Så okej idag bjöd skolan på en temadag. Med enligt mig två mycket intressanta föreläsningar. WOHO för kvinnor som står för sin sak och vet vad de vill nå fram med! 

Tja det ena handlade om att se framåt och det andra om att sex och kärlek inte bara är fysiskt och att ge sig till den andra utan att man ska på sina vilkor och känna sig bra i sig själv och i det man vill... Okej nu blev det nog lite rörigt. 

Hur som helst det handlade i helhet om att älska sig själv. Men det budskap jag tog till mig mest var.

-Gör det du vill, inte vad andra vill! Det där satte igång någonting i mig och livet svishade förbi i ett ögonblick. Så nu borde jag ta tag och sätta mig ner och skicka in ansökningar till olika folkhögskolor ta ett sabatsår eller vad man ska kalla det och bara måla och låta mitt konstnärliga i mig få komma igång igen bli friare och aktivare. Göra något som jag ändå sägs vara bra på!  Och kanske på köpet komma hemifrån, tvingas lära mig nya saker tvingas ta mig tid till att lära känna mig själv och stöta på helt nya människor och se vad det kan leda till! Vad dem relaltionerna kan ge mig i gott syfte och nytta för framtid. För tänk ändå allt man kan lära sig av så många olika människor. Och allt jag kommer tvingas lära mig. Och då får jag inte vara rädd för att göra fel, för fel kommer det att bli. Och jag är stolt då jag har börjat säga ifrån. För jag har varit livrädd för att göra fel och ens försöka göra saker för att andra då skällt på mig varje gång jag misslyckats. men nu har jag börjat ryta ifrån lite och hittils har det fungerat. :) Men nu är frågan ska man ta och köpa sig en massa böcker om självbild,självkänsla läsa igenom dem och bara nöta in all positiv energi som finns. Frågan är hur jag får allt det till hjärtat!? Och om det kommer att fungera? Kommer det hjälpa mig med saker i livet? Hoppas det!

Tänk om man kan bli så duktig att man lyckas må så bra att man sedan kan ställa sig och föreläsa utan problem om det inför 100 tals människor flera gånger i veckan! Skulle vara häftigt. En kvinna på en föreläsning sa. Att man ska ändra riktning på livet och vända på det. Hon drog ett ex. om Opera den där i tv ni vet. Hon hade haft ett fattigt och hemskt liv med missbruk,sexuellt utnyttjande med mera. Sen lärade hon sig läsa och läste om hur bra andra människor hade det. Och då gav hon sig attan på att få det bra. Idag är hon bland dem rikaste och kändaste människorna i världen och så vitt jag vet så är hon också en livsglad kvinna. Ja tänk om man skulle ta lite risker och chanser. Tänk om man skulle strida mot sig själv och byta riktning för att se vad det leder till...

Spännande! 

Nu ska jag bara gå ut skolan... Sen får livet bära iväg vart helst det vill.. Och jag ska minsann göra saker för min skull inte andras. Inte göra som alla vill som säger. Nu måste du söka jobb nu måste du studera vidare till en bra utbildning... Men min framtid ska väl inte avgöras av vad andra tror är bra för mig? Det ska väl kännas bra? Annars kanske man kommer plugga och jobba med något rästen av livet som man avskyr och då är ju inte den där höga lönen värt ett skit. För det viktigaste är väl ändå att må bra och alla som tjatar på en för att dem bryr sig om en kommer ju inte må bra av att se den dem tjatade på vara ledsen för att man gjorde som dem ville och inte földe sitt eget hjärta! 

Så även om det kan vara tufft och stå imot och även om många vill väl så är det viktigaste att vara nöjd med livet och själv göra valen som kommer att göra att man trivs med livet och lyckas. Det gör man väl bäst då man gör något man själv vill? Bara att försöka, bara att kämpa! Men så kommer frågan.... Vad vill jag egentligen? 

Igår var det en bra dag fri från krav. Jag och min bästa kill kompis Micke var i Jnpg och handlade lite. Jag kom hem med små nyckelringar med en liten filur på som present till min familj för att jag tycker om dem så mycket och för att dem varit så stöttande nu när jag haft det tufft ett tag. 

Sedan på kvällen så var jag på cafet som vanligt. Jag och en otroligt fin tjej vid namn Sandra smakade på något väldigt annorlunda. Då jag frågade om det var sallt i ett timglasur som vi hittat i ett spel vi tänkt spela tillammans med dem andra på cafet. Det är väl bara att ta reda på det tyckte Sandra. Så hon öppnade timglaset och jag smakade. Tyckte det var vidrigt och salt var det verkligen inte! Snarare sand. Då smakade Sandra också och tyckte det smakade plast. Så alltså det som är i timglasen är en slags plast-sand. Så nu vet alla ni som också funderat på vad sjuton timglaset innehåller för pulver! Plast-sand alltså! 

Efter att jag smakat blev jag orolig och tänkte. Shit tänk om det är giftigt! 

Andra sa nej det är nog ingen fara. Men jag var skeptisk så jag började sköja munnen massor med en mer flaska med jordgubssmak! 

