Så jag borde vara ganska lycklig alla andra är ju det. Och jag uppnådde mitt mål och besegrade min största rädsla.  Jag sa till mig själv att lyckas jag med det så kommer jag klara av allt sen till och med att ta över världen och göra den god. Men ärligt talat så skuttade jag bara av lycka den dagen jag fick körkortet. Sedan dess har jag tänkt att det fortfarande krävs en hel del jobb för att känna mig trygg i att köra helt ensam utan någon brevid. Och där är jag ju inte ännu. Dessutom har körkortet börjat kännas så som det borde ha kännts från början när jag försökte ta det från början. Alltså att det inte är en big deal det är ju bara ett körkort. Livet är inte annorlunda för det. Bara lite enklare antar jag. Men också lite mer riskfyllt. Jag får väl jobba med att bli helt avslappnad i allt det här helt enkelt. Jag undrar när jag vant mig vid att jag ej behöver bry mig längre,  jag behöver ej fundera på  körkortskostnader längre, inte heller lägga upp planer eller plugga stenhårt längre. Jag kan lägga ner det som tagit sådan tid och energi och varit en son stor press för mig under flera års tid. Jag hoppas jag snart känner glädjen i vad ett körkort faktiskt är tänkt att vara den där sköna friheten alla talar om.

Efter att gå från 0% jobb och stenhårt bil plugg. Till att gå från as hög ångest  samtidigt som jag får ett nytt jobb på 100% och samtidigt behöver lära mig åka buss och planera utefter dem så visste jag att jag skulle bli sjuk denna veckan och accepterade det. Pressen som släppte när jag blev godkänt plus jobbet med barnen som alltid kastar sig på imunförsvaret och lära känna nya mänkiskor och nya jobbets rutiner så var jag förbered på att bli sjuk denna veckan vilket jag också blev. Men att vara hemma för att man inte har ork och energi för att jobba ger en också tid att tänka ibland på fel saker. Jag försöker sätta ett perspektiv på livet nu när jag insett att inget är en big deal vare sig det känns så eller ej. Mitt värde sitter inte i att ha körkort, jobb eller x-antal vänner. Min förmåga ändras inte heller. Man får bara bestämma sig för att följa sitt hjärta och försöka göra det man kan för att lyckas med det man vill som man tror ska göra en lycklig i livet. Men man har aldrig ett större eller mindre värde beroende på vad man faktiskt lyckas åstadkomma och inte. Och bara för att man lyckas med en grej betyder det inte att allt ligger i ens hand.  Man måste kämpa för allt! Så nu är nästa steg att lära mig att sätta mindre krav på mig själv. Tillbaks till början jag tog aldrig körkortet för att få frihet för att ta mig lättare från A till B. Jag gjorde det för att motvisa en massa människor att jag visst kunde ta det och för att jag skulle känna mig mindre dålig. Och för att göra mina släcktingar stålta för det kändes som jag svek dem också när jag slutade helt att bry mig efter första misslyckandet för ett par år sedan. Och visst blev dem glada och stålta nu när jag lyckades. Men ärligt talat är jag bara glad att pressen är över. Jag väntar fortfarande på att jag ska känna det alla känner den välomtalade frihetskänslan. Jag har snuddat vid den lite grann när jag har kört. Jag var ståltast i världen när jag körde från Ljungby till Värnamo. Och kände att jag klarade av det. Från stad till motorväg till främmande nya vägar i nya staden och jag klarade av det. Inget farligt hände... Ingen tutade på mig, ingen katt dog inget dåligt som kan ske i trafiken hände.

Nu har jag nog skrivit av mig om det jag ville skriva om kära blogg. Men jag har en sista sak som jag inte kunnat släppa. När två väldigt fins vänner till mig som jag är så otroligt tacksam över sa till mig när vi skulle fira mitt körkort på Macdonalds så sa dem skämtsamt.

-Vad ska du nu oroa dig för?

Det fanns bara ett problem med dem orden sekunderna innan så hade min hjärna redan satt igång och tänkt på allt nytt som fanns att oroa sig för. Varför tar det aldrig slut. Varför blir jag aldrig nöjd varför slutar jag aldrig att oroa mig. Man ska förvisso alltid försöka gå framåt men man ska inte oroa sig för allt man vill eller måste ta sig igenom. Antar att jag inte är färdig med mig själv på ett bra tag ännu även om jag jobbat hårt och kommit långt dem senaste åren.  

 

Rebecca

27 september 2017 20:52

Grattis än en gång till körkortet!! nästa gång kör du oss till donken så tar vi driven :-)

http://nouw.com/chicabecka

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hur mycket kan man tro på sig själv oavsätt vad omgivningen tror och tycker?  I mitt liv så tyvärr mäts min självtillit beroende på hur mycket min omgivning visar att dem tror på mig.  Om jag får stöd eller inte. Jag blir vad folk gör mig till. S...

Jag är i en period då jag känner mig ganska ensam och övergiven. Det har fått mig att tänka och känna mycket. Jag antar att jag dels fortfarande vänjer mig vid att bo ensam och jag antar att jag också sörjer att jag inte har så nära rellationer som m...

Nu har det gott en tid sen jag tog examen från skolan och satt i bilen och för ett kort ögonblick funderade på om det var där när jag fortfarandd var som lyckligast skulle ta mitt liv. Jag lät bli och tänkte istället LEV! Lev för allt vad du är värd....

Dem senaste veckorna har allt varit extra tydligt hur mycket stöttning jag fått dem senaste två åren. Hur mycket godhet det ändå kan finnas i människor och att det finns människor som både ser och tror på mig och mina förmågor.    Jag har också...

Dem senaste dagarna har jag rensat som bara den. Jag har fyllt påsar med prylar och kläder som bara ligger och skräpar i lådor. Försöker skänka bort en del och kommer la försöka sälja lite senare också. Men det har dykt upp många tankar.  Först en ...