Fixat och rensat i rummet för att bli så redo och strukturerad som möjligt inför framtiden. Framtiden som jag bara ska slänga mig ut i utan att riktigt veta vad det innebär eller vad jag gätt mig in i.

Jag har i alla fall planerat att bli en bättre människa som vuxen individ och aldrig förlora min barnslighet. Aldrig tappa bort mig själv eller mina kluriga funderingar. Och ändå bli duktig på att göra mogna och kloka val. Och bli världens bästa och snällaste förebild nånsin som älskar och njuter av livet var dag. För visst har jag alltid velat bli som mina förebilder. :) 

Jag undrar så vad som kommer ske genom hela livet vad för minnen som kommer med tiden och hur det kommer sluta? 

Kommer jag föresten ha några barn och man? Eller kommer bo ensam och vara lycklig ändå?

Eller kommer jag bo med massa vänner? Undra om det finns vänner som med varandra i en massa år?

Det borde ju göra det även om de värkar sälsynt? 

JA JAG VET ATT JAG SKRIVER PÅ SMÅLÄNSKA! DUMMA SVENSKA LÄRARE! Utifall att du läser detta inlägg. Även om chansen inte känns så stor. :) 

Så det råkar vara sommar och snart börjar även sommar äventyren innan det hoppas ut i framtiden. Bara min mage fixar sig! >,< 

Så i år om inget annat händer så ska jag till Skåne och till ett sommarläger och jobba en vecka vid namn Strandgården. Och eventuellt vara barnvakt lite då och då under sommaren till min gulliga lilla kusin. Varför är barn aldrig neutrala? Dem är antingen hur gulliga som helst eller så är dem som små månster som driver en till vansinne. Dem är ju aldrig neutrala!!! 

(Bilden: Jag vet att jag ser ut som fan, men idag orkar jag inte bry mig om att se fin ut. Så slappa kläder och ofixat hår.) 

Coolt att glasrutan speglar sig så otroligt bra!

 Jag var bara så tvungen att ta lite bilder på min kanin när han äter Jordgubbe. Ser så roligt och gulligt ut när han tuggar och får som ett rött läpstift runt munnen. Alldeles kladdig för att sedan slicka sig runt munnen med sin  lilla tunga. :) 

Så då har vi använt lite tid till det bloggandet idag igen. Men som vanligt är det la bara för att skriva av mig och spara som i en dagbok. För vem är egentligen intresserad av mitt patetiska liv. Det är först när man skriver ett långt depprimerande inlägg som folk verkar bry sig och ha läst på bloggen. Hmm tänk om mina andra tankar kunde få lite uppmärksamhet för det är så kul att diskutera tankar och saker med folk. Olika åsikter och synvinklar man blir så klok av sona där samtal. Tänk om jag skulle lyckas få folk intresserade för mina filosofiska inlägg. Tänk vad mycket man kunde lära av andra då! Aja det är la bara att drömma vidare...Hej så länge!