Så då är vi inne på den sista veckan som jag söker sommarjobb på. Sen kan jag väl inte mer en hoppas att jag får något. Har i alla fall några kanske. Nu har jag sökt upp mot 30 sommarjobb och är ganska stolt. Och jag har börjat tänka att även om jag inte skulle få ett sommarjobb så har jag i alla fall försökt. Och får jag inget så kan jag ge mig ut och söka efter ett riktigt jobb i stället i sommar och ha det som sommarjobb och jag kan lära känna Ljungby lite mer och jag försöka lägga ner mer tid och satsning på hemsidan och föra ut reklam. Och ta reda på hur vida regler funkar gällande om jag får sätta upp reklam lappar på stan och så vidare... Så jag har nog att göra i alla fall. Och skulle jag lyckas sälja något i sommar från hemsidan så har jag i alla fall lite intjänade pengar från tavel arbeten eller fotoarbeten. Ett tag var jag nervös och kände det som et jobbigt krav, som om alla ville att jag skulle skaffa ett sommarjobb och jag vill som vanligt göra alla stålta. Men då måde jag bara dåligt som jag alltid gör när allt känns som krav som inte kommer från egen vilja och av egen kraft. Så jag sket i vad andra sa och tyckte och sökte för min skull, och bara det jag kände att jag klarar av. Och ja jag måste bättre på min självkänsla och tro på mig själv mer. Det vet jag om... Men samhället är något medskylldig till detta! För det undervärderar kvinnor och sona som mig. Sona som inte hunnit få erfarenhet är ung och annat... Hur ska jag tro på mig om ingen annan i samhället gör det? Hur som helst nu har jag sökt och ingen ska säga att jag inte försökt tillräckligt för en vacker dag kommer det att smälla!  Så nu sitter jag och spekulerar över hur kanske mitt eventuellt sista sommarlov kommer att bli. Om jag inte lyckas få ett sommarjobb det vill säga. Men jag hoppas jag får på det stället som gav mig ett kanske. För det var en ung trevlig tjej i telefon och hon krävde inte erfarenhet, dock hade hon få med platser och kommer sökande med erfarenhet går dem antagligen före. Hmm men det hade varit kul och tästa på ett helt nytt typ av jobb. Nåja den här veckans söker vi dem sista sommarjobben sen har vi gått igenom många ställen. Affärer,industrier,förskolor och lite annat smått och gott jag fått tag på och till och med på kommunhuset! Och jag gillar inte ens politiker!  Men det har varit få annonser som faktiskt öppet på nätet sökt sommarjobbare så jag har fått leta fram en massa företagsnummer och hoppats på att dem kan tänkas söka någon i år trots att dem inte varit öppna om det.

Sen kanske det är som dem säger. Folk idag får jobb genom kontakter. Problemet är att jag gillar inte dem jobbkontakter jag har. Jag gillar personerna och man ska ta vilket jobb som helst till och börja med egentligen. Men som vanligt sätter jag mig imot allt. Och tänker att då ska jag minsann lyckas göra motsattsen och få jobb utan kontakter och vara ambitiös och jag ska försöka finna ett jobb jag trivs med redan från början, det behöver inte handla om något status jobb eller bra betalt jobb. Men jag vill jobba på ett ställe jag vet att där kan jag bidra med något! 

Jag skulle aldrig klara av att jobba som undersköterksa på ett sjukhus eller på macdonals på grund av stressen. Och vissa industrier skulle jag bli nipprig på för att det är för monotomt arbete! Jag är för sprallig för sont!

Sen har jag haft turen att gilla ''lätt fågna jobb''  i alla fall. För jag skulle kunna bli barnskötare, personlig assistent. 

Och mjäk kanske städare... Men hatar att alla ser ner på städare! Man ska fan inte se ner på mig! 

Nu har jag skrivit och vill sätta punkt på detta faktum. Jag går min egna väg och försöker för att jag vill det, inte för samhället eller släktingar och vänner vill och tycker något. För då stänger mitt huvud av och protesterar. Jag klarar inte av krav från andra längre. Då lägger jag ner oavsätt om jag vill det eller ej. Jag behöver få gå min väg göra på mitt sätt göra mina egna misstag och förbättringar. Och allt vad det heter. 

Och en dag ska jag komma på vad jag verkligen vill med mitt liv. Ibland har jag varit inne på att byta ämne totalt och bli jornalist. Folk säger ju att jag skriver bra! Och sälja konst på fritiden vid sidan av. Och sen tjäna så pass att jag kan äventyra och utforska världen och oss människor. Möta olika människor, fattiga och rika, indianer och koreanare... Och allt vad som finns. Jag letar ju trots allt fortfarande efter ett svar på den omöjliga frågan.

Vad är meningen med livet? Men jag kan ju ändå skapa mig en mening genom att träffa alla sorts människor med olika livsöden. Och annat. Tänk om man skulle jobba med att hjälpa människor typ jobba på plan eller något. Dock är jag för feg för att jobba på ett sådant ställe och utsätta mig för den fara som det eventuellt kan vara och min engelska är så där. Och min kroppspråk nja.... Mina ansiktsutryck kan visa vad jag känner men mina händer kan inte visa vad jag vill och försöker berätta.

Nu blev det mycket babbel och nog ett ganska ointressant inlägg... Men nu har jag fåt skriva av mig en del i alla fall. Jag undrar hur många stavfel, bokstavshopp och ordfel det var den här gången i texten... Hmm orkar inte läsa igenom som vanligt..

Pusta ut en stund vore skönt!