Idag  gick jag ut en lång promenad jag satte mig sedan vid en bänk vid sjön och såg mig omkring, samtidigt som jag försökte få tag på någon vän att umgås med, dock var i princip alla upptagna. Typiskt!

Jag såg en anka som såg annorlunda ut en dom andra i sina färger denna ankan var fin och jag fashinerades lite av den. Sedan fick jag lämna min bänk åt ett par fylle människor. Stackars människor! 

Jag gick vidare och hamnade hos systrana Brinell. Jag stannade där och när jag under en stund tog en liten vilopause på deras soffa så låg jag under en filt och funderade en stund. Sedan tittade jag ut mot trädet utanför deras fönster. Och började tänka på livet och dess mening som jag alltid gör när jag tittar ut genom ljust det fönstret i  ljust deras lägenhet. Varför vet jag inte riktigt men det är något speciellt där. 

Jag började tänka att om det här är mitt liv, och mitt liv alltid kommer gå upp och ner, och jag bara lever en gång, varför lever jag då inte livet? Det finns väldigt få människor som faktsikt lever livet. Många är inspärrade i sina fyrkantiga liv. Med dessa vanor och rutiner. 

Är människan rädda för vad som ska hända om dem bryter sina rutiner? 

Kan vi inte klara oss fall vi bryter rutinerna betyder detta fattigdom och förödelse? 

Nej det måste väl gå att leva livet ändå? Gäller bara att komma på hur... 

Men vad är egentligen att leva livet? 

Att göra som man vill varje dag hela tiden?

Skulle det verkligen funka?

.......

Jag skulle kunna sitta i evigheter och fundera på det här men ni får gäran göra det med mig så kommentera gärna! Disskutera med mig!