Idag har jag gjort en gastroskopi för er som inte vet vad det är så är det när man tar en slang med en kamera ner i halsen och ner i magen. Folk hade vanat mig så länge om hur jobbigt det är både dem som faktiskt viste och dem som aldrig gjort de själva. Så jag tog lugnande även om jag misstänker att de inte hunnit reagera när jag gjorde gastron för jag såg slangar och händer och fick kräkreflex och tre ivriga röster omkring mig som jag försökte uppfatta vad dem sa... Okej jag erkänner det var jobbigt även om allt gick så fort och jag inte riktigt förstod vad sjutsingen som hände. Jag vet bara att min klaraste tanke var att den där sköterskan som gav mig lugnande och hämtade mig från väntrummet var en snäll människa och förstående människa så henne var jag berädd att kripa tag i då det blev jobbigt. Vilket jag också gjorde tog tag i hennes arm och hon sa att det fick jag gärna jag hoppas bara att jag inte tog i hårt. 

Nåväl doktorn hittade inget fel och sa att ät den medecin du äter nu i ytterligare fyra veckor och även en ny medecin som jag fick idag. Jahop tänkte jag och fick inte ihop hur han ville att jag skulle ta det. Men det fick mamma som tur var. När vi skulle hem så höll jag på att snubbla jättemånga gånger så mamma fick hålla mig i handen hela vägen det kändes som när man var ett litet barn och höll mamma i handen. Men nu var det bara för jag var snurrig efter lugnandet.  Hmm finns så mycket jag kan berätta om allt jag tänkte genom dagens resa om den där tjejen som såg livrädd ut medans jag kände mig hel lugn utan att förstå varför och om hur läkaren talade med en och hur dem skämtade i rummet medans jag var som ett frågetecken som jag undrade vad jag skulle ta seriöst och inte.... Men det tror jag ingen är intresserad av att lyssna på.

Men det här med medecinen och det på nått sätt kändes det rätt det kändes bra att läkaren talade om medecin för jag har anat att om jag nu slutat spy och har lite problem med magen fortfarande på sitt underliga vis så kanske det går över snart. Jag vill hoppas det så nu skiter jag i vad vänner och andra säger. Jag tästar att käka medecinerna i dem veckor jag ska och är jag inte bra då med allt som känns bekymmer fullt ja då ska jag söka vidare vård. Men jag vill tro att det årdnar sig nu vet inte om jag fortfarande är lite konstig efter drågandet som jag kallat det eller om mitt lugn håller på att gå över styr. Men jag vill försöka fortsätta i lugnent nu skita i allt och bara ta medecinen utan att oroa mig för något för en del av detta måste vara oro för att jag hela tiden inte förstått varför jag mår som jag mår. Men det får vara nog nu jag kan leva 6 veckor till med detta och försöka bara leva som vanligt. Och hoppas på att en gud finns och hör mina tankar och önskningar. 

Aa de var en konstig dag det. Och jag är hur lugn,trött och borta som helst idag. Men nu har jag i alla fall fått börja äta igen. :)