Nu har jag spytt var och varanan dag i tre fyra månader och är så fruktansvärt trött på det inte bara för det är oroande och jobbigt utan också för att jag inte har kontroll! Och sen är jag trött fysiskt också får ju inte behålla det jag äter! Nu har jag gått i två eller tre veckor på dagpromenad det började för att få mig själv att grubbla mindre och för att inte riskera att bli stressad igen. Ja jag har faktiskt sökt hjälp för det här spysjukan men läkaren konstaterade stressmage. Jag gjorde det samma.. Men det gick inte över, jag tänkte att jaja men det tar a bara lite tid att bli återställd? 

Men hur långt ska man låta det gå? Det här känns inte normalt och jag har fan ont i halsen! 

Dem där promenaderna som var för att lugna hela mig funkade det gör det verkligen. Men den sensate veckan har jag gått för att dempa min ångest våga inte erkänna för andra eller mig själv hur fruktansvärt rädd jag är. Rädd för att inte förstå vad som är fel. Och rädd för att jag måste uppsöka läkare igen, jag avskyr läkare har nog ltie fortbi för sont där fem dygn på sjukhus med blindtarm räckte gått och väl för att skrämma mig från vättet!!!

Och svenska vården är ju inte direkt bra. Blir nog inte bättre av att man får höra från vänner och andra hur illa dem drabbats av den svenska MISSLYCKADE vården. Det kanske inte syns men försöker anstränga mig för att inte svära i denna text, Jag vill träna bort mitt svärande lagom till jag ska börja bli Ledare för en barngrupp om två veckor tillsammans med några andra. Ska bli så kul om inget händer?! 

Men nu sitter jag här är rädd gråtfärdig och har lust och slå sönder saker. Men min ilska kan jag kontrollera ganska bra mina tårar orkar jag inte fälla för jag är trött och min rädsla får jag komma över. För nu är det jag som tar tag i livet och räddar det! Genom att gå till skolsköterkskan imon så får hon hjälpa mig att söka vidare vård. Blir la Eksjö sjukhus som gör massa obehagliga saker med en och i värsta fall en inläggning. Men ska la inte vara för tänksam nu innan det ens hänt allt kan ju ske. Kanske att Gud finns och helar mig över en natt! :)

Jo tack det vore något det men tror inte riktigt det kommer bli så...

Åhh!!! Jag blir galen!!!! 

Igår var jag på ett kvällsmöte i en av stans kyrkor. För att bli en av SMU ledarna där. Vilket betyder typ Ungdomsledarna mins inte vad själva SMU stod för men det spelar ingen roll. Om två veckor minus en dag är det jag som är en av några ledare för Miniscouter det heter tydligen Spårarscout nu. Men det är också oviktigt tycker jag. Det viktiga är att det ska bli kul och att man tar hand om ungarna väl så inte föräldrarna slår i hjäl en.  

Ushe nu tramsar jag bara, alldreles för trött! 

Nej det jag ville säga var att jag älskar hur trevliga dem kristna männiksorna är lite jobbigt när man får förklara för dem att man själv inte är så troende. Jag är bara lite troende, Jag kan tro att det finns en gud som skapade världen eftersom en stor smäll skapade världen känns alldeles för obegripligt. Men den där biblen finns det mycket i som jag har svårt att tro på. Men älskar dem goda budskapen. :) Det gör livet lättare och gör en till en bättre människa. Tror jag i alla fall det verkar ju så i alla fall.

Hur som helst älskar verkligen mina kristna vänner och vill får mer gemenskap med dem och lära känna fler, jag ber om ursäkt fall det låter som saker eller en folkgrupp men måste förklara att kristna människor känns så mycket mer öppna och snälla en vad ikke troende gör. Och jag vill bara lära känna ännu fler och bli en större del av det. Men känns så svårt när deras största intresse i livet är Gud och tron medans mitt största intresse inte är det.  Det skapar lite obalans. Men för övrigt så tänker jag fortsätta träffa kristna människor om det så innebär massa kyrkbesök som jag i säg inte är bruklig för. Men det förståss mycket kopplar jag till livet mer en tacksamhet till Gud och snubben som hängde sig på Korset och tog våra synder. 

Nåväl får se hur framtiden blir...Det blir nog bra ska jag se.

Jaa och förutom gårdagen så började jag som så många andra skolan idag. Efter ett långt sommar lov.

Det kändes faktiskt bra och tryggt. Jag vet inte vad jag menar med trygghet men antar att det tillhör att jag får kontroll igen vet vad jag ska göra helt enkelt utan att behöva fundera så mycket.

Jaa och så har jag satt igång med mitt projekt arbete också. Får se hur det slutar det har i alla fall börjat bra tror jag. 

Ushe nu blev ju ingenting sagt på rätt sätt inte som jag tänkte mig eller ville. Jaja så kan det vara ibland... 

Föresten en sak till bara så ingen undrar.. Nej jag kan inget om scout har adrig varit och är urdålig på knopar och var djur och växter heter. Men det skulle tydligen inte vara så svårt och det skulle bli mycket lekar och så barnen är små och själva nybörjare så det skulle bli bra fick jag allt veta och det tror jag också. :)

Vet inte vad bilden har med något att göra.... Men nu har jag i alla fall ordbajsat lite fint i en stund...