Älskade underbara internatliv! Trode inte det skulle bli så fantastiskt inte att så många människor kunde vara så öppna och trevliga. Jag hade kunnat stanna här flera år till om det inte vore för alla kostnader och att livet måste gå vidare i nya banor. Ena dagen står man och lirar runt med färg och penslar i konstatteljen till ljudet av en gittarspelande nynnande kille. En annan kväll pratar man allvar och filosofi om livet med någon inne på dess rum samtidigt som man tittar på en inspelad musikal och blir masserad och är allmänt avslappnad efter en lång härlig skoldag. En tredje kväll är det gemensam tacco kväll i vår trappuppgång för dem som vill. Vissa kvällar består av film och tända ljus och tjatter med ett par nyblivna vänner. Ibland kan jag gå in i mitt rum sitta och ta det lugnt i ensamhet lika fort kan jag springa ut igen och umgås med andra och bara ha kul,måla,skratta,laga mat,promenera,busa,hänga,lira,sporta och så vidare... 

På skoldagarna lär jag mig att se saker på ett annat sätt, ibland blir jag informerad om saker jag inte visste förut och surrandet vid fikatid är bara halvbesvärligt. Helt okej ändå för då möts vi och säger hej ger varandra en kram med ett leende och finner något att roa oss med. Kanske ett samtal kanske delar vi på en schoklad kaka kanske smyger vi oss på bakom varandra och skrämms lite lagom busigt och glatt. Kanske badar vi en dag eller lägger oss ute på en gräskulle och spelar ett sälskaps spel. Vi tar dagen som den kommer och inget regn i världen kan stoppa oss. Här är allt som det ska, som om jag dött och kommit till himelriket. Vill aldrig här ifrån så snälla låt mig få behålla er ni fina underbara fantastiska människor som varje dag gör min dag! 

Kanske ses vi på någon kvällsaktivitet under veckan?? På yogan,innebandyn kanske teatern?

Säg vad kommer räktorn informera om den här måndagen? Säg vilka håller tal på andrums dagarna den här veckan? Vad skapar vi idag med vilka färger med vilka kritor eller pennor och vad blir det för konstiga ställningar på krokin den här veckan?

Är det någon mer som ska lägga en ilsken arglapp inne i tvättstugan den här veckan?

Så säg mig ses vi vid lunch? Hmm undra vad det blir för gått idag? Och vad är efterrätten? Frukt eller kanske muffins? 

Vilken film ser vi ikväll och vilka vill hänga  med på till en trip in till Jönköping idag? 

Ge mig en kram och berätta om vad du tänker om döden, livet kanske gud och universum?

Ska vi pynta bostaden? Vems tur är det att städa den här veckan?

Har du hört det senaste ryktet? Är de bara vänner eller mer en så?

Fånga ögonblicken och minnerna med kameran! 

*Låt den här underbara känslan inom mig aldrig någonsin få ett slut!* <3<3<3<3<3

Detta är bara för att de förra inlägget inte kom upp som de skulle så nu kom du in på denna länken för att kunna se det riktiga inlägget! De förra inlägget här nedanför alltså :P 

Då var vi framme! Nu börjar vuxenlivet, ja typ i alla fall. Efter en ganska hemsk dag fysiskt så mår jag ändå okej nu även om jag är trött och något svimfärdig. Men de är bara att ta någon mer alvedon! Och sen hoppas på att jag mår bättre imorgon då skolan börjar på riktigt och jag förväntas vara pigg,social och informationtillgänglig! För antar att de blir en jädra massa information imon! 

Jag skulle nu kunna skriva om mina finuliga tankar som gått igenom mig under dagen och sen jag anlädde hit. Hur vida jag funderat på vad föräldrarna tänker och hur vida många som är lika nya som jag och ikke. Hur vida förvånad jag blev över att hitta ett par kvarglömda kalsonger i mitt rum och hur vida nyfiken jag är och nervös över hur de ska gå med vänner här! Men de måste gå bra, FÖR DET HAR JAG BESTÄMT! 

