Tog med kameran ut på en promenad. Eller ja den hängde mest på runt halsen och gick inte så mycket med säger ju ändå sig självt. Hur som helst så fann jag några fina tecken av vår ute. Så det doften av vår och solens värme var ingen inbildning. Så ja okej, våren har varit några veckor. Men jag har inte aktivt sökt efter den förens idag. Här kommer lite bild bevis på vad jag fann...Oredigerade bilder*           

Så då är vi inne på den sista veckan som jag söker sommarjobb på. Sen kan jag väl inte mer en hoppas att jag får något. Har i alla fall några kanske. Nu har jag sökt upp mot 30 sommarjobb och är ganska stolt. Och jag har börjat tänka att även om jag inte skulle få ett sommarjobb så har jag i alla fall försökt. Och får jag inget så kan jag ge mig ut och söka efter ett riktigt jobb i stället i sommar och ha det som sommarjobb och jag kan lära känna Ljungby lite mer och jag försöka lägga ner mer tid och satsning på hemsidan och föra ut reklam. Och ta reda på hur vida regler funkar gällande om jag får sätta upp reklam lappar på stan och så vidare... Så jag har nog att göra i alla fall. Och skulle jag lyckas sälja något i sommar från hemsidan så har jag i alla fall lite intjänade pengar från tavel arbeten eller fotoarbeten. Ett tag var jag nervös och kände det som et jobbigt krav, som om alla ville att jag skulle skaffa ett sommarjobb och jag vill som vanligt göra alla stålta. Men då måde jag bara dåligt som jag alltid gör när allt känns som krav som inte kommer från egen vilja och av egen kraft. Så jag sket i vad andra sa och tyckte och sökte för min skull, och bara det jag kände att jag klarar av. Och ja jag måste bättre på min självkänsla och tro på mig själv mer. Det vet jag om... Men samhället är något medskylldig till detta! För det undervärderar kvinnor och sona som mig. Sona som inte hunnit få erfarenhet är ung och annat... Hur ska jag tro på mig om ingen annan i samhället gör det? Hur som helst nu har jag sökt och ingen ska säga att jag inte försökt tillräckligt för en vacker dag kommer det att smälla!  Så nu sitter jag och spekulerar över hur kanske mitt eventuellt sista sommarlov kommer att bli. Om jag inte lyckas få ett sommarjobb det vill säga. Men jag hoppas jag får på det stället som gav mig ett kanske. För det var en ung trevlig tjej i telefon och hon krävde inte erfarenhet, dock hade hon få med platser och kommer sökande med erfarenhet går dem antagligen före. Hmm men det hade varit kul och tästa på ett helt nytt typ av jobb. Nåja den här veckans söker vi dem sista sommarjobben sen har vi gått igenom många ställen. Affärer,industrier,förskolor och lite annat smått och gott jag fått tag på och till och med på kommunhuset! Och jag gillar inte ens politiker!  Men det har varit få annonser som faktiskt öppet på nätet sökt sommarjobbare så jag har fått leta fram en massa företagsnummer och hoppats på att dem kan tänkas söka någon i år trots att dem inte varit öppna om det.

Sen kanske det är som dem säger. Folk idag får jobb genom kontakter. Problemet är att jag gillar inte dem jobbkontakter jag har. Jag gillar personerna och man ska ta vilket jobb som helst till och börja med egentligen. Men som vanligt sätter jag mig imot allt. Och tänker att då ska jag minsann lyckas göra motsattsen och få jobb utan kontakter och vara ambitiös och jag ska försöka finna ett jobb jag trivs med redan från början, det behöver inte handla om något status jobb eller bra betalt jobb. Men jag vill jobba på ett ställe jag vet att där kan jag bidra med något! 

Jag skulle aldrig klara av att jobba som undersköterksa på ett sjukhus eller på macdonals på grund av stressen. Och vissa industrier skulle jag bli nipprig på för att det är för monotomt arbete! Jag är för sprallig för sont!

