Människan har en fri vilja, en frihet att vara dem de är... Men sen skapas vi utifrån vår omgivning.

Och så kan vi också få en mängd av välmående beroende på vad folk gör mot oss hur de lyckas leka med vårat psyke. Vi kan bli dem lyckligaste på jorden och tro till 100% på oss själva och vi kan också bli dem som är självföraktade och tro på sig själv--100% Dem säger att det är lättare att bli nertryckt en upptryckt... 

Är det sant? Eller är det på sammma nivå?

En människa som förlorar sin frihet för att någon annan är starkare faller djupt. 

Men om den här elaka människan ger sig på någon som är på top 100. Kommer den kunna tryckas ner då?

Eller kommer den elaka tryckas upp börja inse fakta...

Misstag och svårigheter kan ibland styrka oss...Betyder det att ondska är nödvändigt för vårt välmående på lång sikt?

Eller bara att vi kommer klara av vissa svåra situationer som vi måste för att kunna leva i den här världen?

Om bara godhet fanns skulle alla gå omkring i en flummig värld och dansa skuttandes omkring och tralla?

Den världen är låter ganska skrämmande också... Men hellre en sådan värld än en värld där det är lagligt att gå omkring med vapen, lagligt att slå ner folk och lagligt att döda vem man vill hur man vill när man vill...

Makt da? Makt har ofta en negativ klang... Ändå har vi i alla falll i sverige ett sammhälle där vi hjälps åt och bryr oss så pass om varandra att vi hör på nyheterna om hur vida pansionärerna får dålig mat och måste få det bättre! Hur vida allt fler barn hamnar i fattigdom och måste få det bättre. Och hur vida det är för stora barngrupper på dagis... 

Så människan är egoist och bryr sig mest om sig själv och sin familj. Men alla verkar vilja ha det där toppen och då sammarbetar vi. Och för att den där politikern ska kunna få behålla sin makt så måste han göra vad folket vill vare sig det berör honom själv eller inte. 

Då blir makten något som skapar ett positivt samhälle på grund av att folket vill ha samma sak till sin egen familjebubla.

Sen finns det ju dem som ser så många fler en dem i bubblan... De finns vuxna som kämpar för var-ända-unge. Och så vidare.

Världen är kompliserad, är i ett slags kretslopp, och världen kan kännas mer ond en god. Och ibland mer god en ond...

Vad är sanningen hur funkar allt? Vad händer om vi tar bort en bit? Vad händer om vi lägger till en bit? Hur gör man? Och vad sker i slutändan? 

Om du förstod något av den här  flummiga texten så har jag antagligen gätt dig något att fundera över nu...

Jag står fast vid en sak i allt mitt tänkande och det är att utan människor som tänker mycket så hade inte världen utvecklas till vad den är idag med all sin teknik och alla sina uppfinningar...

Men ibland känns det som att folk har rätt när dem säger att jag tänker för mycket.

Idag är en son dag... Idag är en son dag då jag ansträngt mig i fullo med goda ideer för att lösa framtidens problem.

Men ansträgningen och allt tänkande om hur man lyckas tar musten ur mig och får mig att fundera längre en vad som är hälsosamt.... Jag skriver papper massa papper, där skrivs mina geniala ideer ner men sen blir det bara en stor hög som dammar ett tag sen kommer jag på dem en dag när jag städar och sen slängs dem... Det händer tusentals gånger per år. Och det är alltid samma sak. Jag stannar vid tanken jag stannar vid ideerna jag kommer inte längre. Jag önskar jag inte tänke så mycket och bara gav mig fan på att göra det hela. Våga ta steget trots att det är läskigt trots allt det innebär trots nejen jag kan få trots sveken som kan uppstå trots allt... Alla problem kommer årdna sig till slut, det har jag ju lärt mig. Och hälften av det jag oroar mig för händer ju inte det andra händer en då men löser sig! Så om jag vet att allt löser sig varför vågar jag då ändå inte ta stegen. Varför är jag inte dem coola tjejerna i actionfilmerna som jag avgudar så! Varför är jag en feg liten mes med massa kloka tankar och finuliga ideer men som bara stannar i tankar och drömmar! 