Och jag litar på att de blir så. Nu får folk vara vuxna och mogna och tåla att jag är som jag är. Alltså acceptera att jag är nykterist och annat, fast de är klart här inne får man inte ens ha alkohol och droger så jag behöver inte vara rädd för fyllefester här inne. Äshe de tror jag inte de skulle bli ändå. Men jag hoppas jag får många vänner annars kommer jag blir desperat ensam! Hmm... ja jag kan säga mycket och många är nog nyfikna men jag orkar faktiskt inte och allt för mycket har inte hänt hitiils. Jag har kommit hit och fyllt i några papper och jag har mublerat mitt rum vilket ni ska få se bilder av. :)  Och tja nu sitter jag och är as trött och samtidigt hur ivrig som helst! Nu ska jag ut och utforska lite tror jag. Så ja kommentera gärna inlägget eller på Facebook. Så kommer mer info senare under veckans gång. Förmodligen redan imon har en stark känsla av det. :P

   Halva rummet ska med!       På rummet dax att dona och fixa!   Tomt och tråkigt vänta bara!       Jag har mina misstankar om att en kille hade rummet före mig. Varför glömmer killar alltid sina kalsonger!? >,<       Så där ja nu kan jag borsta tänderna och bli primadonna framför en stor spegel... Genom att kamma håret och spraya!      Det är ett hål mellan sängen och väggen.:O Fatta hur många gånger jag kommer trilla igenom det hållet när jag lutar mig mot väggen jag kommer bli helt halv! Bäst och tjata in redan i förväg att de kan vara dumt att luta sig mot väggen!   PYNT OCH MYS!   MYS OCH PYS!     Perfekt att få med sig några vänner. För då kan jag ju påminnas om vilka fina vänner jag har där hemma. Både de på bilden och alla andra fantastiska folk från hemstaden! Här kommer också kameran att stå. Men lite svårt att ta kort med kameran och på kameran samtidigt.... :P       Jag måste väl ha något att göra och bjuda andra på! UNDERHÅLLNING!  Prylar fast klart de där målarsakerna, en del när nog hamna i ett skåp i målarsalen på skolan.    Vem kan leva utan data och inernett säg?!   Förlåt mamma för att jag inte vikt ihop sakerna finare. Men orkade inte! 

Min utsikt är träd och någons hus och lite av något jag tror är en fotbollsplan. Så inte den underbaraste utsikten men helt klart okej. Ingen kommer ju se in så glömmer jag dra ner draperierna så gör inte de så mycket fall jag byter om eller nått. Fan de regnar. Jaja trotsa regnet och va glad! Även om jag är dö trött och mår illa som fan och så dära! Snälla låt de vara bättre imon jag vill inte råka spy ner någon imon de är inte ett bra första intryck nånstanns! >,< 

Jag skulle haft ett skrivblock och en penna med mig eftersom jag varje dag gjorde upp en dagbok i mitt huvud. Nu kan jag inte återskapa alla dessa tankar men det gör mig inget. Men det jag minns och var med om var häftigt.

Hur vida några främlingar jag arbetade med kallade mig för ''Sekreterare Ulla-Bella'' och hur vida några andra tanter jag jobbade med var mer fashinerade och beroende av facebook och instagram en vad jag själv är. Och hur tankarna gick när jag gick omkring med en stol mitt i natten under skärnklar himel. 

Och hur vida fantatiska kvällarna var och hur skönt det var att bada i havet och hur allt kändes den där kvällen då själen fick en ny energi och insikt. Jag kan berätta allt för er, men jag vet inte hur intresserade ni är av att veta? Skulle någon vara nyfiken så kan jag väl berätta för den personen om den bara frågar mig. Hmm... Men det var en välbehövlig och skön vecka det är ett som är säkert och den gav mig massor! 