Sen har jag haft turen att gilla ''lätt fågna jobb''  i alla fall. För jag skulle kunna bli barnskötare, personlig assistent. 

Och mjäk kanske städare... Men hatar att alla ser ner på städare! Man ska fan inte se ner på mig! 

Nu har jag skrivit och vill sätta punkt på detta faktum. Jag går min egna väg och försöker för att jag vill det, inte för samhället eller släktingar och vänner vill och tycker något. För då stänger mitt huvud av och protesterar. Jag klarar inte av krav från andra längre. Då lägger jag ner oavsätt om jag vill det eller ej. Jag behöver få gå min väg göra på mitt sätt göra mina egna misstag och förbättringar. Och allt vad det heter. 

Och en dag ska jag komma på vad jag verkligen vill med mitt liv. Ibland har jag varit inne på att byta ämne totalt och bli jornalist. Folk säger ju att jag skriver bra! Och sälja konst på fritiden vid sidan av. Och sen tjäna så pass att jag kan äventyra och utforska världen och oss människor. Möta olika människor, fattiga och rika, indianer och koreanare... Och allt vad som finns. Jag letar ju trots allt fortfarande efter ett svar på den omöjliga frågan.

Vad är meningen med livet? Men jag kan ju ändå skapa mig en mening genom att träffa alla sorts människor med olika livsöden. Och annat. Tänk om man skulle jobba med att hjälpa människor typ jobba på plan eller något. Dock är jag för feg för att jobba på ett sådant ställe och utsätta mig för den fara som det eventuellt kan vara och min engelska är så där. Och min kroppspråk nja.... Mina ansiktsutryck kan visa vad jag känner men mina händer kan inte visa vad jag vill och försöker berätta.

Nu blev det mycket babbel och nog ett ganska ointressant inlägg... Men nu har jag fåt skriva av mig en del i alla fall. Jag undrar hur många stavfel, bokstavshopp och ordfel det var den här gången i texten... Hmm orkar inte läsa igenom som vanligt..

Pusta ut en stund vore skönt! 

Sicken underbart fin dag det har varit idag. Jag som trode helgen som ensam på internatet skulle bli tråkigt och segt. I stället har jag skuttat omkring och varit glad och livlig. Slirat omkring i korridoren och talat för mig själv. Och idag åkte jag på äventyr till Jönköping centrum tillsammans med Jana, en av våra volontär tjejer i skolan hon är från Tjekoslovakien men talar engelska här. Och har fått igång min engelska regält. :) För hon skrattar inte om man gör fel hon hjälper i stället till. Så jag har lärt mig att våga tala mer engelska och jag tror jag också börjat förstå och lärt mig mer engelska under det här året eller jag menar halva förra året och det som är nu... Åhh så krongligt när något sker mellan två tids perioder. 

Hur som idag sken solen när jag vaknade och när jag klev upp hade jag världens morgonruffs. Och tyckte jag såg ganska fin ut med allt detta fluff och volym som jag aldrig har annars. Men kanske lite överdrivet att ha under en vardag. :P 

Sedan bar det iväg till Jönköping med tåg och på stan hittade jag både nya vårskor och ett par solbrillor. Och ja lite annat också men inget viktigt... Typ fil och lite annat oviktigt...Eller egentligen är la maten det viktiga men att skriva upp här känns inte viktigt. Gud vad jag babblar nu bara att komma till saken direkt i stället för att dryga ut något. Lol på mig...

Nu är jag trött efter en lång dag men ska väl se melodifestival finalen ikväll, innan jag lär sova gott i sängen. :) 

Imorgon blir det att skriva cv och personliga brev. Och sen kommer väl dem andra hem. Men vad glad jag är och vad jag trivits bra den här helgen. :) Nu längtar jag till nästa dag och hoppas solen skiner lika mycket då. :)

    Efter mycket arbete , tid och energi så är min alldeles egna webbsida klar och redo att visas upp för världen! 

Nu är det bara att ta nästa steg. Fortsätta utveckla både webbsida och blogg och göra reklam i massor! 

