IssaDippa

Senaste inläggen

Av Isabella - 14 augusti 2015 18:26

Seriöst jag är en människa som lätt blir rastlös och tycker att det finns alldeles för lite att göra. Även dem dagar då jag har heldagars jobb! Så nu undrar jag vad fan alla har fått sina upptagna liv ifrån?

När jag vill ses så har inte folk tid folk är inte dumma för dem vill ändå boka upp något men ibland vet dem inte när dem kan och ibland så bokar dem in någon vecka senare för att då har dem en liten ledig lucka på någon timme eller två. Men när jag pratar med dem låter det inte alls som att dem har 1000 aktiviteter. Så jag förstår inte! Är jag en brutalt överpigg jätte sprallig människa som inte alls borde vara i denna värld. Har jag bara haft otur att hamna med folk som bara jobbar och sover och intresserar sig för ett huvudintresse dem lägger ner all tid på? NEJ JAG FÖRSTÅR INTE!

Jag har själv försökt fixa mig ett eget liv. Nu har jag börjat på smått men är långt ifrån den nivån som anadra värkar ligga på när sjutsingen får jag en väluppbokad kaländer med ändast några få luckor vad krävs av mig? 

Ett heltidsjobb ett gäng ungar och två aktiviteter per dag? Eller pririterar folk andra saker en jag gör. Jag prioriterar ju att träffa vänner. Men andra kanske hellre prioriterar att sitta timtal och läsa serietidningar eller att gå på agiliti med sina hundar? Eller vad folk nu gör?! 


Snälla ni som har ett liv vad sjutsingen gör ni för att slå igäl var ända timme? 

Eller ni tänker att vissa timmar är upptagna timmar av att bara vara hemma och ligga och slöa framför tvn? 

Och laga mat och sont där? För mat tar la ingen tid att göra? Och gå ut med hunden på en promenad gör man la ganska fort. Jag menar det är max 2 timmar om vi ska överdriva! 


Snälla ni som har ett liv förklara för mig?! För jag förstår inte!

Ett tag eller ibland tror jag att folk inte vill träffas och kommer med bortförklaringar 

för att jag inte duger eller är rolig nog att umgås med. Men jag inser att när jag väl

får träffa människorna så tycker dem verkligen om mig. Så snälla förklara!

Eller är ni alla så rika att ni alltid har bokat upp bankbesök,frisörbesök och så vidare.

Eller har ni rutiner för exakt vilka dagar och tider ni ska handla mat för hela veckan? 

Eller vad bajsiken kommer alla era upptagna tider ifrån? 


Jag vet inte om jag är upprörd, bara deppig eller bara väldigt frågsam? 

Men jag vet att jag inte begriper mig på detta mystiska ting.

Så var goda och förklara! 


Tack på förhand!


Av Isabella - 1 augusti 2015 12:03

Jag har levt halva livet med den ständiga klumpen av oro i halsen som känns så stor att man ibland tror att man inte kan andas ordentligt. Som om allt täpper till. Och jag har levt med smärtorna i magen som oro och ångest medfött. Jag har spytt av nervositet av att bli bedömd på dem ''nya platserna'' alla dem ställerna där min liv kan vända. Där jag kan få vänner jobb och så vidare bara jag gör ''rätt''. När jag fick mitt första sommarjobb spydde jag 3-4 gånger innan jag till slut släpade benen sakta sakta till stället som bara skulle ge mig information om jobbet. Jag hade redan fått jobbet så varför var det så jobbigt? 

Jag har en förmåga att kalla mig för feg. Medans andra har en förmåga att kalla mig modig. 

Människor har en förmåga att se mina känslor. Jag har svårt att dölja mitt inre jag medger det. 

Men allt det där har förändrats... Jag är starkare nu och förväntas bli ännu starkare. 

Starkare på grund av att jag ändast lever efter mina egna krav och inte andras längre... Starkare på grund av att jag fått bevisat inför mig själv att jag klarar av massor på egen hand. Känslan av att jag nog inte är så olik andra trots allt. Dem flesta människor verkar ha liknande känslor vissa är bättre en andra på att kontrolera dem och jag tränar på att göra det samma. För jag är en känslomänniska och tycks inte komma ifrån det. Ibland är det bra i alla fall när man har förmågan att tro att man kan rädda hela världen en kväll för då är jag lycklig och på mitt idial torn av vem jag vill kunan vara och känna mig som var dag. Men destå värre är det dem dagar jag låter mig gå under för små saker som löser sig bara jag vågar göra små förändringar. Jag undrar ibland hur det blev så här bra. Hur lyckades jag kämpa mig ändå hit och varför har jag nu större livsvilja än någonsin? 

