Målardag med syrran! För fulla varv. Jag undrar hur många timmar vi höll på egentligen? :O

Men bra blev det även om jag är kritisk som vanligt.

Blev en syskontavla och var sin egen tavla. Fast jag hade tre små som jag liksom satte ihop till en.

Syrran vatt så stolt över sin att hon hängde upp den på sin vägg. :) 

Det är härligt när man kan ha så roligt tillsammans!

Gud vad tråkigt livet hade varit utan min syster.

Ja och innan vi målade så spelade vi fotboll ihop. Då jag kom på hur halv jag är. 

Då jag är vänsterhänt men verkar vara högerfotad. Becka där imot hade inget problem att sparta med någon av fötterna. Jag hade det ganska svårt när jag försökte sjuka med vänsterfoten.

Hur som helst här kommer lite mingelbilder från dagens målarprojekt dag! :) 

  Syrran målar sin tavla för fullt! Medans jag väntar på att mitt första lager ska torka!

   Testade att leka lite med för mycket färg och vatten och hälla på diskmedel på det! Och ja salt men saltet funkade inte.     Sen var det bara att dra av    

Bus!

       Så blev det visst den här gången!     Och lite överflödigt skräp!    Arbetar för fullt för att bli klar med tavlan.       Så Så här blev våra slutresultat!   Beckas tavla!       Min sammansatta tavla. (För er som undrar vad texterna står för. Så är alla ordet för ''kärlek'' på olika språk)      Sen satte vi igång och gjorde ett sista projekt!    Syskonstavlan blev klar! Slutreslutat!        Allmän uppvisning!. Med två braiga syrror ihop. Som skapat en tavla ihop och gjort var sitt fot och hand avtryck!

JOPP JOPP DET VAR DEN DAGEN! HEJSVEJS!! :) 

Ordet kärlek verkar vara toppen och vinnar ordet av allt som är gott och glädjande. 

För att få kärlek måste vi ge kärlek. För att känna kärlek måste vi ha kärlek. 

För att få många vänner måste vi älska oss själva först och vara vår egen bästa vän. För att få bra vänner.

Alla kan få vänner, man kan må pisst och hata sig själv men ändå ha vänner. Men kanske blir dem vänner som självömkar med dig? Kärlek som bara handlar om att vi känner en sammankoppling till varandra. Dock på ett negativt sätt.

Sen finns det vänner som är stärkare en oss som vi älskar mer en dem verkar älska oss. Men den där vännen som få oss att känna att vi visst är bra att vi är omtyckta för dem vi är för att ha just den där personligheten.

Genom kärlek skapas också fred. 

Och genom kärlek blir barn till. 

Och en himla massa sex. 

Det låter så himla enkelt att älska och ge och få kärlek. MEN FAN HELLER!

Det är ju svårare en att vara ond! Jag undrar varför. 

Om det hade varit enklare att vara god så kanske människan är menad till godhet men nu är det inte så.

Är vi då menade att vara onda? För visst fan är det enklare att säga. JÄVLA PUCKO! Till någon. En att ge någon en fin komplimang. Ibland är vi rädda för att vara snälla tror jag. 

Men sen finns det vissa som trots att folk säger taskiga saker verkar fortsätta älska allt och alla och har en enorm livsglädje och alltid ett leende på läpparna. Det där ständiga leendet som irriterar folk. 

Tänk efter har inte du någon gång varit lite nere kanske arg eller ledsen? Och så sitter det någon vid dig som alltid ler och alltid är glad. Och man ryter ifrån till personen och frågar varför den alltid är så himla glad! 

Men vad är det för fel med att någon är glad? I stället borde man njuta av den personen och låta den smitta av all sin glädje. Och kanske fråga sig själv varför är du så himla sur och deppig för gämt! Le åt livet i stället. Allt blir ju så mycket roligare och bättre om vi bara är glada det vet vi ju alla inom oss.

Igår hade jag en dålig dag. Men sen på kvällen kom en trevlig oförväntad överaskning och jag var och spela minigolf med två killkompisar. 