Önska mig lycka till! :) bellsart.se

Vi har alla våra olika sidor. Och även om inte alla syns utanpå så har vi oftast flera sidor inom oss. Som kommer ut ibland eller kanske aldrig får chansens att släppas ut i det fria. Ut i verkligheten. Men känslorna och tankarna finns alltid där. Igår lekte jag med min kamera och med kläder ur min gaderob. Jag såg inte bara skillnaden på hur jag såg ut i dem olika kläderna och stilarna jag kände också en känsla. En känsla jag kände igen.. Och började leta fram det som tilltalade mina olika ''mig'' mina känslofigurer mina drömideall. Jag började fundera på mitt riktiga jag och när jag tänkte ta en bild på mitt vanliga jag... Så kom jag inte på vad jag skulle ta på mig eller ens vad det innebar att vara mitt vanliga jag. När jag sedan satte mig ner för att kolla igenom bilderna så började jag fundera... Skulle jag bli en av dem här roll figurerna en vacker dag? Skulle jag bli alla? Eller ingenalls? Skulle jag trivas med att vara en av dem? Vem är jag och vem kommer jag att bli? Vem har jag varit och har man levt olika liv innan man fick leva det liv man nu lever?

Vem är du och vilka rollfigurer har du inom dig? Släpper du fram dem ibland eller stänger du in dem och håller dem hemliga för omvärlden? Låt mig få veta jag är intresserad och undrar. 

Här är i alla fall jag och dem roller jag ibland ger utryck för eller ändast har inom mig. Jag kan kanske glömt någon men det här är väl dem vanligaste inom mig. Och som folk kanske tar mig för.... Sen finns det en rollfigur jag drömmer mest om allt om att få bli en vacker dag men jag vet lika lite om henne som jag vet om hur jag mitt vardagliga liv klär sig specifikt. 

Nr 1

Tjejen som jag tror många ser och tar mig för... I alla fall äldre kvinnor! Ni vet den där snälla, gulliga och försiktiga lilla tösen. Som charmar och har många funderingar som krättsar. Och som vill rädda världen och göra gott omkring sig och sprida glädje även om hon inte är helt bra på det alltid. Men hon har aldrig riktigt kännts som hela jag.

Nr 2

Tjejen som är cool och har attityd som sparkar svinen mellan benen och som är duktig på att samla på sig vänner. Men som är sårbar och mjuk på insidan. Tjejen som inte tar någon skit. Tjejen jag ofta drömmer om och önskar att jag var.

Nr 3

Den vältränade tjejen som har både muskler och kondition och uthållighet. Som äter hälsosammt fullt ut och tränar mest hela dagarna. Som  har överskåttsenergi och som man inte vill hamna i slagsmål med. Vissa dagar önskar jag att jag orkade ta tag i mitt liv och bli just den där tjejen. Men nyttig mat känns oftast dyster och enformig och det där med att träna. Jag kan träna men tränar oftast för hårt i början och blir sjuk. Eller så blir jag utråkad av enformiga rörelser på ex. gym... Det bästa är när man har kul tillsammans med andra samtidigt som man rör sig. 

Nr 4

Psykopaten som inte längre går att såra... Som dödar dem som gör mänskligheten och som gjort henne och dem hon älskar illa... Hon som längre inte bryr sig. Hon som aldrig gråter.. Hon som fått vara med om för mycket skit och längre inte klarat av att se ljuset och gå vidare... Det här tjejen jag är livrädd för att råka bli vissa dagar och stunder. Då allt och alla lyckas göra mig arg. Ibland känns det som det finns en son djup ilska i mig som skulle kunna stänga av allt gott och förnuftigt i mig och bara ta en kniv och stycka alla sina fiender i stället för att förlåta och gå vidare. Och försöka resa sig av kärlek och allt som är gott i livet.