Gud vad trött jag blir på mig själv ibland! 

Jag knyter näven då jag är glad och säger nu jädrar kör vi!

Men hur mycket kör jag da! Jag kör gaspedalen i botten på en natt.. Sen orkar jag inte mer.

Sen vågar jag inte mer... Jag vet hur man gör, jag kan spelreglerna men ansträgningen är läskig. Jag orkar arbeta, jag är ambitiös men allt som kan ske av det hela är något jag inte vågar se i vitögat. 

Ibland vet jag inte ens vad jag är rädd för...

Jag önskar livet vore som en aktionfilm. Där man drar på sig handskarna drar på luvan drar igen dra kedjan och kör! 

Jag vill sluta önska och bara göra just det där!

Fuck you åt denna dag! Med nackspärr och för mycket bubbeltankar som bara gjort mig arg och depp! 

Låt det bli bättre imorgon! Och du Gud om du finns fan hjälp mig dåra!

Du skäggiga snubben uppe i himlen blå. Trots att jag ibland tvivlar på dig så kan jag väl fortfarande få tacka dig för det du ändå verkar göra.

Jag vill säga tack för allt vackert du ger, för allt du sänt till den här världen, för allt jag kan få sitta och njuta av. Jag vill tacka dig för all kärlek jag fått och kommer att få, jag vill tacka dig för att du kan läka sår och jag vill tacka dig för att du aldrig lämnar mig hur dum jag en är mot dig. Jag vill tacka dig för att du gör om ondska till godhet. Jag vill tacka dig för att du får mig att tro att det jag själv alltid trot på får ske genom tid och din vilja. Och inte bara är dumma påhitt som andra kan klanka ner på. Jag vill bli din lärjunge i nutid och göra gått... Men snälla visa mig en väg som funkar för mig. För jag är inte den som kan tala högt och ge ut ditt budskap. För jag har som sagt mina tvivel och jag förstår inte och tror inte på allt som står i texterna, men jag vill tro på att du är både stor och god. Och jag vill göra den här världen lite bättre i ditt namn och i världens namn. Du skapade jorden med kärlek, och människan förstörde den, låt då människan rätta till sin synd genom att rätta till den igen. Och låt dem förstå det som blivit fel men straffa dem inte med döden. Dem flesta människor förstår bara inte vad de gör. Snälla väck i stället deras sinnen och skydda och värm alla dem som fryser och är i fara. Släpp ut din vänliga hand och blicka med dina vackra ögon ut över något fint som kan bli ännu vackrare en du någonsin föreställt dig. Du sägs veta allt men ibland känns det som att du inte gör det. Du får ursäka mig om jag har fel. Men ibland känns du lika mänsklig som människan själv. Och vi är ju trots allt dina avbilder och du blir mindre läskig när du blir mer mänsklig. Men trots det vill jag ändå tro att du är mäktigast och godast och kärleksfullast av oss alla levande varelser. Ja och så han den där Jesus som jag alltid glömmer bort. Mina bönner slutar alltid till dig. Mina tankar slutar alltid till dig. Trots att han var på jorden och gjorde stort är det dig jag dras till... Jag hoppas Jesus inte tar illa upp för det här.. Om han är lika sann som du sägs vara.... Jag tvivlar och tror ändå starkt på dig... Visa mig nu att min tro är det rätta och motbevisa mitt tvivel och visa mig att du finns och är äkta. Här på jorden tror jag på folk genom ord och handling. Men du är ganska osynlig och dina ord i bibeln skriven av andra en dig själv gör mig mest förvirrad.. Så visa mig ditt rätta jag. Lär mig hur och vad jag kan göra för att göra gott och hjälp mig att våga ta alla dem steg jag inte riktigt vågar ta. Amen <3