Var det svarta i mig bara tonårs farsoner med alla dess hormoner och försök till att hitta sig själv? 

Nej jag tror knappast det det var något större. En vilja... En vilja att mina armar inte skulle sluta som så många av mina vänners armar gjort med ärr lika långa och stora som blyertspennor i ett drastiskt försök att bli av med ångesten inombords. En vilja att inte falla ner i att bara stanna hemma och inne i sina tråkiga vardagsrutiner när det finns en hel värld av människor och platser att utforska. En vilja att få det som verkar så romantiskt och underbart på vissa filmer. Dem säger att filmer är byggda på våra fantasier och aldrig verkligheten. Men jag undrar. Hur kan vi fantisera om något om vi inte kan uppnå eller ha stött på det vi fantiserar om? Kanske är sagoaktiga ting en annorlunda verklighet något som finns men som vi gjort om i en bild. Människor säger att jag tänker för mycket att jag överanalyserar och visst kan det så vara. Men utan det så hade jag inte varit jag. Och utan mig hade jag aldrig kommit någon stanns. För det är övertänkandet som fått mig att falla men också att stegra. Jag är envis och vill framåt vill veta vad för mer det finns. Jag har lång väg kvar men jag har mina mål att uppnå och hittils har jag kommit långt. För nu står jag här och kallas inte för tönt av klasskamrater i stället står jag med vänner som kramar om mig och skrattar med mig istället för åt mig. Och med vänner som verkligen tycker att jag är bra som jag är. Som inte försöker få mig att börja sminka mig eller göra brottsliga saker jag inte alls vill. Nu står jag här och går för tillfället under av obalans att inte ha kontroll men med styrkan att veta att jag snart rusar fram i en väldig fart och där med uppnår goda resultat som löser allt. Jag har gått från oron över att livet kanske är meningslöst om det ändå tar slut när vi dör. Om vi lever för att sedan ruttna bort till att idag tro att livet är värt varje ögonblick och att vi har använding för det senare. På en plats annorlunda den här. Med en tro att det kanske finns någon som håller om mig högre en någon människa kan. Med en tro att godhet kanske finns och att jorden inte tas över av ondskan även om så tycks väldigt ofta och mycket nu för tiden. Jag har gått från att inte vilja lära mig vissa saker för att jag tänkt att jag ändå är för korkad och har för lågt IQ. Till att idag försöka ge mig på både det ena och det andra som tycks omöjligt. Jag har börjat spela gittar exempelt och allt det bara av förändrad gemenskap. Nu har jag ett helt gäng som tror på mig och som stöttar mig och som inte går med på att jag gör narr mot mig själv. Jag är dock ärligt talat livrädd för att allt ska ta slut. Men förhoppningsvis är den styrka man byggt upp något som är svårt att rasera igen. Bara man kämpar vidare även i motgångarna. För bara någon vecka sedan grät jag flera gånger pär dag men en kväll när jag i stället grät inför sovandets stund så skrev jag av mig och vaknade upp. Insåg att inget är kört ännu. Och att möjligheterna är öppna och många. Allt handlar om mod för att förändring ska ske. 

Jag vågar inte först men tills lut så brukar fegheten släppa och modet skina igenom vilket får mig att ta steg. Förändliga steg. Jag erkänner jag klagar ännu på mig själv jag fegar ur och undviker vissa saker jag deppar ner mig totalt vissa dagar men jag har nästan aldrig magproblem längre och klumpen i halsen finns bara dem dagarna det känns tungt och stressat i livet. Men annars är jag nog nu mer en ganska äventyrslysten nyfiken glad person. Nu kan jag leva ut spralligheten och modet kommer med modets väg. Till slut står jag där och är president över er alla! 

Okej jag kanske inte hade tänkt att bli just det men hade jag blivit det hade jag försökt tvinga alla att bli snällare mot varandra och älska mer. 


Det här är värken ett glatt eller sorjligt blogg inlägg det är bara livet så som det tjänts dem senaste månaderna. 