Nr 5

Den där kreativa skapar tjejen, som analyserar och ser konst i allt... Tjejen jag önskar jag hade mer av. Tjejen som kan skapa varje dag i flera timmar utan att tröttna. Men jag är inte riktigt hon, jag är inte så ambitiös som vissa konst människor är. Jag skulle verkligen vilja ha ett ämne jag brinner för och då vore konst en sådan sak. Eller rättare sagt måleriet och tecknandet, skapandet helt enkelt. Men jag har inget jag riktigt brinner för... Bortsätt från allt filosofiskt förståss... Men det är inget som går att ta på!   

Det var mina 5. Nu undrar jag vilket är mitt riktiga jag. Är alla det? Och vilka sidor visar jag mest? Vilken sida är mest mig enligt er? Snälla låt mig få veta? 

På golvet ligger en uppblåsbar madrass och tecken på golvet, melodifestivalen är på tv och jag är sprallig i hela kroppen. Micke ligger på golvet och tittar på mello och beundras av sean banan. Jag sitter och ler åt fina ord från min egen far. Jag känner hur ord uppfyllas och mål uppnås. Framtiden årdnar sig. Ingen mer oro... Jag trivs i den lilla lägenheten vi är överens om att så fort vi har råd så hyr vi en tvåa eller trea i stället. Men nu duger ettan bra och mina inredningsplaner är i full gång. Vi har spånat igenom hala Ikeas hemsida och skrivit upp möbler vi vill ha och kostnader. Well vi hoppas vi kan få ner priset på några saker men jag gillar inredningiden och Micke som egentligen inte är så intresserad av inredning alls är helpå. :) 

Jag skrattar när jag tänker tillbaka på dagarna som hitils varit. Hur jag i bilen satt och talade med min klassföreståndare om döden,livet,ljungby och skolan i Torsdagskväll under bilturs färden till Ljungby. Och sedan hur jag kom in i en liten lägenhet och direkt kastade mig mot väggarna för att mäta dem för att se vilka möjligheter och möbler som skulle kunna passa. Hur jag reagerade på allt han borde ha hemma men inte har hemma, jag hade kommit till en riktig ungarls lya. Och jag var kvinnan som ville strukturera upp allt. Jag var så uppspelt så att jag inte kunde sova den där kvällen. Och hur jag nästa natt sov hur gott som helst på grund av att jag fått gå några timmar och känna mig in i lägenheten medans Micke var på skolan i några timmar. Jag gick omkring och mätte med ett måttband och kollade möbler på ikea och vilken design som skulle funka. Och kollade klipp på youtube hur man gör för små ytor och så vidare. Och ideerna är slående fina. Ja jag är nöjd och tror att det här kommer bli fint. Äntligen kan lite drömmar börja få uppfyllas. Jag mins hur vi idag gick omkring i Ljungby centrum och det stack ivrigt i mig när vi var inne i några inredningsbutiker. Imorgon har vi ännu en dag innan jag åker hem och hälsar på vänner o familj på Tisdag.

Jag är både nervös och förväntansfull för det också. Folk lär väl fråga om den här grejen jag skriver om nu... Och jag har misstankar om att min kropp kommer gå ner i varv och då släppa lös förkylningen som legat i mig ett tag. 

Men här just nu är jag för livlig glad och förväntansfull samtidigt som jag är nervös för framtiden... 

Idag skrev jag till och med ett CV jag tänkte skicka till var ända förskola i Ljungby och söka jobb. Och det kändes så himla rätt det där cvt. För det var ärligt, positivt och så mycket mig. Och ändå bra och erfarenhetspositivt typ... Trots att jag inte har dunder erfarenhet och inte den där ultimata utbildningen. Imorgon blir det några till CV så jag kan söka andra jobb också främst sommarjobb för tillfället. 

Just nu älskar jag nuet och vill stanna kvar just här i denna tid och plats. För jag har mognat och blivit lugnare och inte en ända gång blivit allt för irriterad på honom. Och han har inte drygat runt och retas som han brukar göra på det där dumma sättet. Och ja det kanske är tillfället men det känns på riktigt och jag vill detta så mycket. Vi har kanske växt och mognat båda två. Det glädjer mig!

