Asså läste nyss en blogg där en person talade om att årets julkalender på tv blivit anmäld 15 gånger i år som många nog redan visste om. Men hon sa att det är ju konstigt att det inte klagades förra året då det handlade om tjuveri. Och det reagerade jag på och ville skriva här. Det var bra sagt i år klagar föräldrar på att de lär barn hur man får kontakt med andar .... Men som bloggerskan sa det var la värre förra året i så fall om det nu ska klagas.. Och dessutom sa hon att om man inte gillar det får man la se till att barnen inte ser på det då! Och jaa det finns la mycket värre saker barn utsätts för en små saker i barnpogram? Jag menar det är nog verkligheten som är det värsta inte det som syns på tv... Jag vet i alla fall att när jag var mindre lärde jag mig av folk runt om mig inte av något jag sätt på tv. Det jag såg på tv var i så fall något jag använde i tillfälliga lekar eller lärdoms saker... Men asså det allra mesta lär mig ju sig av människorna runt om en i vardagen. 

Asså det här med bloggar jag har börjat tänka lite på vad som egentligen gör en blogg populär och varför många bloggar ofta har få läsare. Jag började rada upp lite i huvudet som kanske stämmer...

1. Dem allra flesta bloggar handlar om en helt vanlig person som skriver om sin vardag. Om du inte är känd skiter folk fullständigt i vad du gör i din vardag. Men folk skriver om sin vardag för det är det dem kan skriva om, det är det man vet något om. En blogg är motsvarigheten till en dagbok bara att man kan göra lite mer på en blogg... Och att en riktigt dagbok kanske är lite mer privat. Men det  handlar fortfarande om vardag och tankar kring det. 

2. Måna skaffar modebloggar och bloggar om smink och kläder... Och plötsligt kan alla blogga om mode. Men hallå! Då är ju allt mode om alla kan göra en modeblogg och lägga upp kläder just dem tycker är snygga och kanske nyss köpt. Då är ju allt mode. Gud så bra då slipper man känna sig så vardagligt klädd. Då borde alla kunna känna att deras stil är mode och inne... Eller? Funkar som reklam att snacka om något väldigt många värkar gilla?

Varför finns det då inte en sju in i helvetes massa musik bloggar och hmm sex bloggar? Sont fattar jag de som att folk är intresserade av, och ja alkohol och resor också. Men mode bloggar värkar vara största grejen enklast?

3. Dem bloggar som blir kända lägger upp mycket reklam och köper sig till kändisskapet? Ja det är en fråga som blev fel formulerad. Men alltså om jag betalar några 10or eller vad det är så syns jag några gånger och några minuter i en ruta på bloggplatsens sida och då kan folk lätt klicka i på min lilla ruta och där med få jag fler tittare. Alltså en liten intresant text eller bild eller kanske båda ger mer besökare...

Och kanske tjat på vänner och annat och skriva till andra bloggar genom att länka till sin egna blogg. 

Hmm... misstänker att många som länkar till sin blogg är inte alls intresserade av de personer som de länkat till utan bara är ute efter besökts siffror. Falsk glädje sig? 

4. Vissa bloggare lyckas fånga besökare av bra upplägg. Det gäller nog bara att komma på knepen och komma på vad som är intressant. 

5. En blogg är en dagbok, en dagbok är oftast privat och hemlig men när dagboken hamnar på nätet vill man plötsligt att folk ska läsa lägga sig i se vad som sker i ens liv och kommentera och saker... Gud vad mycket uppmärksamhet vi människor vill ha på nätet. Speciellt om vi inte får det i vår vardag. 

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Hmmm... Jag har valt att skriva för min egen del dem som vill se får gärna läsa och ta del av det hela. Men annars skriver jag för min egen skull. Sen medger jag att de vore kul om man kunde skriva så intressant eller vara en så pass intressant person att många ville komma och läsa ens blogg och få ut något av det man skriver och lägger upp. 

