år att besegra mitt berg det är ganska sjukt. 

Från att ha fått känna att jag omöjligt kan ta det och kännt att jag är för farligt och korkad i trafiken på grund av vad dåliga körlärare sagt.

(Tänk om dem kunde inse att elever kör farligare destå mer man skäller på dem i stället för att själv hålla sig lugn när eleven gör något fel. Man är ju där för att lära sig göra rätt....) Till att försöka igen flera år senare med en kvinnlig lärare då jag trode det kanske var männen det var fel på. Hon fick mig att söka psykologhjälp. Hon märkte kanske att jag inte kom fram i min körning på grund av något hinder som fanns i mitt huvud. Hon hade ju rätt och jag hade behövt hjälp under lång tid. 

Till att jag sedan började köra med världens bästa sambo som stöttade och aldrig blev arg när jag gjorde fel och höll sig lugn. Jag vågade plugga teorin igen och mindes ganska mycket fortfarande. Gick över till en körsksollärare i slutet som var både glömsk stöttande och ibland bara skrämmande och hård. Till att känna att det gick att klara av teori provet även om det var på håret och jag insåg att min kunskap är det inget fel på men vissa frågor är väldigt dumt formulerade eller inte helt tydliga. Och en del handlar om tur... Till att sitta och skaka och spy innan uppköringen.  Även under uppkörningen var ångesten otroligt stor om inte som starkast till och med. Mitt ben skakade så jag fick trycka ner det för att få det att sluta. Jag glömde andas ibland och ibland andades jag fort och hastigt. Jag sa till inspektören flera gånger att jag vet att jag ej är godkänd men tack för att du varit så snäll mot mig och ej blivit arg på mig. Han var otroligt stöttande förstående och lugn. Bättre inspektör kunde jag ej fått och han var rena motsattsen mot den förra inspektören. Den förra gjorde något hon ej fick egentligen och min psykolog sa en gång jag förstår att du blev skadad av det... Men vilken lycka det blev när denna manen var tvärtom och gav mig en ny bild av inspektörer att påminnas om att alla är olika. Och ögonblicket han sa att jag var Godkänd alltså vilken lycka och förvåning det blev och så småningom en obeskrivlig trötthet från högsta ångesten till högsta glädjen på en och samma dag. Från pissdag till toppenkväll. Jag lyckades med det omöjliga och jag besegrade allt jag ville besegra. Jag är mer glad över den inre vinsten en för själva körkortets innebörd att ta mig från A till B. 

Måste dock träna på en sak både min körlärare, Micke och min inspektör har sagt att jag måste tro mer på mig själv och min egen förmåga. Så nästa uppdrag är väl helt enkelt att komma på hur jag ska tro mer på mig själv. Och framför allt sätta mindre krav på mig själv.

Känns sjukt att jag ena dagen är så rädd för det att jag funderar på självmord och måste vara hos och sova över hos vänner för att inte gå under i mina tankar som total svartnade för ögonen. 

Till att skutta av lycka. Och få se på en grön skärm att jag har klarat det som känndes omöjligt. 

Tror fortfarande att inspektören bara var snäll mot mig och att en annan inspektör aldrig hade godkänt körningen. Men åh andra sidan gjorde jag många rätt jag körde bara väldigt sakta i början kändes det som i alla fall och körde lite hejsan hoppsan inne i rondellerna i stället för att ligga som man ska i rondeller och säkert ett dussin andra saker tokigt dock gillade han min accelation vilket jag ej fattar då jag låg lite över 3000 alltså nästan 4000 varv men just då kändes det som det behövdes när någon var en bit bakom. Jag hoppade sällan över växlar kanske bara 2 gånger eller något under hela körningen. Och i böckerna tjatas det ju om ecodrivning hit och dit. Men av någon anledning tyckte han att jag ej körde farligt kunde sammarbeta med medtrafikanter och så vidare... VA?! Sa jag när han godkände mig. Han är var ju inte riktigt klok jag hade inte godkänt mig själv. Men han gjorde det... Kanske blir man son när man har 9 barnbarn.

Vet ej om jag ska tacka mig själv, mina vänner eller Gud för körkortet så jag tackar nog allihop.

Gud för att han gav mig det under jag bad om, mig själv för att jag mötte min största rädsla gång på gång jag menar efter 40 gånger i bilen så kände jag mig fortfarande nervös inför varje körning med bilen. Trots att det sällan hänt något farligt och för det mesta gått bra att köra och med framgångar. Jag är glad för mina stöttande vänner som alltid finns där och som klarar av min ibland tjatiga deppighet...Och glad för att Micke är en son fin lärare den bästa jag haft i körningen sen fick ju den sista trafikläraren lära mig det Micke ej lärde mig typ titta i speglar innan man svänger och vara klar med växlingsarbetet och kopplingen innan svängar.

Det ska bli härligt när körkortet är i handen då kanske jag förstår på riktigt att jag har fått ett körkort. Jag hoppas jag vågar köra helt själv utan någon brevid mig snart också men än så länge känns det inte som jag är där riktigt ännu. >,< Dock låvade jag inspektören att börja köra själv utan någon brevid och träna helt själv för bilkörning är en träning hela livet. 

Så vad är nästa berg att besegra nu när jag uppenbarligen har fått det bevisat för mig att jag kan klara av vad som helst?!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hur mycket kan man tro på sig själv oavsätt vad omgivningen tror och tycker?  I mitt liv så tyvärr mäts min självtillit beroende på hur mycket min omgivning visar att dem tror på mig.  Om jag får stöd eller inte. Jag blir vad folk gör mig till. S...

Jag är i en period då jag känner mig ganska ensam och övergiven. Det har fått mig att tänka och känna mycket. Jag antar att jag dels fortfarande vänjer mig vid att bo ensam och jag antar att jag också sörjer att jag inte har så nära rellationer som m...

Nu har det gott en tid sen jag tog examen från skolan och satt i bilen och för ett kort ögonblick funderade på om det var där när jag fortfarandd var som lyckligast skulle ta mitt liv. Jag lät bli och tänkte istället LEV! Lev för allt vad du är värd....

Dem senaste veckorna har allt varit extra tydligt hur mycket stöttning jag fått dem senaste två åren. Hur mycket godhet det ändå kan finnas i människor och att det finns människor som både ser och tror på mig och mina förmågor.    Jag har också...

Dem senaste dagarna har jag rensat som bara den. Jag har fyllt påsar med prylar och kläder som bara ligger och skräpar i lådor. Försöker skänka bort en del och kommer la försöka sälja lite senare också. Men det har dykt upp många tankar.  Först en ...