Och jag visste redan i början av mitt dysterhet att så här kan vi ju inte ha det och inget lär hjälpa det som känns som ett problem. Mitt problem var att jag kände att jag inte fick tillräckligt mycket kärlek. Då ingen hört av sig på flera veckor. Om inte jag hört av mig först! Och är så trött på det att jag börjar tvivla på vilka som egentligen tycker om mig. Alla säger dem gillar mig. Men gör dem verkligen det?! 

Så jag började forska och hittade  ljudinspelingar med mia törnblom. Och hittade youtube klipp på engelska. Och som kom jag på mig själv med massa saker. Och vad som kan bli bättre. Och hur mycket jag borde fortsätta att kämpa med att tycka om mig själv. För sen borde det mesta komma av sig självt. För visst vill man umgås med glada människor även om de råkar vara skrämmande glada ibland. Och visst vill man umgås med snälla människor och sona som kan lyssna bra och sona som verkligen visar kärlek och vänskap till en. 

Och målet är alltså mer kärlek för en bättre värld och för ett bättre inviduellt liv! 

Så nu ska jag börja försöka älska allt och alla. Men först och främst mig själv. 

Även om världen är egoistiskt nog. Men jag snackar självkänsla nu inte saker jag vill ha för mig själv.

Bara att få må bra och tycka om mig så som jag är att jag duger och att det är okej att jag kan trivas

även om ingen hör av sig på länge och att jag kan hitta nya härliga människor och ge dem av det jag har.

Jag ska bara inskaffa några bra redskap för detta först. :) 

Så gilla er själva och skänk mer kärlek till världen så blir också världen fredligare och bättre. 

Jag har länge suckat över att vänskap bara verkar vara i perioder. På ett ungefär behåller man en vänskapskrets omkrign 3 år.. Nu har skolan slutat nu kanske det inte blir var tredje år. Men folk kommer och går. Och jag blir så sur när folk tar så lätt på det. Hur svårt kan det vara att få behålla och bevara vänner? 

Det är sommar och ingen vän har hört av sig till mig på flera veckor. Först kommer frågan är jag tråkig? Sen kommer från, har jag gjort något fel? Sen kommer tanken. Om jag nu gör fel och bara lyckas behålla vänner ett litet tag. Så vill jag lära mig hur man gör för att få och bevara riktiga vänner. Mina vänner säger att dem tycker om mig men hör sällan av sig! Jag trode man ville träffa folk man bryde sig om?! 

Jag har aldrig lyckats vara populär i skolan. Men har i alla fall haft några vänner. Eller bekanta? 

Men nu är det en ny chans till höst höhö till Augusti alltså väldigt snart börjar jag på Folkhögskola ett år. 

Och det här gången vill jag lyckas få vänner och bli accepterad i klassen hela klassen. Ja okej alla behöver inte älska mig det begär jag inte då det inte går. Och jag är ju en udda typ så  kan ju inte begära för mycket. Tänk att få vänner för livet! 

Så nu har jag forskat lite i hur man gör. För att göra ett bra intryck men tänker att det inte kommer bli så. Och det är det ända jag tänker på, Att lyckas den här gången. Vilket gör attj ag drömmer massa drömmar om hur det kanske blir... Jag kommer bli förstelnad och kämpa för mycket och då får jag inga vänner för att allt blir stelt. 

Eftersom jag vägrar att vara någon anna en mig själv. Så önskar jag folk kunde gilla mig just den jag är, men för att de ska göra det måste jag få folk att tycka att det är något bra innan de tycker det är konstigt eller töntigt. Hur blir man charmig nog? Åhh man ska inte ens behöva tänka på det det ska vara så självklart. Och självklart vill jag ha äkta vänner inte falska. Så vill inte göra att folk tycker om mig bara för att jag gav dem ett bra intryck utan för att dem gillar mig så som jag är. Varför ska allt vara så kronligt? Jag begär väl inte mycket? 