Frågan är bara hur jag gör det... Jag vill inte bli känd för att jag bloggar om mode eller för att jag är känd i tv eller annat. Jag vill inte bli känd av den anledningen att jag gämt gör massa reklam som i slutändan bara höjer på min läsar siffrors tabell och kostar mig en massa pengar. Eller av den hemska anledningen att jag snackar skit om allt och alla.. Tyvärr värkar även det ge läsarsiffror. Jag vill bli känd för den jag är i så fall, för att folk gillar det jag skriver och lägger upp. För att folk är intresserade av just det. Och det vore ännu härligare om man kunde hjälpa andra att se mer positivt på sig själva med mera, fast det lär nog dröja jag är ju inte helt klar med mig själv en. Men skriva saker som berör folk vore as härligt. 

(obs bilden har inget med något i texten att göra. Mer en att det är en blogg.)

Har du någon gång tänk på att livet är lyckligare en vad det är olyckligt. Man brukar säga att efter regn kommer solsken. Och visst är det så. Jag vet inte hur många gånger i mitt liv som jag har undvikt att kolla folk i ögonen och valt att vända bort blicken från personen då de försökt tala mig till rätta och försökt hjlpa mig när jag haft det svårt och varit lessen eller arg över något. Som jag idag insätt många gånger att dem hade helt rätt. För efter varje bekymmer så löser det sig, ibland efter bara ett litet tag ibland efter flera år men oavsätt om det har handlat om rellationer, krossade drömmar, krav eller annat som vi utsätts för i livet så har jag kunnat se tillbaka och ibland skrattat och undrat varför jag la energi över att sörja över en sådan fånig sak ibland är jag lättad över när problemet löser sig och jag får en ny insikt eller syn över något. Ibland är jag tacksam för problemet som fanns för att utan det hade jag inte varit den jag är och inte lärt mig av misstaget eller tagit erfarnhet och lärdom av det. Varför ska det vara så svårt att se dessa erfarna personer i ögonen när sorjliga stunder finns och de försöker hjälpa en? Dem vet ju ofta vad dem talar om, för dem har varit där, dem har utstått problemet och har idag erfarenheten och dem kommer få så mycket mer destå längre de lever. Varför är det ändå så svårt att se dem i ögonen och se deras sanning?

Jag har gjort misstaget miljontals gånger och kommer fortsätta göra det misstaget. Bara vända bort blicken tro att det dem säger är fel och sedan senare vara tacksam inför dem för att det visat sig att dem hade rätt. 

Och så var det den där känslan. Känslan när man ser att dem är besvikna över att man inte förstår och tar in det dem säger när dem försöker hjälpa en och stötta en och. Och känslan när dem ser att man förstått hur glada dem och nöjda dem är då. Hmm... Att man inte bara kan lyssna på en gång...

Lyssna in det tysta. I upprörd heten blir man döv och inburad i någon slags fyrkant. Men man måste gå utanför sin fyrkant sin syn på livet och det kan man bara om man sätter sig ner och lyssnar inte fysiskt för det fysiska är ganska dövt när det handlar om livets innre syn. Men när man börjar lyssna med det psykiska blir det en annan sak  , lyssna med hjärtat och själen helt enkelt. Jag hoppas du som tagit dig tid att läsa detta är bättre på det en jag. Jag är faktiskt himla dålig på att lyssna med hjärtat och själen för jag måste gämt ge upp för att kunna börja lyssna med hjärtat och själen. Kämpar mig svättig tills jag till slut inte klarar mer och först då kan jag sätta mig ner och lyssna på riktigt. Och jag lär mig sällan av att bara lyssna på någon jag lär mig först av misstaget. Eller händelsen för att se vad folk faktiskt sagt till mig. Vad vore jag utan erfarna bra vänner? Hmm... En ganska dyster människa skulle jag tro... Men nu är det inte så och jag lär mig mer och mer att se på det goda och öppna öronen som finns i själen och hjärtat i stället. Men det är en bra bit kvar... Men också ett äventyr... 

Så som sagt av problem så blir det ofta till något bra i slutändan. Och man måste lyssna med de inre för att förstå. Och utan vänner kommer man inte långt.  Inte jag i alla fall tror inte många andra gör det heller.

*Det löser sig alltid*