Värt och leka och klippa och klistra en stund. När det slutar med att man får en bra känsla över det hela :)

Någonstanns som barn fick man lära sig att dem coola är dem som har många vänner som röker och som kan käfta med vem som helst och vinna diskutionen också! 

Och det trode man ju på. Just de snygga är dem ju också. Är man cool så ser man as bra ut. Så att alla vill ha den tjejen eller killen. Han kunde man ju aldrig få för det fick ju den där jävla bitch tjejen i stället den där elaka typen. Och han var la inte heller så snäll men man ville ändå ha honom. 

Tänk om man hade haft många vänner...

Visst känner väll alla igen sig? 

Jag gör och jag visste att jag kunde inte bli någon. 

Ändå drömde jag och hoppades varje gång en ny skolgång skulle börja.

Men jag tänkte inte ändra på mig. Tänkte inte sminka mig eller börja bli elak mot folk.

Så jag hoppades att jag med mitt vanliga jag och min snällhet kunde få bli cool ändå.

Det har inte hänt och nu har jag tagit studenten. Kan man vara cool på ett jobb?

Spelar ingen roll. 

Men sen finns det dem , som är äldre erfarna och som är fanstastiskt fina förebilder. 

Som sagt att dem tycker jag är häfig och är en cool tjej. Vilket jag mest skakat på huvudet åt. Jag är la inte cool jag har inte massa vänner som gillar mig. Jag har aldrig varit någon speciell. 

Men så sa dem alla. I sina olika tillfällen att jag vågar stå upp för mig själv, inte följa grupptrycket och normerna. 

Vilket enligt dem gjorde mig häftig. 

Jag har tänkt på det där senaste tiden. Och vad det egentligen innebär att vara någon, och att vara cool.

Äldre tycker om mig för att jag står upp för mig själv. Jag är stolt för att jag gör det. Då jag vet hur dåligt jag skulle må av att göra som alla andra och sminka mig och hålla på... Och så har jag ju hört av äldre att dem som är ''coola'' och verkar ha mycket vänner inte alls har det. Dem har bara många bekanta. Och att jag som inte har massa utan i stället några har värkliga vänner och det är värt så mycket mer! För dem älskar en. De är inte bara bekanta det är några som bryr sig när det är svår finns vid ens sida även när man gör misstag. Eller för att förklara det enklare. En som stannar kvar även när du förlorat alla dina rikedoms pengar. För hur många är dem? Inte allt för många tyvärr.

Men ändå ligger det något i mig ändå som vill lyckas nån gång med att få alla i en klass eller på en arbetsplats att tycka om en. Att man är den där som får stå lite i centrum. Samtidigt som jag skulle avsky att vara lika känd som en artist. Men det kanske är stor skillnad på en liten grupp och på ett helt land om inte hela europa eller mer...

Jag undrar hur man gör, kan man knäcka alla sociala kåder, kan man vara chärmig så in i bomben. Och lyckas utan att vara det minsta elak mot någon utan bara jätte snäll, Kan man det? 

Det borde gå på något sätt eller hur? Kan inte vara omöjligt.

Vi vill bli omtyckta vi är flockdjur men för mycket uppmärksamhet får oss galna och får oss att börja knarka med mera. Ja de verkar ju så i alla fall?! 

Denna bekräftelse denna egoism, va tusan gnäller man för? Jag blir alltid sur när jag klagar för de finns dem som har de värre en jag. Och jag blir ännu argare när någon klagar för något som jag vet att jag har det värre med. >,<

Ett tag var jag inne på det här ämnet cool så mycket att jag funderade på om det fanns en hemlig kraft bakom blondiner. För dem får ju alltid alla killar! Så har de varit av de jag sätt. Men visst det är nog inte så överallt. Men jag bara, om jag färgar håret blont så kanske... Sen insåg jag att NEJ! För fan då vill ju alla ha sex med mig i ställe de var ju inte de jag ville uppnå. Jisses!!!

Och visst är det väl ändå fel bild vi byggt upp av vad som är coolt. Dessutom det är ett ord , de borde inte få finnas varken cool eller tönt för alla ska platsa alla ska få ha en bra roll. Alla ska kunna vara väner och ha lika stort värde! Så är det ju bara!!! Så vill la typ alla ha det, så varför är det inte så då?! 

Men om vi tvunget ska ha cool som ett ord med en betydelse. Så kanske jag redan är cool precis så som jag är. Kanske är cool den som vågar stå upp för det den tycker och inte faller för det alla andra gör och tycker. Kanske är cool den som har verkliga och få vänner en den som har massa vänner som ändå inte är riktiga vänner. Kanske är den som är vänlig och som inte gråtar allt för mycket över att hon inte kan bli nr1 coolare en den som är så kallade nr1 och får panik om hon inte fått ett ända Like på en ny bild hon lagt upp på FACEBOOK! 

Kanske är det dax att visa både barn och vuxna och hela världen att ordet cool borde och kanske är något helt annat en  det som utrycks om ordet idag!

Föresten det där med Hip-Hopare och rappare, visst var det la så att dem också var lite coola? Vi har våra fasoner om vissa saker som är coolt graffiti tycker jag är häftigt men varför tycker folk det? För att det är olagligt? Eller för att är ett modern och fränt sätt att skriva och måla på? Antagligen mest för att de är kriminellt alltså snyggt fel och elakt på något vis? Även om bra gjort graffiti borde vara tillåten. Ibland kan stan behöva lite färger. Eller hur? :)

Och töntar da. Jaha det är glasögonormen, datanörden, och den där snubben med tandställning också. Varför då, varför blev det så varför är det fel på det? Idag är la dessutom brillor hur jävla hipt som helst helt plötsligt?! Vad hände där!?

Vem bröt normen? Hur som helst bra jobbat! :P

Så nu är de la bara att gå ut där vem man en är och säga. Jag är cool så det så! ;)

Idag skiner solen och jag fick för mig att börja måla lite. Utan någon som helst ide började jag kladda. Skräckslagen och irriterad på en geting som plötsligt bestämde sig för att avbryta mig. Men sen fortsatte arbetet. Av inget men ändå något... Jag är inte stolt jag är inte nöjd men heller inte missnöjd. Jag skapade något. Fult eller fint? Ingen aning. När ingen tanke ligger bakom och det blir något ändå så finns de la inget att säga? Eller?

Nåväl det är en fin dag och förhoppningsvis fin vecka. Undra vad man ska hitta på mer i veckan. Jag undrar var dem trevliga smsen tagit vägen där folk frågar om man vill med och hitta på något? Brukar ju alltid känna mig så ensam och övergiven på sommaren. Och att ständigt vara den som försöker ta initiativ får en att undra om man ens är omtyckt?

Men men alla fina ord och stunder kan inte bara vara lögner. Då hade la inte mitt hjärta tyckt om alla dessa vänner.

Hur som helst här kommer bilder på det konstiga värket och lite för att bevisa denna fina dag. Precis som om ni inte skulle tro mig? :P Haha många av er som läser detta bor ju faktiskt i Samma stad. :)