Så här sittter jag alltså i en något rörig och tom lägenhet småler och drömmer mig bort om en nära framtid. Och vill stanna kvar i den här känslan för evigt. Här sitter jag med fötterna på en stol nertryckt i en soffa med en dator i mitt knä och småpratar och skrattar tillsammans med Micke mellan varven. Jag njuter och är tacksam för vår fina vänskap. Men som det känns nu är det just vänskap allt handlar om. Vi är vänner som upptäcker livet och världen tillsammans men det är allt. Och jag är så tacksam för att jag fått den här möjligheten. Och glad över dem dagar vi hitils haft ihop trots det dystra gråta vädret. 

Hittils har jag inte tänkt så mycket om staden. Den har lite roliga sagohus i roliga färger här och var. Typ pippi-hus men annars har stan inte gätt så mycket imponerande hitils, inget speciellt med centrum och folket har hitills påmint om folk där hemma.. Ganska tråkiga och buttra. Micke tror att det beror på vädret och att det finns massa glada människor på sommaren. Men dem får vara som dem vill så länge jag får några bra glada vänner här. Vilket jag också har en känsla av att jag kan få. :)  

Allt löser sig liksom. Och vi lär inte bo här i en evighet. Och vi har redan planer på eventuellt en lite större stad en son där lagom mellanstad. Typ Jönköping storlek på det hela eller Växsjö. 

Haha vi har många planer då båda har jobb och ja vi vet ju inte hur länge vi bor ihop men ändå tänk två personer med var sitt fast jobb. KASHING! Självfallet kommer lite gå till välgörenhet :) Bli fadder eller nått skulle man kanske bli. :) 

Äshe nu kanske jag tar drömmarna lite för långt bort och lite över styr igen... En sak i taget var det. En sak i taget. En dag ett steg. :)

Det här inlägget slutar snart med bara en massa smailisar. Och det är inte så roligt att titta på även om dem är fina så nu avslutar jag dagens inlägg med ett ända stort leende och ett hjärta för denna fina stund. Sedan blir det film mys och sen blir det la att sova kanske. Ny dag imorgon! 

Jag och Micke har under några veckors tid planerat och drömt oss bort om en framtid ihop då vi bestämmde oss för att vi flyttar ihop när jag slutat skolan och jag känner mig mer en redo för nya äventyr och för en helt ny stad. Det skulle bli kul och börja från noll och bara spännande inte ett dugg läskigt. 

Men idag fick jag ett samtal som fick mig att behöva reflektera en gång till.

Jag trode fortfarande på att det skulle gå och för en gångs skul så var jag optimisten i det hela.

Jag tog hastigt tag i mobilen och skrev till en av mina största förebilder. Och fråga vad hon tyckte.

Hon trode på mig och att det skulle gå. Och hon var stensäker på att hur som helst så behöver jag flytta ut

och få bli vuxen på egen hand och ta mina egna misstag och lärdommar.

Så nu tänkte jag skriva av mig så att både jag och andra förstår att det inte finns något problem i det hela

för vi har tänkt igenom allt. Och ni alla vet hur duktig jag är på att överanalysera och den här gången var det bra

för det ger mindre risk för problem i framtiden. Men uppstår problemen så reder vi ut det! Och i värsta fall får jag flytta hem till mamma och pappa igen. Men tror inte det kommer behövas.

Nu börjar vi.

Frågor värt att besvara: 

1.Hur ska man få vänner i en stad där man inte känner någon? = Svar genom kyrkan, genom Micke och hans vänner och genom jobbet som jag kommer få någon gång! Och eftersom jag inte är så blyg ser jag inget problem dessutom tänkte micke och jag börja gymma ihop där finns det folk. Äshe vänner löser sig alltid! Jag har ju pappas gener!

2.Hur ska du få jobb?= Jag börjar söka jobb redan imorgon både sommarjobb och riktiga jobb. Och får jag inte det så skriver jag in mig på arbetsförmedlingen. Dessutom har jag större jobb chanser i Ljungby en i nässjö!

Både för att det är större och för att det är lite annorlunda kommun politik här har jag hört. 