Och jag vill bara ha mer! Fast nästa gång jag ska med på läger vill jag inte jobba som volontär då vill jag vara en medlem eller vad man säger och är med som deltagare. Men det får bli på en annan plats. Även om jag kan tänka mig att komma tillbaka till strandgården utan tvekan. Här kommer några bilder hur som helst.   Resan på gång!   Framme!

   Strand, vatten och snäckor :)  Fåglar man bara vill ta hem för att de är så söta! Älskade vakra hav med solnedgång och svalkande vågor.   Strand party                 Nej hon röker inte hon kastar sand. :P Även om bilden kan tolkas fel ;)     

Stakars lilla säl och dumma fåglar som äter dess ögon. R.I.P

     REDO FÖR ARBETE!  Sandigt värre första kvällen! Sen hade jag lärt mig att det var bättre barfota eller i sandaler :P    Visst var man trött men dessa var helt utdeckade i min säng en morgon. :P    Trevligt folk en trevlig dag.       Det var mycket sol och värme men inte fullt ut varje dag. Och en natt då åskade det och blåste regält! Men der var coolt! Även om många var rädda.                  

Målardag med syrran! För fulla varv. Jag undrar hur många timmar vi höll på egentligen? :O

Men bra blev det även om jag är kritisk som vanligt.

Blev en syskontavla och var sin egen tavla. Fast jag hade tre små som jag liksom satte ihop till en.

Syrran vatt så stolt över sin att hon hängde upp den på sin vägg. :) 

Det är härligt när man kan ha så roligt tillsammans!

Gud vad tråkigt livet hade varit utan min syster.

Ja och innan vi målade så spelade vi fotboll ihop. Då jag kom på hur halv jag är. 

Då jag är vänsterhänt men verkar vara högerfotad. Becka där imot hade inget problem att sparta med någon av fötterna. Jag hade det ganska svårt när jag försökte sjuka med vänsterfoten.

Hur som helst här kommer lite mingelbilder från dagens målarprojekt dag! :) 

  Syrran målar sin tavla för fullt! Medans jag väntar på att mitt första lager ska torka!

   Testade att leka lite med för mycket färg och vatten och hälla på diskmedel på det! Och ja salt men saltet funkade inte.     Sen var det bara att dra av    

Bus!

       Så blev det visst den här gången!     Och lite överflödigt skräp!    Arbetar för fullt för att bli klar med tavlan.       Så Så här blev våra slutresultat!   Beckas tavla!       Min sammansatta tavla. (För er som undrar vad texterna står för. Så är alla ordet för ''kärlek'' på olika språk)      Sen satte vi igång och gjorde ett sista projekt!    Syskonstavlan blev klar! Slutreslutat!        Allmän uppvisning!. Med två braiga syrror ihop. Som skapat en tavla ihop och gjort var sitt fot och hand avtryck!

JOPP JOPP DET VAR DEN DAGEN! HEJSVEJS!! :) 

Ordet kärlek verkar vara toppen och vinnar ordet av allt som är gott och glädjande. 

För att få kärlek måste vi ge kärlek. För att känna kärlek måste vi ha kärlek. 

För att få många vänner måste vi älska oss själva först och vara vår egen bästa vän. För att få bra vänner.

Alla kan få vänner, man kan må pisst och hata sig själv men ändå ha vänner. Men kanske blir dem vänner som självömkar med dig? Kärlek som bara handlar om att vi känner en sammankoppling till varandra. Dock på ett negativt sätt.

Sen finns det vänner som är stärkare en oss som vi älskar mer en dem verkar älska oss. Men den där vännen som få oss att känna att vi visst är bra att vi är omtyckta för dem vi är för att ha just den där personligheten.

Genom kärlek skapas också fred. 

Och genom kärlek blir barn till. 

Och en himla massa sex. 

Det låter så himla enkelt att älska och ge och få kärlek. MEN FAN HELLER!

Det är ju svårare en att vara ond! Jag undrar varför. 

Om det hade varit enklare att vara god så kanske människan är menad till godhet men nu är det inte så.