Vissa dagar är jag så tacksam för att jag är starkare en förr andra dagar struntar jag i princip att äta och gråter

ett flertal gånger. Men jag har i alla fall hoppet med mig. Och vet att så länge jag vågar ta små steg så leder det till stora steg. Jag försöker säga massor men ändå ingenting för det här är väl knappast nytt. Men det var skönt att skriva av sig. Medans jag försöker fånga upp livet och finna en rutin på allt. Jag avskyr verkligen osäkerheten av att inte ha ett fast jobb eller fasta rutiner... Men jag är ovanligt lugn så som jag varit ända sen den dagen jag insåg att allt löser sig på något sätt. Så jag antar att det här löser sig och att tårarna torkar. För bara jag tar dem små stegen så blir allt okej. Och jag är tacksam så tacksam för livet. 


Och ja jag vet att det här är ännu ett himla känslo blogg inlägg.

Men det är son jag är acceptera det eller sluta läs!

Det här är i alla fall ett känsloinlägg som är mycket 

starkare och har kommit framåt gämfört med hur ett

sådant här såg ut för något/några år sedan.

<3

Av Isabella - 13 juli 2015 18:26

Har läst igenom en mängd gamla blogg inlägg idag och blir riktigt irriterad när jag hittar gamla fula teckningar och dåligt skrivna inlägg som jag kanppt begriper sammanhanget på. Och ändå har folk stått och sagt till mig ett flertal gånger att jag skriver bra. Jag hoppas jag skriver bättre idag en vad jag gjorde då! Dock tror jag inte att jag ritar mycket bättre med tanke på hur länge sedan det var jag gjorde en seriös teckning.


Hmm.. det vore härligt att börja skriva igen. Men från att blogga lite hipp som happ

till att allt blev totalt känslostyrt så förändrades bloggen. Inte nödvändigtvis till något dåligt

men ändå föränderligt. Det märks så tydligt på inläggen beroende på när dem skrevs och

vad jag skrev om. Men i och för sig känslor har nog alltid varit inblandat om inte annat tankar

av olika slag. Vad korkad man var som ung tonåring!? I alla fall jag! Dock känns det ibland

som att rätt många håller med mig på den punkten att man tyckte man hade kommit långt

och var smart men det var man inte. Undra om jag kommer tänka det samma om 5-10 år.

Jag menar att jag när jag är typ 28 kanske 30 bast att jag kommer tycka jag var och tänkte

korkade saker när jag var som jag är nu 22. Tja förmodligen? Hmm... jag kanske borde fråga

några som vet?!  Fast det borde väl ta slut någon gång? Jag menar tycker en som är 70 år gammal

att den var korkad när den var 60? Det låter lite konstigt, eller???


Men snälla ni hur kunde ni människor tycka att jag skrev och ritade bra! Det är rent patetiska inlägg bakåt i tiden.

Men ak så härligt att se saker förändras... Livet gå framåt och att jag nog ganska säkert är gladare nu en då.


Jag vet inte  helt säkert vad poengen med det här lilla inlägget var men det var nog lite skönt att kunna säga

att saker har förändras och att jag är glad att jag är lite äldre och kanske förhoppningsvis lite bättre på att skriva

och formulera mig. Även om det fortfarande kan kännas svårt ibland i riktiga ord. Men i text har alltid min själ legat.

Och sen var det ju ett tag sen jag sa till folk att dem inte är riktigt kloka så det kanske passade sig.

Puss och Kram älskar er!

Eam ja eller tycker om er i alla fall. Jag är inte helt säker på att jag vill pussa på allihopa

så roligt är det inte att pussas trots allt. Men kramas är alltid mys när det är riktiga kramar! :)

Hejsvejs så länge.<3

Av Isabella - 30 mars 2015 18:52

Hej bloggen! Det var väldigt länge sen jag skrev till dig nu.

Under tiden har jag hunnit flytta till min första egna lägenhet

och snart har det gott en hel månad fast det känns inte så! 


Nu när jag haft inflyttningsfest för dem vänner jag lyckats skaffa mig här i Ljungby så tänkte jag

att jag kunde visa upp min lägenhet för resten av allmänheten som kan tänkas vara intresserad 

av att se hur min lägenhet ser ut för tillfället. Jag säger för tillfället för man vet ju aldrig vad som kan 

hända? Några mer tavlor kanske kommer upp och ett bord med stolar på den tomma halvan av 

vardagsrummet och vad jag nu mer kan tänkas hitta på. 