HUR GÖR FOLK I DEN HÄR VÄRLDEN EGENTLIGEN?!

OCH VARFÖR HAR FOLK SÅ SVÅRT ATT ACCEPTERA VARANDRA!

VARFÖR SÄGER FOLK ATT DE GILLAR EN MEN SEN TYP INTE HÖR AV SIG 

OM MAN INTE ÄR DEN SOM ÄR FÖRST!!! 

Jag känner inga hemmasittar! För jag har ju hört hur ni umgås med andra! Vad är det då för fel med att höra av sig till mig. Och sen inte erkänna vad jag gör för fel när jag frågar! 

Åhh känner mig så ensam och övergiven. Gud vad jag hatar sommaren av den anledningen. Förhoppningsvis så är allt det här bara nu. Så kanske folk hör av sig till en i alla fall nån gång. Då ingen har semester längre... Eller sommarlov.

Hmm... :( Suck! Bara känner hur mycket jag vill skrika ut min frustration! Ingen vill erkänna vad jag gör fel, och om jag nu inte gör något fel. Vad är då problemet? Hur blir jag roligare så att jag blir den man ibland vill säga hej till och fråga om man vill hitta på något??? 

Först hade jag nästan inga vänner, sen fick jag vänner och var lycklig men dom hör nästan aldrig av sig. Men träffar mig gärna om jag frågar. Jag begriper inte kan jag inte bara få vänner som är balanserade. Där man ger och tar i att vilja ses? Jag vill ju tro att när mina vänner säger att dem tycker om mig att dem faktiskt gör det! Men jag börjar tvivla... 

Jag vill bara få vara någon som är älskad av andra. Och omtyckt och någon man vill träffa ibland. 

Hur kan folk säga att jag är charmig och rolig och söt och snäll om ingen vill träffa mig? 

Eller inbillar jag mig allt och är det bara på sommaren? 

Och vad händer med mig och mina känslor om jag inte alls får vänner i Mullsjö? 

Jag vill bara duga och försöker hela tiden säga att det gör jag redan. Jag behöver bara lyckas lite först! 

Okej så jag skulle målat något abstrakt var tanken vilket kanske märkt i bakgrundden . Men inget blev som jag hoppats på så jag började kladda lite och sen bara råkade det fortsätta så. Ögat och bakgrunden var nog det ända som var planerat och ja kanske linjeramen i olika färger också med svart,vit och blå. Men rästen bara blev. Så jag kallar det för Grattii tavla även om allt inte är värt att kalla graffiti. Kanske till och med rätt lite men tror inte det finns några helt unika regler inom graffi världen så varför inte kalla detta trams och ihop fös av små saker för graffiti? Det är ju i alla fall en snygg bakgrund till :P Även om int gubbarna är något spciellt. För det är ju saker en unge kan måla. Lite för enkelt :P     

Nu har jag suttit en stund nej några timmar faktiskt och drygat runt i vetenskapliga tv pogram och ritat saker jag aldrig ritar annars, dock blev det väldigt dåligt ritat borde kunna göra mycket bättre en det där! Varför ritar jag så dåligt nu för tiden? :( 

Men först målade jag i paint :D 

MUUUUSSSSSSSSSSS!

SNEL HEST!. ( Eller hur stavas det som ska stavas fel för folk tycker det är kul?????? )

Sen ritade jag en ful/gullig och lagom tjock häst :) Och klagade på mig som vanligt :D

Sen dog en fågel? Nej bara skoja det var ju flera dagar sedan. RIP :(  Där i busken där du nu ligger begraven 

vila i frid. (På riktigt jag tycker synd om fågeln)

Men det finns ju några fåglar som lever ännu :D

Titta vad söööööötttt och fluffig man kan vara. :) 

Sen finns det duktiga kaniner som kan gå upp för trappen själv. Ja ibland när han vill så att säga...

........ DETTA KALLAS PUNKTFORM! ........

Och nu till alla er som sitter och gapar och det kommer ut ordet: Öööööööööö OKEEEEEEJJJJJJ!!!!????