Senare på kvällen spelade jag Yatzy tillsammans med ett gäng och den omgången vann jag! :) Under spelomgången bad jag en underbar kvinna i 52 års åldern om en annan underbar kvinnas mobilnummer. Och jag tänkte inte avslöja mig direkt när jag skickade ett sms till den här kvinnan. 

Så jag skrev: - Hej gissa vem en miljon gånger!

Hon listade ut det på nolltid! Jag var förvånad och undrade hur!

Jag tänkte hon måste fuskat med eniro eller något!

Men nej det hade hon inte hon visste att det var jag för att hon nyss skrev till kvinnan jag fick nummret av. Och det var när dem hade smsat som jag bad om att få nummret. Och hon sa att det kändes mest logiskt/troligt att det var jag på grund av att det var en ''bus grej typ'' 

Jag tittade på två stycken på cafet och sa är det verkligen så tydligt att det är jag? Är det så typiskt mig en son här grej? 

Dem tittade på mig med ett flin som sa. JA VERKLIGEN! 

Och det där smset och den där reaktionen skatte sig fast i mitt huvud. Då var jag glad över att vara jag, då var jag nöjd med min personlighet. Samtidigt som jag många gånger känner mig töntig och barnslig gäntimot andra i min ålder ibland. För att en del kan vara så mycket mer vuxna och mognare en vad jag är. Samtidigt som jag ibland kan vara väldigt mogen gämfört med andra. Men det blev ett dilämma jag gillar att vara ''lilla busiga issa'' Samtidigt som jag ofta känner att jag bara vill växa upp göra mogna val se saker på ett annat sätt i stället för att bli uppröd över saker och ting. 

Jag undrar hur man kan hitta en lagom nivå en son där perfekt nivå där det är okej at vara lilla busiga jag och samtidigt kunna vara jätte mogen. Men det känns som dem två sakerna inte går ihop alls!

Hmm.. något värt att sitta och klura på länge... 

Fast det är klart... Den kvinnan jag smsade med är ganska barnslig trots att hon blev vuxen för flera år sedan! Och hon är ju väldigt omtyckt av många antar jag och kan nog ändå vara väldigt mogen...Hmm kanske ska spana in henne lite mer för och se vad som kan vara vättigt så kanske det bli lättare att hitta en egen balans. 

Plast-sand som sagt! 

HA DET FINT!

Ibland känns det som att jag älskar andra mer en dem älskar mig. Jag hatar möten som är baserade på tid. Det känns som svek, men blir ett ännu större svek och sorg då man ska vara den ända som hör av sig om man ska ses så där nån gång efteråt. Det har gjort mig rädd för att älska människor, det har fått mig att backa tillbaka då jag känner att jag verkligen tycker om någon, som det skulle göra så ont att förlora när man skills åt senare i livet. Jaja jag vet att det är en del av livet, men det måste väl inte vara så heller! Om man skills av att man växt ifrån varandra på något vis, då är det okej för då har man ändå slutat älska människan och då gör det inte särskilt ont att förlora människan även om man kan sakna det som var. Jag önskar man kunde veta när man är lika älskad av en person som man älskar den. Jag vill kunna älska fritt och fullt ut. Men jag vågar inte, Gud vilken sorg och besvikelse det kommer bli! 

Backar undan nyper mig själv och säger. Låt bli, det är ingen ide. Det kommer göra ondar i dig en i den personen. När den ska lämmna dig!

Har jag för lätt för att älska andra människor eller har andra människor det svårt att älska andra?

Visst är det olika för alla men ändå...

Men kanske är jag inte bättre själv när jag tänker efter. För många som har gätt sig av är människor

som blivit förebilder och/eller vänner. Och jag antar och hoppas att jag är förebild åt några, och jag kanske inte

alls älskar och tänker på dem lika mycket som dem tänker på mig... Hmm det är verkligen en klurig sak jag försökt 

hitta en lösning på. För jag har börjat avsky att inte tillåta mig att gilla människor fullt ut. Om det inte är så att ja brutalt tvingas att älska dem fullt ut i alla fall bara för att dem är helt underbara och fantastiska människor...

Men säg mig ändå varför det är så svårt för människor att upprätthålla en gamal rellation även om livet går åt olika håll?Och varför är det svårt att släppa taget om och låta dem gå?

Tänk att en låt fick mig att tänka på allt det här. Sjukt vad lite musik en text och lite ljud kan göra i ens huvud...

Och vad alla våra sinnen kan få oss att minnas saker och känna saker både på gott och ont.

Ha en bra kommande vecka allihopa. Själv kommer jag antagligen stressa igäl mig och springa runt som en galen höna...Jag har aldrig avskytt skolan så mycket som nu. Det är sjukt mycket att göra! Och jag gör det nu knappast enklare för mig själv och alla andra tankar kring livet vid sidan av gör det fan inte bättre heller...