Du skulle bara veta hur ansträngande det har varit att flytta! 

Det var liksom hundra gånger värre en jag trode men samtidigt kul.

Även om typ inget gick som planerat... Suck...

Men jag mår bra. Eller ja typ i alla fall. 

Jag jobbar och sliter rätt mycket övertid på jobbet

och jag har haft 5 förkylningar på rad i ett halvår. 

Men nu mår jag nog rellativt bra även om jag är väldigt

trött av mig nu mer. Vet inte riktigt vad jag ska göra åt det... 

Men nu ska vi inte vara negativa. Jag skulle liksom sattsa 

på framtiden. Det är ju planen. Och är alltid planen.

Hur som hälst här kommer bilderna på min nya lägenhet för alla nyfikna!

Dock är bilderna lite halvdåliga... Så var medveten om det.

                               





Den sista bilden är kontrasten mellan mitt sovrum och kök en solig vårmorgon... Det är ganska sjukt!

Snacka om Jing och Jang dag och natt och vitt och svart... (Bilden är inte redigerad!)

 



Av Isabella - 3 januari 2015 23:37

What if? 

-Gud kan ju inte finnas. Då skulle han ha bevisat det för länge sedan.

Och om han ändå finns? Trots att du inte kan se honom. Hur tror du då sanningen om livet lyder då? 


''Saliga är dem som tror utan att ha sätt mig'' - Från bibeln. Någonstanns...


Så vad händer om. Om allt vi tror på inte alls är så som vi tror. Eller rättare sagt inte tror. 

Vad händer om det plötsligt finns hopp. Ett evigt liv och inte bara död. Inte bara en grävd grav och en föruttnande kropp i en kista. Vad händer om en magisk plats finns. Ett paradis där allt är underbart där varje dag lyser på oss med solsken. Och ingen smärta eller sorg vi ser. 


Vad händer om vi väljer bort vårt otroende liv till en tro i att någon älskar oss mer en vi kan förstå mer en någon annan kan älska oss. Vad händer om vi även dem dagar vi känner oss världelösa har en vakande hand över oss. Som kan lösa allt vare sig vi förstår och märker det eller inte.


Vad händer om vi lägger våra bekymmer i någon annans händer? 


Varför ber vi till något. Om vi inte tror? 


Säg mig är det farligt är det jobbigt och ansträngande att tro på ett bättre liv där vi är beskyddade och bevakade av en högre kraft? 


Säg mig tror du Gud är som kyrkans kultur? 

Eller tror du Gud är något helt annat? 

Känn efter hur känns det? 


Bibeln är totalknas för oss som lever i nuet. Och där talas det om krig i Guds namn och utspelas fortfarande i världen.

Men i den där Nya delen av testamentet som för visso är flera hundra år gammal. Där står det om en helt annan Gud. 


Vad händer om vi slutar läsa boken med sorg och ilska inombords och i stället läser orden kärlek. I stället för det där svåra?  Vad händer om vi tänker reallistiskt? Människor ur en annan tid och annan kultur skrev bibeln. Och inte Jesus han själv eller Gud själv. Vad händer om vi bara läser Jesus och Guds ord? Och inte resten? Vad händer om vi bara tror utan att överanalysera allt och försvårar upp det? Vad händer om vi bara lär oss tro och känna att vi är älskade och inte behöver vara rädda för döden. Vad händer om vi lever godare efter bibeln förslag? 


För så mycket i våra lagar idag och allmäna hyfs lever kvar från bibelns påbud. 


Så vad händer i oss om vi lever godare mot oss och andra och känner oss evigt älskade oavsätt hur vi trivs med vår omgivning eller inte. Vad händer om vi lägger vårt liv i någon annans händer.  Vad händer om vi bara känner med hjärtat och inte tanken? Vad händer när vi slutar vara rädda och känner oss beskyddade? Vad händer när vi känner att vi är skapade av kärlek och av en mening? Vad händer om vi bara väljer bort all ondska ur vår vardag? Vad händer om vi njuter av allt som är runt omkring oss som sägs vara skaps av Guds egna händer?  

What if its true? 