3.Men du och Micke har bråkat ibland, hur ska ni då kunna bo ihop!?= Ja vi har bråkat men vi har alltid rätt ut våra bråk oavsätt vad! Vi älskar varandra mer en vi hatar varandra och vi vet att vi inte kan leva utan varandra. Så enkelt är det. Och han har mognat och jag har blivit lugnare i mig själv. Vi trivs ihop och han stöttar mig i vått och tort. Jag tror vi får mer gott av varandra en ont och det vet jag att han är beredd att hålla med mig om.

4.Hur gör ni när ni vill ha ensam tid?= Då finns det alltid ställen att gå till ett bibliotek, kyrkan, ut i skogen. Eller kanske går man till en vän för att variera människa. Sen går man tillbaka när man tröttnat på egen tid och kan få sällskap igen.

5.Men ekonomin da?= Well vi har bestämt oss för att jag bidrar med det jag kan tills jag fått ett jobb. Och då jag fått ett jobb så betalar jag igen det han betalt lite extra för under tiden jag var arbetsökande. Men 2000 i månaden ger oss mat och lite annat. Och han tjänar mer en vad jag gör. Så vi har råd! Jag sa jag ville dela lika från början. Men han sa att det gör vi när du har råd och kan. Så han har själv sagt att han kan stå för det här. Och när jag har jobb kanske det blir jag som står för dem flesta utgifter. Jag tror på oss! Och vi har räknat på det mesta. 

6.Och om ni skulle tröttna på varandra?= Den dagen det bekymmret... Det är ett problem vi tar hand om då den dagen kommer!

7.Tänk om ni blir kära i varandra?!= Vadå är det ett problem i sona fall? Vi har varit bästa vänner i typ 4 år eller något. Och har det inte blivit något ännu så är inte risken så stor att det sker nu. Och som sagt det är ju inget problem om det sker...

8.Hur ska du kunna betala av studielånet?= För det första är det ett minimal belopp varje månad någon hundring typ. Dessutom har jag hört att man inte behöver betala tillbaka förens man har fast anställning och man har 40 år på sig eller vad det var att betala tillbaka. Och jag har tänkt att betala av så mycket som möjligt så fort som möjligt när jag har jobb.

Få se nu har vi urätt all problematik nu? Har ni fler argument och komma med så kom med dem så ska jag finna en lösning på det! Eller rättare sagt vi. Jag och Micke...

Nu ska jag förklara varför jag vill bo med honom.

1. Jag vägrar att flytta hem igen. Inte för att jag inte gillar min familj utan för att jag det senaste lovet insåg hur mycket jag älskar att bo självständigt. Internat livet har fått mig att växa och få känna mig mer vuxen och gjort mig både gladare och friare. Jag har tvingats ha koll på ekonomin själv, tvätta själv, städa själv och diska och så vidare... Och jag gillar att få ha det egna ansvaret och fixa det på mina vilkor på mitt sätt utan att någon kan styra och ställa eller klaga på hur jag gör det.

2. Jag vill inte bo helt själv. Och har alltid gillat iden på att bo kollektivt. 

3. Micke och jag har drömt om att någon gång bo ihop ända sen vi träffades. Vi har alltid tänkt tanken och nu tar vi chansen.

4. Han stöttar mig i allt och har till och med fått mig att våga och orka ta tag i körkortsdelämmat igen. (Fast det vet han inte själv om.) Så när jag har pengar igen så ska jag fixa det hela.

5. Jag har så många år nu tittat ut genom fönstret och tänk att jag vill ut och ha något nytt. Skapa något helt nytt en egen värld en ny fas i livet. Och då passar det här perfekt. Börja om i en ny stad med nya möjligheter tillsammans med en vän jag älskar och som stöttar mig i vått och tort och som står där som ett kärlesberg hur mycket jag en skriker och klagar på honom ibland. 

6. Jag tror det kan ge mig mer lärdom av vuxenlivet och en bättre självkänsla! 

JAG TROR PÅ DET HÄR OCH INGEN SKA FAN STOPPA MIG!