Så vill jag bara säga Puss på er också. :D

(Ibland får man vara oseriös så är det bara!)

HEJDÅ! Nu ska jag stänga min dörr för jag fryser! 

Det är inte bra att grubbla för mycket har jag lärt mig men ibland kan jag inte låta bli. När jag känner mig ensam så får jag tid till att fundera och grubbla. Ni som känner mig vet ju hur lätt jag blir rastlös. 

För några dagar sen skickade jag ett sms till några vänner och frågade dem en fråga som jag tänkte att just dem borde kunna svara mig på. Tyvärr svarade inte alla men dem som svarade sa samma sak. 

Frågan jag stälde var: Är jag jätte barnslig för att vara 20? jag menar tittar på halv tta hos mig nu dem ser och känns mycket mer vuxna en jag. Det brukar folk i min ålder göra gänt på tv. Vad jag en tittar på nästan. Men jag gillar att vara jag men borde jag skärpa mig i så fall vill jag lära mig hur man gör hur man talar och så. Jag behöver väl inte börja niga och säga god dag bara va?  

Till svar fick jag: Du duger som du är, var hur barnslig du vill, för i dem situationer det gäller att vara vuxen då är du det. 

(Tja på ett ungefär så lät det från alla)

Det gjorde mig glad för det fick mig att känna att jag är helt makalöst bra som jag är i mina vänners ögon. Precis så som jag är just jag på mitt egna sätt. 

Men ändå sitter jag ofta precis som idag och undrar vad jag egentligen betyder för dessa människor. För det är så segt att det känns som att 90% av alla sms börjar med något jag skriver. Det är jag som frågar ska vi ses? Och först då vill folk ses. Jag blir så orolig då, jag tror ju att mina vänner tycker om mig och vill ha mig med. Men ändå känner jag mig så ensam när det nästan aldrig är någon som hör av sig. Jag har försökt tala om för mig själv att jag bara inbillar mig och att folk kanske bara inte brukar göra så till varandra? Hur får dem då till det?! Jag kanske tror dem gillar mig mer en dem gör och jag kanske bara inte är tillräckligt duktig och aktiv själv? Jag sitter ofta och tänker på, hur ska jag göra för att någon ska börja höra av sig till mig?  Och vara den som vill träffa mig? Hur ska jag börja duga tillräckligt i folks ögon!? 

... OPPS! Där kom det förbjudna, då jag talar om för mig själv att jag inte duger. För visst duger jag precis så som jag är , jag behöver bara inse det i mitt innersta hjärta och bli ännu bättre. För jag duger om jag så skulle vara sämst i världen och jag duger inte mer för att jag skulle vara bäst i världen. Så jag förstår inte varför jag alltid blandar in och blandar ihop ordet duga med hur pass älskarvärd  och duktig jag är eller inte....

Det är inte ett lätt uppdrag att försöka få sig själv att tycka att man duger. Det ska ju så djupt in i en. 

Kan inte bara någon vara gullig och höra av sig och inte för att du tycker synd om mig eller ska bevisa att du visst tycker om mig. Men berätta för mig hur det fungerar när folk bestämmer att de ska träffas och vem som gör det och hur ofta och så dära. Och träffa mig gärna. Men bara på det villkår att du vill träffa mig för du tycker om mig inte som ett krav eller ett borde... Ushe nästan ända nackdelen med sommaren är att det blir så himla tyst och alla är typ bortresta! Men jag känner ju så här ofta inte bara på sommaren. Bara att nu försöker ja ha lite mer accepstans med det hela. 

VARFÖR HAR FOLK MER LIV EN JAG, HUR LYCKADES DEM MED DET?! 

-ÅÅHH... JAG ÄR SÅ AVUNDSJUK SÅ JÄVLA AVUNDSJUK! (Jag vet att det finns en Nanne låt som går så men jag råkar faktiskt känna så dära. och då är det la okej att sno en bit av en låttext?)