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag vet så väl hur vissa människor som läser det här inlägger kommer tycka jag är yberkristen och helt sjuk

i huvudet som låter mig luras av den kristna tron. För visst står det så mycket dumt och sker så mycket dumt när relligion är inblandat. Jag vet. Och jag är en tvivlare själv och var en ännu större tvivlare förr. Men sen har jag gjort en resa och folk där ute troende folk är inte helt tokiga. Inte mer tokiga en andra människor... Det finns bra och dåliga människor som både tror och inte tror. Det finns dem som försöker manipulera och göra om. Och det finns dem som bara ur sin ärlighet och hjärta säger vad dem tror på utan att ge sig på dig och din tro. Och jag försöker inte få någon troende med det här. Och många meningar ur texten uppe är från vänner från alla möjliga håll och kanter så en del är bara ord jag återupprepat i mitt huvud många gånger och här valt att skriva ut blandat med mina egna ord. Och som sagt jag är inte helt troende själv ännu men jag vill och hoppas att jag blir det en dag. För trots allt

.... What if? What if God is Good? And true.


Några av er kommer bli glada av det här inlägger några av er kommer börja fundera och tänka.

Några kommer fnysa hårt åt det. Och andra kommer stänga ner det redan vid dem första raderna.

Men vet ni vad tyck vad ni vill gör vad fan ni vill. Det här är min blogg jag släpper och skriver vad jag vill!


Om jag så är självmordsbenägen och hatisk eller om jag är nykär och älskar livets alla dagar! 


Jag skriver FAN OCH JÄVLAR! och jag skriver ÄLSKAR OCH UNDERBAR! 


Du är inte tvingad att lyssna eller läsa. Om du läser det så gör det för du vill det. 

Men låt mig göra som jag vill. Det här är min fristad min frizoon. Där jag släpper

lös alla tankar jag håller inombords mig....


Jag har under den senaste tiden mått skitdåligt! Och skrivit flera inlägg som jag 

sedan bara raderat när jag skrivit klart dem. För att inte släppa dem fria. För jag 

har varit rädd för vad folk ska tänka. Och det har gjort att jag grävt ner känslorna i mig

och det har fått mig att må sjukt dåligt. Jag har varit nära på att gråta varje dag för 

skriken och orden har ej fått komma ut. Och även dem dagar det känns bra så

har jag även då tvivlat på att släppa inläggen. Vet ni vad nu skiter jag i det.

Jag mår som jag mår och jag skriver som jag skriver. 

Du får ora dig du får älska mig. Du får göra och tycka vad du vill om mig.

Men snälla låt mig skriva hur brutalt och fruktansvärt jag vill eller

hur romantiskt och spontant och ärligt jag vill! 

Jag bryter inte mot några lagar. Jag bara släpper mina vingar fria.

Här är jag öppen och fri. Här lär folk känna mitt inre. 


Och just ikväll just nu. Är jag ganska nöjd och glad. För jag har bra

musik i öronen och såg en film som fick mig att få känslorna att

röjas och ränsas lite. Där av texten högtst upp. Om Gud..

Ja men tänk om han finns. Fy så underbart! Och fy vilken skillnad 

det skulle göra. Men för all del jag är ärlig jag har mina tvivel

och lär nog alltid ha och få leva med. Men jag vill och hoppas ändå

att jag faktiskt börjar tro på riktigt. För troende människor har gätt

mig så mycket och vissa ord i bibeln får en att leva bättre. 

Och jag vill för all del inte bara leva för att dö. Vad är då livet värt?

Att bara glömma allt man lärt sig och glömma alla man älskat 

alla äventyr man varit med om. Nej då tror jag hellre på en Gud 

och ett liv efter detta en på en hårig apa. 



Av Isabella - 29 november 2014 21:22

Det må vara bara första advent imorgon. Men asså varför bara plocka fram lite och sedan smälla upp tomtemakeriet nära Jul-jul. Liksom.  Så idag storstädade vi huset från topp tipp tå och in i varje vrå! Skåp och lister och ja hela köret! FY VAD JOBBIGT OCH DUMT FÖR KROPPEN! (Eftersom vi inte åt som vi skulle) Men nu är allt jätte rent och fint och myspys Julpynt är uppsatt. Trots att det var ganska impulsiva köpta billiga saker hittade lite här och var så kanske inte det snyggaste man kan tänka sig men improviserat och får la duga i vår lilla etta då vi inte har plats för så mycket. :)


           

<3

Av Isabella - 4 november 2014 18:45

Tiden läker alla sår, Tiden lär oss saker, Tiden går alltid frammåt, Vi kan se fram och vi kan se bak i tiden genom minnen och tankar. Tiden kan gå fort och den kan gå sakta. Säg mig något fantastiskt som inte tiden kan göra? 