Är vi då menade att vara onda? För visst fan är det enklare att säga. JÄVLA PUCKO! Till någon. En att ge någon en fin komplimang. Ibland är vi rädda för att vara snälla tror jag. 

Men sen finns det vissa som trots att folk säger taskiga saker verkar fortsätta älska allt och alla och har en enorm livsglädje och alltid ett leende på läpparna. Det där ständiga leendet som irriterar folk. 

Tänk efter har inte du någon gång varit lite nere kanske arg eller ledsen? Och så sitter det någon vid dig som alltid ler och alltid är glad. Och man ryter ifrån till personen och frågar varför den alltid är så himla glad! 

Men vad är det för fel med att någon är glad? I stället borde man njuta av den personen och låta den smitta av all sin glädje. Och kanske fråga sig själv varför är du så himla sur och deppig för gämt! Le åt livet i stället. Allt blir ju så mycket roligare och bättre om vi bara är glada det vet vi ju alla inom oss.

Igår hade jag en dålig dag. Men sen på kvällen kom en trevlig oförväntad överaskning och jag var och spela minigolf med två killkompisar. 

Och jag visste redan i början av mitt dysterhet att så här kan vi ju inte ha det och inget lär hjälpa det som känns som ett problem. Mitt problem var att jag kände att jag inte fick tillräckligt mycket kärlek. Då ingen hört av sig på flera veckor. Om inte jag hört av mig först! Och är så trött på det att jag börjar tvivla på vilka som egentligen tycker om mig. Alla säger dem gillar mig. Men gör dem verkligen det?! 

Så jag började forska och hittade  ljudinspelingar med mia törnblom. Och hittade youtube klipp på engelska. Och som kom jag på mig själv med massa saker. Och vad som kan bli bättre. Och hur mycket jag borde fortsätta att kämpa med att tycka om mig själv. För sen borde det mesta komma av sig självt. För visst vill man umgås med glada människor även om de råkar vara skrämmande glada ibland. Och visst vill man umgås med snälla människor och sona som kan lyssna bra och sona som verkligen visar kärlek och vänskap till en. 

Och målet är alltså mer kärlek för en bättre värld och för ett bättre inviduellt liv! 

Så nu ska jag börja försöka älska allt och alla. Men först och främst mig själv. 

Även om världen är egoistiskt nog. Men jag snackar självkänsla nu inte saker jag vill ha för mig själv.

Bara att få må bra och tycka om mig så som jag är att jag duger och att det är okej att jag kan trivas

även om ingen hör av sig på länge och att jag kan hitta nya härliga människor och ge dem av det jag har.

Jag ska bara inskaffa några bra redskap för detta först. :) 

Så gilla er själva och skänk mer kärlek till världen så blir också världen fredligare och bättre. 

Jag har länge suckat över att vänskap bara verkar vara i perioder. På ett ungefär behåller man en vänskapskrets omkrign 3 år.. Nu har skolan slutat nu kanske det inte blir var tredje år. Men folk kommer och går. Och jag blir så sur när folk tar så lätt på det. Hur svårt kan det vara att få behålla och bevara vänner? 

Det är sommar och ingen vän har hört av sig till mig på flera veckor. Först kommer frågan är jag tråkig? Sen kommer från, har jag gjort något fel? Sen kommer tanken. Om jag nu gör fel och bara lyckas behålla vänner ett litet tag. Så vill jag lära mig hur man gör för att få och bevara riktiga vänner. Mina vänner säger att dem tycker om mig men hör sällan av sig! Jag trode man ville träffa folk man bryde sig om?! 

Jag har aldrig lyckats vara populär i skolan. Men har i alla fall haft några vänner. Eller bekanta? 

Men nu är det en ny chans till höst höhö till Augusti alltså väldigt snart börjar jag på Folkhögskola ett år. 