Ushe! Nu längtar till och med jag grymt mycket till studenten...Hoppas man inte kolapsar på vägen bara, för det har jag ju redan gjort ganska nyligen... Undra vad som händer om jag revolterar lite i skolan och slänger böckerna på lärarna eller härmas och ger dem massa läxor. Jag kan nog jag också om jag vill! Ska dem vara krävande kan jag kräva tillbaks. Hade det här varit ett arbete med lön då hade jag krävt mer lön för länge sen annars hade jag sagt upp mig och bytt jobb! Men jävligt korkat att säga upp sig från skolan så här dax!

Aja nu ska jag sova i alla fall.. Så börjar vi maraton imorgon! 

Och jag som ska vara trevlig mot föräldrar imorgon också! Hur ska detta gå. Vad ska jag säga?

Bara jag inte råkar svära! Ushe vad jag tänker för mycket...

GOD NATT!

HJÄLP TILL ATT UTVECKLA HEMSIDAN!

FÅ DIN EGEN DEL ATT JOBBA MED!

Hemsidan du kommer jobba med: http://lyckokicken.wix.com/lyckokicken

OBS: Idiellt arbete för en God sak!

Att skapa fler leenden!

Arbetsområden som är lediga!

1. Aktiva Bloggare  2 st. Bloggen du kommer jobba för:  http://hope-winners.bloggplatsen.se/

2. Musik sökare 5 st.

3. Poetiker, text skrivare 10 st.

4. Fotograf 3 st.

5. Ide prisse! Obegränsat antal!

6. Sökare av livsberättelser 3 st.

7. Frilansare! Obegränsat antal.

Information:

Jobbet går ut på att idiellt arbeta med att via nätet bidra till fler leenden!

Genom att söka och hitta saker som passar till det området man arbetar med!

Den enda regeln är att det måste vara glatt. Det får inte vara något sorjligt!

Är du ledsen en dag får du ta ut din sorg på din privata blogg men på lyckokicks 

arbetet måste allt vara något alla kan bli glada av!

Självklart kommer det finnas prisutdelningar för bästa prestationsförmågan med mera!

Och finnas bonusar. 

Sök jobbet nu!

Du kan skriva en kommentar på inlägget

eller maila till lyckokicken@hotmail.com

HOPPAS JUST DU SÖKER! :) 

MVH Bella!  

Nu tänkte jag ha en slags annorlunda frågestund! Jag tänkte att ni ställer frågorna! Vad som helst, kanske undrar ni varför vi hickar eller hur många olika sortes apor det finns eller vad ett visst ord betyder. Eller vad som helst, kanske något du undrar över mig eller något helt annat!

Och jag försöker ta reda på svaret åt dig!

Så fråga på om vad som helst!!!!

Är det verkligen bara jag som är trött på alla dessa skosnören som går upp när man är ute och går. Som man inte orkar knyta av olika anledningar och för att man ibland bara är lat?Dem senaste gångerna det hänt mig och jag satt mig ner på huk för att knyta skona så har jag tänk att GUD!!! så mycket enklare det hade varit om det fanns skoknytar-bänkar.  Bänkar som är i en lagom höjd för att slänga upp benet för att kunna knya skon i stället för att behöva gå ner på huk. Och dessutom tappar man balansen när man går ner på huk så slår man ju i knäet det ju as ont nu på sommaren då det är asfalt man går på för det mesta. Dessom skulle man ju kunna ha dem här skoknytar-bänkarna till så mycket mer. Tänk alla tackars pansionärer som är ute och går och bli trötta eller motionärerna som är ute och springer skiter ur sig, eller om man vill sätta sig ner på en liten bänk och bara njuta av solen eller vänta på någon eller andra saker.

Självklart låter det här som att jag bara pratar om en vanlig bänk och det finns ju redan på en del ställen. Men nej da skoknytarbänken är något alldeles extra. För bänken är mindre den behöver inte byggas av så mycket material och den är i bra längd för att det ska bli hagligt att lägga upp skon på för att knyta den. Och ja människor har olika långa ben men dem är typ lika långa på vuxna och barn har ändå bara korrborreband...

Dessutom ska bänken finnas lite över allt kanske så där med 1000 m mellanrum. Eller något. Jag har ingen klar bild i huvudt men jag går till skolan på ca 15 min och jag tänker att det kan finns i alla fall tre skoknytar-bänkar på vägen ifall skosnörret skulle gå upp. Eller något. Aha alltså en bänk var 5 minut. Det låter bra tycker jag...Och tänk med dagens teknik så kan vi ju göra alla benkar mekaniska så en maskin knyter skon åt oss. 

(Jag tycker faktiskt jag är smart ibland, även om det här inte känns helt genomtänkt, och mest är ett uttryck för irritation av alla skosnören som går upp gämt!)

Lite egna visdoms ord jag hittat på. 

Som jag hoppas i alla fall inte redan finns...

KOMMENTERA GÄRNA!

Asså det här är inte varje dag! Det gör mig helt otroligt glad att någon tycker så här om min blogg! 

Tack Tanizia det värmer mitt hjärta grymt mycket! Kul att mina funderingar är till glädje! <3