Jag vet att jag är en son där människa som ofta flyger iväg i tankar och glömmer att leva och njuta av nuet. 

Och jag vet att jag är en son där människa som oroar mig ofta över saker som känns som ett problem.... Men tiden löser även alla problem. På ett eller annat sätt. Så när mina problem löst sig så brukar jag bli lite sur på mig själv och fråga vad det var för mening att även den här gången slösa veckor och ibland flera månader på att oroa mig över ett problem som ändå löste sig till slut. (På ofta ett ganska bra sätt)


Just nu är jag i en period som påstås normal och naturlig i min ålder. En period då man undrar vad sjutsingen man ska lägga sitt krut i det här livet. Dax att välja yrkeskategori typ. Och även om jag just nu jobbar med små barn på förskola som jag vet att jag gillar så är jag ändå fundersam. Jag hade hälst viljat praktisera något vecka på var ända jobb som finns kanske en månad till och med. Men så funkar det inte riktigt. I dagens samhälle så bör man skaffa sig en utbildning och sedan jobba inom det i flera år tills man går i pansion och ska man byta jobb innan dess så bör det vara något inom samma kategori... Sen får man ju inte jobb hur lätt som helst heller. Helt ärligt vet jag inte vad jag vill. Det känns bara så träligt att behöva välja något specifikt jag tröttnar ju så lätt. 


Asså jag har ett liv... Och jag känner mer och mer som tiden går att det är dax att göra något vättigt av sitt liv. Det varar ju trots allt inte i en evighet? Eller är det just det de gör? För tänk om det finns en himel med evigt och lyckligt liv. Varför ska jag vänta på det när jag kan göra det bästa av livet på Jorden. Så har vi levt bra på jorden vare sig det finns något bra efter jordelivet eller ej. Jag vill mer en bara leva i samhällets struktur och som alla andra ''Svennsons'' Men jag kommer inte riktigt någon vart jag har liksom inte orken kvar att ta tag i det. När jag väl känner för det.

- Känner någon igen sig? 


Och sen var det ju det där med pengar också... =/ 

Kan inte leva utan pengar. Nu menar jag inte att jag inte vill jobba 

och bara leva rikt. För jag vill förtjäna mina pengar men jag vill göra det

på ett väldigt roligt sätt med lite olika yrkesformer under veckorna.

Tjäna pengar på olika sätt. (Lagliga sätt) 


Och jag vet att den ända som kan uppfylla min dröm är jag. Men vet inte vart jag ska börja.

Och jag ville mest skriva ett inlägg om tid. För tid spelar roll men tid är oftast mer bra en det är dåligt.

Även om det innebär att vi blir äldre för varje sekund och att tiden kan vara extremt sölig när vi är otåliga

eller har tråkigt eller likande. Men för det mesta ger tiden oss kunskap och härliga minnen. Så många pratar idag

om att lära sig leva i nuet. Men jag undrar om det egentligen inte handlar om att lära sig hantera tiden? 

Om vi styr tiden så som vi vill så kanske vi kan bli lite lyckligare? 

För att bara lära sig att stanna i nuet går inte. För varje sekund går tiden framåt. Och ja jag håller med om att det är 

bra att stanna upp och slappna av ibland någon gång då och då för att komma ihåg hur skönt livet är och hinna med och känna att vi lever i vårt stressiga liv. Men jag vill känna att varje tid är en underbar plats en underbar tid. Och inte vara fast i klockans tid utan livets tid. 








Av Isabella - 16 oktober 2014 20:48

Kan man manipulera sig själv till att tro på Gud?

Duger jag?