Och det här gången vill jag lyckas få vänner och bli accepterad i klassen hela klassen. Ja okej alla behöver inte älska mig det begär jag inte då det inte går. Och jag är ju en udda typ så  kan ju inte begära för mycket. Tänk att få vänner för livet! 

Så nu har jag forskat lite i hur man gör. För att göra ett bra intryck men tänker att det inte kommer bli så. Och det är det ända jag tänker på, Att lyckas den här gången. Vilket gör attj ag drömmer massa drömmar om hur det kanske blir... Jag kommer bli förstelnad och kämpa för mycket och då får jag inga vänner för att allt blir stelt. 

Eftersom jag vägrar att vara någon anna en mig själv. Så önskar jag folk kunde gilla mig just den jag är, men för att de ska göra det måste jag få folk att tycka att det är något bra innan de tycker det är konstigt eller töntigt. Hur blir man charmig nog? Åhh man ska inte ens behöva tänka på det det ska vara så självklart. Och självklart vill jag ha äkta vänner inte falska. Så vill inte göra att folk tycker om mig bara för att jag gav dem ett bra intryck utan för att dem gillar mig så som jag är. Varför ska allt vara så kronligt? Jag begär väl inte mycket? 

HUR GÖR FOLK I DEN HÄR VÄRLDEN EGENTLIGEN?!

OCH VARFÖR HAR FOLK SÅ SVÅRT ATT ACCEPTERA VARANDRA!

VARFÖR SÄGER FOLK ATT DE GILLAR EN MEN SEN TYP INTE HÖR AV SIG 

OM MAN INTE ÄR DEN SOM ÄR FÖRST!!! 

Jag känner inga hemmasittar! För jag har ju hört hur ni umgås med andra! Vad är det då för fel med att höra av sig till mig. Och sen inte erkänna vad jag gör för fel när jag frågar! 

Åhh känner mig så ensam och övergiven. Gud vad jag hatar sommaren av den anledningen. Förhoppningsvis så är allt det här bara nu. Så kanske folk hör av sig till en i alla fall nån gång. Då ingen har semester längre... Eller sommarlov.

Hmm... :( Suck! Bara känner hur mycket jag vill skrika ut min frustration! Ingen vill erkänna vad jag gör fel, och om jag nu inte gör något fel. Vad är då problemet? Hur blir jag roligare så att jag blir den man ibland vill säga hej till och fråga om man vill hitta på något??? 

Först hade jag nästan inga vänner, sen fick jag vänner och var lycklig men dom hör nästan aldrig av sig. Men träffar mig gärna om jag frågar. Jag begriper inte kan jag inte bara få vänner som är balanserade. Där man ger och tar i att vilja ses? Jag vill ju tro att när mina vänner säger att dem tycker om mig att dem faktiskt gör det! Men jag börjar tvivla... 

Jag vill bara få vara någon som är älskad av andra. Och omtyckt och någon man vill träffa ibland. 

Hur kan folk säga att jag är charmig och rolig och söt och snäll om ingen vill träffa mig? 

Eller inbillar jag mig allt och är det bara på sommaren? 

Och vad händer med mig och mina känslor om jag inte alls får vänner i Mullsjö? 

Jag vill bara duga och försöker hela tiden säga att det gör jag redan. Jag behöver bara lyckas lite först! 

Okej så jag skulle målat något abstrakt var tanken vilket kanske märkt i bakgrundden . Men inget blev som jag hoppats på så jag började kladda lite och sen bara råkade det fortsätta så. Ögat och bakgrunden var nog det ända som var planerat och ja kanske linjeramen i olika färger också med svart,vit och blå. Men rästen bara blev. Så jag kallar det för Grattii tavla även om allt inte är värt att kalla graffiti. Kanske till och med rätt lite men tror inte det finns några helt unika regler inom graffi världen så varför inte kalla detta trams och ihop fös av små saker för graffiti? Det är ju i alla fall en snygg bakgrund till :P Även om int gubbarna är något spciellt. För det är ju saker en unge kan måla. Lite för enkelt :P