JAG ÄR VUXEN OCH GÖR SOM JAG SJÄLV VILL JAG ÄR MYNDIG!

OCH TYCKER DU OM MIG SÅ LÅTER DU MIG FÖLJA MIN DRÖM 

OCH LÅTER MIG GÖRA MINA EGNA MISSTAG OCH FINNAS TILL 

OAVSÄTT VILKA VAL JAG GÖR I LIVET!

JAG KAN INTE GÖRA SOM DU ELLER DU VILL GÄMT! 

JAG HAR ETT EGET LIV OCH LOVADE MIG SJÄLV FÖR ETT 

TAG SEN ATT GÖRA DET JAG VILL I MITT LIV!

Pappa har alltid sagt att man ska göra som det man själv vill och nu gör jag det!

Mamma har alltid sagt att jag är välkommen hem om livet strular sig någon gång.

Så jag är inte rädd för att bli hemlös om allt skiter sig.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Sms konversationen med Karin:

Jag: Fick ett samtal från en vän. Hon var orolig för hur det skulle gå för mig. Men jag är optimist i det här fallet, jag vill uppleva något nytt. O det blir mitt egna misstag i så fall. 

 Jag tröttnade på nässjö flr känge sen och jag har större jobb chanser där. O jag kan få vänner genom kyrkan dessutom kanske jag blir vän med mickes kompisar. Och jag älskar den killen även om vi bråkar ibland så blir vi ju alltid sams och han är min framtida man de har han alltid varit. Och han känns mognare och jag lugnare. Om jag vill ha egentid kan jag väll sätta mig i skogen eller ta en promenad.

Jag tror på det här. Får jag göra det? Eller är mina visioner för stora? Vi kan ju ha en testmånad först?

På sommaren o se då... Jag vill bara slippa flytta hem igen. Gud vad ska min familj tycka och tänka?

Karin: De är ju så man lär sig. Det är ju bara att flytta om det inte funkar. Men det är klart att det kan vara jobbigt men också en utmaning. :)

Jag: Precis! Jag kanske inte har självkänslan men jag har modet och micke... Och vill bygga något nytt eget nu när jag är vuxen. I en egen värld.

Karin: Jag vet att det Micke och du har är speciellt :) Var rädd om det. Du har helt rätt i att du kan leta balnd kyrkorna för o hitta en bra gemenskap och egentid är ju enkelt när man gillar vara ute även i ruskväder ;)

Jag: Hur vet du det? Bara för det jag sagt eller för att du sätt de på något vis?

Karin: Absolut! Det viktiga är att du går in med tanken att väa inte för att bygga ett drömslott, för det har ju en tendens att rasa. Kram

Jag: Växa, hah det sker automatiskt inget jag behöver tänka på. Hmm ja jag borde kanske tona ner drömmarna men tror han också längtar till våra spelkvällar våra gym pass och våra restaurang besök vi tänkte ha en gång i månaden när jag fått jobb.

Karin: Jag hör det i din röst när du pratar om honom och vad du säger om er och honom :) Du får något varmt i rösten även när du är arg på honom. ;) 

Karin: Restaurnag besök en gång i månaden är inget drömslott. Det åter trevligt. :) Det som är drömmar är t.ex att vardagen är som de dagarna. 

Jag: Haha hmm då skulle du sätt mig le dem senaste dagarna o tänkt. Han har varit så stöttande och inte retats med mig på ett dumt sätt. Igår sa han något dumt som gjorde mig arg men idag snackade vi som om ingenting hade hänt.

Karin: Låter som ni vuxit och mognat en del båda två. :) sluta aldrig att prata, även om det som gör er ledsna/glada besvikna på varandra. Då är framtiden er.

Jag: Jag är bara rädd för vad folk där hemma ska tycka och tänka. Rädd för att dem ska hindra mig! Men jag tror på oss så pass mycket att jag kan tänka mig försöka med körkortet igen fast i Ljungby det är billigare detsuttom där!