Jag har ställt mig dem där frågorna länge nu. Jag är uppvuxen bland atteister och trode att evolutionen var den självklara sanningen länge länge. Men sedan jag den där kvällen i den där lägenheten i det där rummet. Så väcktes en stor nyfikenhet i mig. Och allt blev förändrat... Den där varma rödhåriga tjejen sa mig något jag aldrig reflekterat över. Och jag kände mig plötsligt ond om jag inte trode på det. För om en Gud är så god att han ofrar sin egen son för att rädda mänskligheten så vore ju jag ganska korkad om jag inte uppskattade det. Ja alltså det där har jag sedan ifråga satt också för varför i hela friden väljer Gud att offra sitt egna barn om han kan göra precis allt.... Men det tänker jag inte gå in på nu och vad jag fick för svar när jag motsatte mig även det. Men grejen är att saker hände när jag började bli nyfiken och väcka en gammal barnatro till liv. För visst bad jag många gånger till Gud när jag var liten.  Vet inte riktigt vad det kom ifrån. Men mamma sa att änglarna gråter när det rägnar. Och i lågstaidet så fick man lära sig en hel del om Jesus. Minns att min lärare kom och sa till mig en gång när jag suttit och målat för länge på en teckning där jag tror Jesus och en åsna var med på bilden och lite hus och sont där. Jag antar att jag lärde mig om Gud inann jag fick höra talas om evolutionen och big bang... Hur som helst. Jag fick en bibel i min hand så fort jag började fråga saker. Jag började läsa men blev arg och vansinnig och frustrerad. Gud lät bara jätte ond och han liksom sa imot sig själv. Men när jag berättade och frågade om dem sakerna så lyckades alla andra vända på det helt. Och nu när jag läser bibeln läser jag samma rader som då fast på ett helt annat sätt. Nu kan jag se vad som faktiskt står. Och det är som dem säger man måste läsa en helhet för att förstå bibeln inte nåra enstaka meningar lite här och var. Men bibeln är ganska obetydlig för mig. Jag hajar att för att ha en tro måste vi tro på den huvudsakliga grunden och meningen i bibeln. Om att våra synder är förlåtna och att Jesus dog för vår skull. Och att Gud älskar oss... 

Och visst låter det himla härligt att om vi väljer att tro på en Gud som älskar oss och finns där för oss jämt så får vi när vi dör fara upp till himelen och leva lyckliga för evigt... Men det låter väl lite för bra för att vara sant. Och det låter som en massa krav. Men det är inte riktigt så. Och när jag har varit frustrerad över att man inte bör göra vissa saker ta ex. att ej ha sex före äktenskapet. Eller att två av samma kön ej ska älska varandra. Så har jag fått svaret att se det som goda rekomendationer inte krav. (Vi är trots allt inte muslimer) Och visst är det ganska smart att inte ha sex före äktenskapet för att ge oss till någon bör ju vara fint och kärleksfullt. För hur många har inte gråtit över att fel människa tog deras oskuld och hur många har inte haft dåliga engångsligg som dem ångrat dagen efter när dem nyktrat till lite och hur många har inte fått onödiga könssjukdommar på grund av att dem legat omkring.... Jag kan nog babbla ett tag till om det. Fast jag kommer inte det. Och det där med två av samma kön. Jag erkänner att det stör mig ännu lite. Men ja vi är gjorda för att sättas samman som man och kvinna. Och fotplanta oss. Men om Gud säger att vi ska älska vår nästa som vi älskar oss själva och vi idag lever i ett helt annat samhälle idag en vad vi gjorde förr i tiden så kanske Gud tycker det är helt okej i alla fall. För bibeln finns det ju 1000 tolkningar av.... Men grunden värkar vara den samma för alla... Och det är ju det viktiga. 

Och jag känner så här att vad är det för mening att leva och lära mig saker och vara med om saker och älska människor om jag ändå bara kommer dö och förmultna bort under jorden och bli uppäten av maskar. Då kan jag lika gärna ta livet av mig på en gång för då ser jag ingen mening i att leva. Och visst är det väl så att dem flesta människor ändå lever vidare på grund av vår okunskap av vad som händer efter livet. Många som påstår sig vara otroende verkar ändå hoppas på en himel. Och det vill jag också. För då kan jag leva vidare och finna en fullständig mening med livet. 

För det jag lär mig här bör jag ju säkert ha nytta av i himlen sen.


Här kommer några andra bra saker jag gillar med att umgås i kristet umgänge och att typ tro på kristendommen i säg.


1. Jag känner att jag har blivit godare och gör saker jag aldrig hade vågat förut. Jag är mer medveten om att vara just GOD. på ett annat sätt en förut. Och jag är mindre fördomsfull.


