Nu har det gott en tid sen jag tog examen från skolan och satt i bilen och för ett kort ögonblick funderade på om det var där när jag fortfarandd var som lyckligast skulle ta mitt liv. Jag lät bli och tänkte istället LEV! Lev för allt vad du är värd. 

Nu har jag hunnit flytta och bo själv. Gå några veckor på mitt gamla jobb och hunnit börja ångra att jag inte tog mitt liv den där dagen... Då hade jag i alla fall dött lycklig. 

Var nu inte orolig det här inlägget kommer inte handla om att vilja ta livet av sig även om det just nu låter så. Men poengen i det här är att jag ville dö när jag måde som bäst för att slippa må dåligt igen. Nu är jag tyvärr där jag inte vill vara. Men där jag någonstanns visste att jag kunde hamna. För kontrasterna är så stora! Helt ärligt hade jag kunnat flytta in på en Folkhögskola och bo där. Bara lära mig en massa saker och träffa härliga människor och få höra uppmuntrande ord från lärare och kamrater varje dag! Jag vill inte vara i den seriösa vuxenvärlden där allt handlar om konkuranns och viktigheter... Att gå från en värld där jag var någon, där jag fick höra och känna mig duktig på saker till att åter komma på en plats där hela luften är fylld av negativitet och där man bara får höra när man gör fel aldrig när man gjort något bra. Min stressmage var tillbaka efter bara någon vecka. Den hade jag inte kännt av alls under mina två skolår. Av två enkla själ. Jag trivdes där och jag var aldrig stressad där. Dessutom ville jag vara där att jag ofta åkte in tidigare en jag skulle. Nu är det kämpigt varje dag att komma iväg och jag vill säga upp mig nästan varje dag. Jag har redan fyllt i blanketten för det men inte lämnat in det ännu... Jag drivs av en stor konflikt. Det kloka vore att vara kvar där och få lön tills jag hittar ett nytt jobb... för någon gång kommer jag ju att få ett nytt jobb. Frågan är bara hur lång tid det ska dröja. Andra säger att jag borde sjukskriva mig då får jag fortfarande pengar. Men jag hade inte mått bra av att sjukskriva mig heller. Andra säger säg upp dig och lev på besparingar ett tag... Och jag vet inte vad som vore bäst. Och ärligt talat vill jag nog allra helst bara vara min egen göra min egna grej. Säga upp mig och klara mig på att göra min grej. Problemet är bara att jag inte vet vad min grej är. För jag vill så mycket och har så många ideer men för att överleva måste man gå runt på det också. För en kort tid sedan insåg jag att mitt största problem här i livet under flera år har varit att jag inte tror på mig själv eller min egna förmåga... Det är nog det största hindret i mitt liv och oavsätt hur mycket andra säger att jag är bra och ska lita på mig själv så spelar det ingen som helat roll så länge jag inte tror på det innifrån mig själv. Jag är tacksam för alla som bryr sig och tror på mig. Men jag måste hitta ett sätt att tro på mig själv. Jag har börjat fundera på om man kan bli hjärntvättad till det eftersom jag verkar ha stora problem med att få till det själv. För trots att jag har gått från rädd för att köra bil till att idag äga min egna bil till att våga söka in på en skola till att faktiskt varit ganska duktig där... Jag har gjort mängder av saker jag borde vara stolt över. Där jag borde se min egen "storhet." Och där jag trotsade mina rädslor.  

Finns det något jag insett så är det hur mycket andra spelar roll för hur man mår som människa. Miljön spelar extremt stor roll. Så varför i helvetetet ska det vara så svårt för människor att se på varandra med omtanke och välmening i stället för egoism och titta på det man inte gillar med folk. På Fritidsledarlinjen pratar man så mycket om vikten av ett hälsofrämjande arbete. Idag är det, det enda jag vill leva i. Se det goda och bra i varje människa i stället för på allt dåligt dem gör. För om mam ser det som är bra med en människa och dem känner att man ser och uppskattar det så försvinner nog deras negativa sida med tiden. Tex människor som är små kriminella om folk börjar se deras bra egenskaper i stället för att titta på deras kriminallitet så slutar dem förmodligen att vara krimimella för att man ger näring åt deras bra sidor... 

Umgås man med positiva människor så blir man nog positiv själv till slut. 

Jag vet vem jag kan vara och hur bra jag kan må så när jag nu hamnat i en miljö där jag inte känner dessa saker och där jag varje dag ska behöva kämpa med tankar om att jag duger och är bra och att livet leker så är det faktiskt ganska jobbigt att leva. Man ska inte behöva kämpa med att tänka bra tankar. Livet ska bara leka. Även om det är naturligt att negativa saker händer. Även om mycket av våra egna tankar spelar roll för hur vi mår så spelar vår omgiving också en stor roll!  Prova själv att försöka vara positiv och glad bland en massa negativa människor! 

I alla människor finns en vilja att vilja leva. Annars hade vi allihop tagit livet av oss så fort det blir lite svårt och jobbigt. Så när min hjärna den där dagen i bilen funderade på om jag skulle leva eller dö men rösten sa LEV. Så tror jag att det handlar om en kraft och ett hopp som finns inombords. Min vilja är att jag vill leva och leva ett gott liv. Det vill vi alla. Därav att jag kämpar varje dag för att hålla ihop. Trots alla tårar trots alla magkramper trots all oro och stess... Trots ensamheten  och hopplösheten jag ibland känner... Så vet jag så väl att om jag spelar rätt så sker stora förändringar. Och jag har fått se med egna ögon hur bra både skolor och arbetsplatser kan funka. Jag vet att det finns en bra plats för mig där jag kan få må bra. Men jag erkänner att det är tufft innan man kommer dit. Så låt mig gnälla, låt mig gråta och fortsätt peppa mig. Och Gud om du finns snälla hjälp mig att börja tro på mig själv så pass mycket att ingen annan människa kan knäcka mig. För att jag vet att jag är bra och kan saker. Jag måste bara hitta ett sätt att också tro på det innifrån och ut. För om jag tror på det borde det gå lättare att hitta hem till slut. Och lättare att vara glad och påhittig i livet. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hur mycket kan man tro på sig själv oavsätt vad omgivningen tror och tycker?  I mitt liv så tyvärr mäts min självtillit beroende på hur mycket min omgivning visar att dem tror på mig.  Om jag får stöd eller inte. Jag blir vad folk gör mig till. S...

Jag är i en period då jag känner mig ganska ensam och övergiven. Det har fått mig att tänka och känna mycket. Jag antar att jag dels fortfarande vänjer mig vid att bo ensam och jag antar att jag också sörjer att jag inte har så nära rellationer som m...

Dem senaste veckorna har allt varit extra tydligt hur mycket stöttning jag fått dem senaste två åren. Hur mycket godhet det ändå kan finnas i människor och att det finns människor som både ser och tror på mig och mina förmågor.    Jag har också...

Dem senaste dagarna har jag rensat som bara den. Jag har fyllt påsar med prylar och kläder som bara ligger och skräpar i lådor. Försöker skänka bort en del och kommer la försöka sälja lite senare också. Men det har dykt upp många tankar.  Först en ...

Jag hade ett samtal med en kvinna idag. Och börjar mer och mer inse att jag ibland är så fokuserad på att försöka bli mer lik mina förebilder en att bli en bättre version av mig själv och mina egna goda sidor. Så jag skrev ihop en text och tänkte del...