Men jag kanske borde tona ner glädjen... fall allt går fel eller jag blir hindrad. Men jag vill ha förståelse och friheten för jag har varit så glad det senaste och jag hatar att inte få vara glad fullt ut när man för en gångs skull är det!

Karin: Du ska oavsätt vad som händer flytta hemifrån. Du är vuxen och måste få göra ditt liv till det du vill på gott och ont. Ha roligt, sköta dig själv och göra dina egna misstag. :) 

Jag: Precis! Äntligen är du på min sida för en gångs skull! Och jag hade inte tänkt förlora vännerna hemma heller. Det är direkt tåg och bara 2 timmar hem.  Och till jul och vissa helger kan jag ju komma hem!  Och på semester tider.

Karin: Du kommer inte att förlora oss och det är inte svårt att hälsa på. Jag har alltid varit på din sida. Men det innebär också att jag ifrågasätter när jag inte tror något är bra.  Men att du får bli vuxen är viktigt :) <3

Jag: :)

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Nu vet ni alla och nu ska ni alla vara glada för min skull för jag tänker göra det här och jag är glad. :)

Kram på er.

På sängen ligger jag och kollar på del 2 och 3 av serien fittstimm som handlar om dagens fenimist. Efter att åter igen fått se avsnitt 1 på en lektion som kallas livsåskådning... Det kan gämföras med elevensval typ...Och jag är med i en stor grupp av bara tjejer som kallas tjejsnack. Efter visningen så hade många tjejer åsikter och tankar. Jag hade som vanligt också åsikter och tankar men idag valde jag att vara tyst. Jag iaktog och lyssnade på vad dem andra hade att säga i stället. En del var intressant och det mesta kunde jag hålla med om. Andra saker vill jag starta en disskution för. Vad är egentligen rätt och fel? Är Hen ett okej ord och ska det användas?, ska tjejer ta för sig mer? Ska vi skilja på kön eller inte? Och så vidare och så vidare... Och är finimist något bra eller inte? Jag har alltid sagt att jag är fenimist om det handlar om jämstäldhet mellan män och kvinnor men vad det innebär är ju också en fråga i säg? Men en del påstår ju och tror att fenimister vill utrota män. Och då är inte jag!  

Medans jag tänker på detta och tittar och lyssnar på fittstimspogrammet på svt1 play så vänder jag mig om och lägger huvudet på kudden och ser min tjocka bok på bordet. Där är en bild på ännu en person som syns i media och som har argument för saker och ting. Okej så hon vill mest få ut det goda budskapet om bra självkänsla och det är ju bra... Men kvinnan på boken fick mig att tänka på alla dessa människor som finns i medians värd och som står upp för att ge ut budskap eller för att argumentera och slåss för något. Det finns pogram på utsatt tid på utsatt kanal som heter debbat. Där allt från invandrarfientlighet till löneskillnader till barnuppfostran med mera tas upp... Vad är det med oss människor? Varför kommer vi aldrig riktigt överens?

Varför är jag en av dem som vill få ut mina budskap som jag tror på och tycker är bra. Då jag riskerar att bli hatad och ifrågasatt av andra som inte håller med mig?

Många gånger känns det som att vi vill samma sak men har olika verderingar för att lösa problemet. Det känns i alla fall som att politiken gör så väldigt ofta...

Jag går på toa och hamnar sedan vid spegeln och tittar mig i spegeln och funderar över livet och vart vi människor igentligen får igenom av alla dessa olikheter och disskutioner. Varför är det så svårt att tycka lika? Det verkar ju enklare om vi tyckte likadant. Men åh andra sidan skulle kanske inte livet vara lika intressant då. 

Sen slocknar plötsligt tanken och livet går vidare. Jag sätter på en helt vanlig film i stället och släpper av mina tankar på min blogg i ett litet inlägg. Även om jag kanske sällan har rätt att säga ''litet inlägg'' då jag oftast har så mycket tankar och flyt i det hela att det skulle bli flera A4 om man skrev det på papper i stället för i en visuell datauppbyggd blogg.