2. Jag mår bättre av att tro på att det finns något större som har krafter utöver det vanliga.


3. Jag mår mycket bättre i mig själv när jag umgås med människor som ser mig på ett annat sätt. För dem flesta observera att jag just skrev dem flesta! Är att dem har lättare för att acceptera och välkommna alla typer av människor. Och jag hänger bättre ihop med kristna. En del kan ju vara att dem flesta är nykterister eller bara dricker ytterst sällan och jag är ju också nykterist. Och en del ligger nog i att kristna är ganska tänkande människor som funderar och tänker mycket och analyserar. 


4. Okristna har tagit väldigt mycket från bibeln.... Tänk bara på alla citat!

Ex: Va mot andra som du vill att dem ska vara mot dig. Säger inte det något om oss alla i så fall.... Lite i alla fall.

Något värkar ju dem flesta tycka är bra med bibeln i alla fall. Och nästan var ända människa har någon gång bätt till Gud. 


5. Jag har upplevt saker det har varit obehagligt men as häftigt! Men Gud så många gånger jag har försökt förklara bort det med något som känns mer logisk. Men det har inte gott. Och jag har hört från vänner om saker dem sätt eller hört om. Och jag vill inte tro eller säga att det dem känt,sätt och varit med om är en lögn. Vi kan ju inte gå och tro att våra vänner är lögnare. Jag skulle aldrig våga kalla mina vänner för det. Om jag inte kommit på dem med det flera gånger med lögner... Vilket jag inte har! 


6. När jag väljer bort Gud eller helt lever och är bland okristna så saknar jag Gud. Och blir aldrig av med känslan och nyfikenheten. Det har blivit en trygghet att typ tro på Gud. Även om jag tvivlar så kommer jag inte ifrån honom.

Jag har försökt förneka och säga att det är bara trams en Gud kan inte finnas. Men jag vill så jävla innerligt att det är sant och allt jag kännt och varit med om kan inte vara för intet och det kan inte bara vara lögn! Jag önskar jag kunde förklara bättre men det kan jag inte.


7. Jag börjar tro att det mesta i livet har en mening.


8. Jag känner mig alltid välkommen i kristna sammanhang.


Men om nu Gud känns så bra varför frågar jag mig själv om jag duger eller om man kan manipulera sig själv till att tro?

Jo för jag är rädd för att Gud är en lögn i alla fall. För ingen teori varken evolutionen eller någon annan religion är riktigt självklar. Men ibland tror jag att jag bara tror på Gud för att jag manipulerats till det för att andra har tryckt in det i huvudet på mig och ibland vill jag manipulera mig själv ifall nu tron inte är sann så kan jag kanske inbilla mig att den är det. Men jag vill hoppas allt är på riktigt. För det känns sorjligt att bara dö och ruttna bort utan mening. Och att vara älskad och skapad av kärlek känns ganska bra och tryggt. Och det där med att duga. Jag vill vara tillräckligt bra i Guds ögon för att få vara värdig honom och vara värdig en plats i himlen och värdig mina medmänniskor. Och sedan allmänt i vardagen... Det är tufft när man ofta känner att man inte duger. 


Hmm... det där lät ju lite konstigt i slutet. Jag menar alltså att jag tror att jag tror.... Ja typ så...

Jag tror typ att det nog finns en Gud men tvivlar fortfarande. Men jag känner ju i mig rätt ofta en bra känsla i många kristna sammanhang. Och då är jag rätt sällan där. För jag är inte dem som går på tråkiga Gudstjänster för ja dem är faktiskt ganska tråkiga oftast. Men att träffas i små grupp är kul och där diskutera om det finns en Gud eller ej. Och där kan man ibland känna det men även ibland annars med i vanliga vardagen. 

För vet ni vad. När ja blev nyfiken på Gud och ett tag insåg att det är knäppt att tro på en Gud för något sådant verkade ju omöjligt att det skulle kunna vara sant. Så tänkte jag att jag skulle fråga ut mina troende vänner så mycket så dem skulle fatta att Gud finns inte. Men det blev tvärtom. Dem fick mig att tro och dem själva behölll sin tro. 

Bamm... now you know.






Presentation


Darwin eller Gud?
Vad gör människan så fördomsfull? Varför är bananer böjda? Jag är den fundersamma typen som skriver om allt man någonsin kan fundera och grubbla på här i livet! Drömmar,funderingar,äventyr ,vänskap,kärlek vad mer kan man förvänta sig?

Kategorier

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2022
>>>

Translate blogg


Skapa flashcards