Jag har länge suckat över att vänskap bara verkar vara i perioder. På ett ungefär behåller man en vänskapskrets omkrign 3 år.. Nu har skolan slutat nu kanske det inte blir var tredje år. Men folk kommer och går. Och jag blir så sur när folk tar så lätt på det. Hur svårt kan det vara att få behålla och bevara vänner? 

Det är sommar och ingen vän har hört av sig till mig på flera veckor. Först kommer frågan är jag tråkig? Sen kommer från, har jag gjort något fel? Sen kommer tanken. Om jag nu gör fel och bara lyckas behålla vänner ett litet tag. Så vill jag lära mig hur man gör för att få och bevara riktiga vänner. Mina vänner säger att dem tycker om mig men hör sällan av sig! Jag trode man ville träffa folk man bryde sig om?! 

Jag har aldrig lyckats vara populär i skolan. Men har i alla fall haft några vänner. Eller bekanta? 

Men nu är det en ny chans till höst höhö till Augusti alltså väldigt snart börjar jag på Folkhögskola ett år. 

Och det här gången vill jag lyckas få vänner och bli accepterad i klassen hela klassen. Ja okej alla behöver inte älska mig det begär jag inte då det inte går. Och jag är ju en udda typ så  kan ju inte begära för mycket. Tänk att få vänner för livet! 

Så nu har jag forskat lite i hur man gör. För att göra ett bra intryck men tänker att det inte kommer bli så. Och det är det ända jag tänker på, Att lyckas den här gången. Vilket gör attj ag drömmer massa drömmar om hur det kanske blir... Jag kommer bli förstelnad och kämpa för mycket och då får jag inga vänner för att allt blir stelt. 

Eftersom jag vägrar att vara någon anna en mig själv. Så önskar jag folk kunde gilla mig just den jag är, men för att de ska göra det måste jag få folk att tycka att det är något bra innan de tycker det är konstigt eller töntigt. Hur blir man charmig nog? Åhh man ska inte ens behöva tänka på det det ska vara så självklart. Och självklart vill jag ha äkta vänner inte falska. Så vill inte göra att folk tycker om mig bara för att jag gav dem ett bra intryck utan för att dem gillar mig så som jag är. Varför ska allt vara så kronligt? Jag begär väl inte mycket? 

HUR GÖR FOLK I DEN HÄR VÄRLDEN EGENTLIGEN?!

OCH VARFÖR HAR FOLK SÅ SVÅRT ATT ACCEPTERA VARANDRA!

VARFÖR SÄGER FOLK ATT DE GILLAR EN MEN SEN TYP INTE HÖR AV SIG 

OM MAN INTE ÄR DEN SOM ÄR FÖRST!!! 

Jag känner inga hemmasittar! För jag har ju hört hur ni umgås med andra! Vad är det då för fel med att höra av sig till mig. Och sen inte erkänna vad jag gör för fel när jag frågar! 

Åhh känner mig så ensam och övergiven. Gud vad jag hatar sommaren av den anledningen. Förhoppningsvis så är allt det här bara nu. Så kanske folk hör av sig till en i alla fall nån gång. Då ingen har semester längre... Eller sommarlov.

Hmm... :( Suck! Bara känner hur mycket jag vill skrika ut min frustration! Ingen vill erkänna vad jag gör fel, och om jag nu inte gör något fel. Vad är då problemet? Hur blir jag roligare så att jag blir den man ibland vill säga hej till och fråga om man vill hitta på något??? 

Först hade jag nästan inga vänner, sen fick jag vänner och var lycklig men dom hör nästan aldrig av sig. Men träffar mig gärna om jag frågar. Jag begriper inte kan jag inte bara få vänner som är balanserade. Där man ger och tar i att vilja ses? Jag vill ju tro att när mina vänner säger att dem tycker om mig att dem faktiskt gör det! Men jag börjar tvivla... 

Jag vill bara få vara någon som är älskad av andra. Och omtyckt och någon man vill träffa ibland. 

Hur kan folk säga att jag är charmig och rolig och söt och snäll om ingen vill träffa mig? 

Eller inbillar jag mig allt och är det bara på sommaren? 

Och vad händer med mig och mina känslor om jag inte alls får vänner i Mullsjö? 

Jag vill bara duga och försöker hela tiden säga att det gör jag redan. Jag behöver bara lyckas lite först!