Nu har jag spytt var och varanan dag i tre fyra månader och är så fruktansvärt trött på det inte bara för det är oroande och jobbigt utan också för att jag inte har kontroll! Och sen är jag trött fysiskt också får ju inte behålla det jag äter! Nu har jag gått i två eller tre veckor på dagpromenad det började för att få mig själv att grubbla mindre och för att inte riskera att bli stressad igen. Ja jag har faktiskt sökt hjälp för det här spysjukan men läkaren konstaterade stressmage. Jag gjorde det samma.. Men det gick inte över, jag tänkte att jaja men det tar a bara lite tid att bli återställd? 

Men hur långt ska man låta det gå? Det här känns inte normalt och jag har fan ont i halsen! 

Dem där promenaderna som var för att lugna hela mig funkade det gör det verkligen. Men den sensate veckan har jag gått för att dempa min ångest våga inte erkänna för andra eller mig själv hur fruktansvärt rädd jag är. Rädd för att inte förstå vad som är fel. Och rädd för att jag måste uppsöka läkare igen, jag avskyr läkare har nog ltie fortbi för sont där fem dygn på sjukhus med blindtarm räckte gått och väl för att skrämma mig från vättet!!!

Och svenska vården är ju inte direkt bra. Blir nog inte bättre av att man får höra från vänner och andra hur illa dem drabbats av den svenska MISSLYCKADE vården. Det kanske inte syns men försöker anstränga mig för att inte svära i denna text, Jag vill träna bort mitt svärande lagom till jag ska börja bli Ledare för en barngrupp om två veckor tillsammans med några andra. Ska bli så kul om inget händer?! 

Men nu sitter jag här är rädd gråtfärdig och har lust och slå sönder saker. Men min ilska kan jag kontrollera ganska bra mina tårar orkar jag inte fälla för jag är trött och min rädsla får jag komma över. För nu är det jag som tar tag i livet och räddar det! Genom att gå till skolsköterkskan imon så får hon hjälpa mig att söka vidare vård. Blir la Eksjö sjukhus som gör massa obehagliga saker med en och i värsta fall en inläggning. Men ska la inte vara för tänksam nu innan det ens hänt allt kan ju ske. Kanske att Gud finns och helar mig över en natt! :)

Jo tack det vore något det men tror inte riktigt det kommer bli så...

Åhh!!! Jag blir galen!!!! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hur mycket kan man tro på sig själv oavsätt vad omgivningen tror och tycker?  I mitt liv så tyvärr mäts min självtillit beroende på hur mycket min omgivning visar att dem tror på mig.  Om jag får stöd eller inte. Jag blir vad folk gör mig till. S...

Jag är i en period då jag känner mig ganska ensam och övergiven. Det har fått mig att tänka och känna mycket. Jag antar att jag dels fortfarande vänjer mig vid att bo ensam och jag antar att jag också sörjer att jag inte har så nära rellationer som m...

Nu har det gott en tid sen jag tog examen från skolan och satt i bilen och för ett kort ögonblick funderade på om det var där när jag fortfarandd var som lyckligast skulle ta mitt liv. Jag lät bli och tänkte istället LEV! Lev för allt vad du är värd....

Dem senaste veckorna har allt varit extra tydligt hur mycket stöttning jag fått dem senaste två åren. Hur mycket godhet det ändå kan finnas i människor och att det finns människor som både ser och tror på mig och mina förmågor.    Jag har också...

Dem senaste dagarna har jag rensat som bara den. Jag har fyllt påsar med prylar och kläder som bara ligger och skräpar i lådor. Försöker skänka bort en del och kommer la försöka sälja lite senare också. Men det har dykt upp många tankar.  Först en ...