Ordet kärlek verkar vara toppen och vinnar ordet av allt som är gott och glädjande. 

För att få kärlek måste vi ge kärlek. För att känna kärlek måste vi ha kärlek. 

För att få många vänner måste vi älska oss själva först och vara vår egen bästa vän. För att få bra vänner.

Alla kan få vänner, man kan må pisst och hata sig själv men ändå ha vänner. Men kanske blir dem vänner som självömkar med dig? Kärlek som bara handlar om att vi känner en sammankoppling till varandra. Dock på ett negativt sätt.

Sen finns det vänner som är stärkare en oss som vi älskar mer en dem verkar älska oss. Men den där vännen som få oss att känna att vi visst är bra att vi är omtyckta för dem vi är för att ha just den där personligheten.

Genom kärlek skapas också fred. 

Och genom kärlek blir barn till. 

Och en himla massa sex. 

Det låter så himla enkelt att älska och ge och få kärlek. MEN FAN HELLER!

Det är ju svårare en att vara ond! Jag undrar varför. 

Om det hade varit enklare att vara god så kanske människan är menad till godhet men nu är det inte så.

Är vi då menade att vara onda? För visst fan är det enklare att säga. JÄVLA PUCKO! Till någon. En att ge någon en fin komplimang. Ibland är vi rädda för att vara snälla tror jag. 

Men sen finns det vissa som trots att folk säger taskiga saker verkar fortsätta älska allt och alla och har en enorm livsglädje och alltid ett leende på läpparna. Det där ständiga leendet som irriterar folk. 

Tänk efter har inte du någon gång varit lite nere kanske arg eller ledsen? Och så sitter det någon vid dig som alltid ler och alltid är glad. Och man ryter ifrån till personen och frågar varför den alltid är så himla glad! 

Men vad är det för fel med att någon är glad? I stället borde man njuta av den personen och låta den smitta av all sin glädje. Och kanske fråga sig själv varför är du så himla sur och deppig för gämt! Le åt livet i stället. Allt blir ju så mycket roligare och bättre om vi bara är glada det vet vi ju alla inom oss.

Igår hade jag en dålig dag. Men sen på kvällen kom en trevlig oförväntad överaskning och jag var och spela minigolf med två killkompisar. 

Och jag visste redan i början av mitt dysterhet att så här kan vi ju inte ha det och inget lär hjälpa det som känns som ett problem. Mitt problem var att jag kände att jag inte fick tillräckligt mycket kärlek. Då ingen hört av sig på flera veckor. Om inte jag hört av mig först! Och är så trött på det att jag börjar tvivla på vilka som egentligen tycker om mig. Alla säger dem gillar mig. Men gör dem verkligen det?! 

Så jag började forska och hittade  ljudinspelingar med mia törnblom. Och hittade youtube klipp på engelska. Och som kom jag på mig själv med massa saker. Och vad som kan bli bättre. Och hur mycket jag borde fortsätta att kämpa med att tycka om mig själv. För sen borde det mesta komma av sig självt. För visst vill man umgås med glada människor även om de råkar vara skrämmande glada ibland. Och visst vill man umgås med snälla människor och sona som kan lyssna bra och sona som verkligen visar kärlek och vänskap till en. 

Och målet är alltså mer kärlek för en bättre värld och för ett bättre inviduellt liv! 

Så nu ska jag börja försöka älska allt och alla. Men först och främst mig själv. 

Även om världen är egoistiskt nog. Men jag snackar självkänsla nu inte saker jag vill ha för mig själv.

Bara att få må bra och tycka om mig så som jag är att jag duger och att det är okej att jag kan trivas

även om ingen hör av sig på länge och att jag kan hitta nya härliga människor och ge dem av det jag har.

Jag ska bara inskaffa några bra redskap för detta först. :) 

Så gilla er själva och skänk mer kärlek till världen så blir också världen fredligare och bättre.