Dem senaste dagarna har jag rensat som bara den. Jag har fyllt påsar med prylar och kläder som bara ligger och skräpar i lådor. Försöker skänka bort en del och kommer la försöka sälja lite senare också. Men det har dykt upp många tankar. 

Först en ilska i mig. Varför har jag så här många prylar? Ingen behöver så här mycket skit. Det ger ingen glädje! Visste du t.ex att vi bara använder 20% av allt vi har i garderoben! Och det verkar stämma väldigt bra på mig i alla fall. Jag tvättar nästan alltid samma kläder. 

Men sen kom också en känsla av minnen. En del saker är kopplade till personer och andra till speciella tillfällen. Några obetydliga saker behåller jag bara för att det finns ett speciellt minne bakom det. Andra prylar har fått mig att tveka. Är det värt att behålla eller ej? Kommer jag sakna det om jag kastar ut det? 

I vissa delar håller jag på att rensa ut mitt förflutna. Mitt gamla liv. Jag vill på sätt och vis börja om. Jag sökte lägenhet för bara någon vecka sedan och tro det eller ej men jag fick napp redan efter en dag. Jag skrek inombords i duschen på Gud den dagen och frågade varför han brydde sig mer om att ge mig en lägenhet lite för tidigt då jag får lägenheten redan i April om jag tackar ja. Men han kunde inte lugna det hemska ovädret i fjällen i somras när både jag och mina klasskompisar trode vi skulle dö. Jag hade aldrig bätt så starkt och länge innan eller till så många Gudar samtidigt...Men då brydde han sig inte. Men ta bort min oro över bostad det fixade han i ett nafs. Om det nu var Gud det vill säga... Jag är lite orolig för framtiden och det känns konstigt att jag ska börja bo själv igen och troligtvis gå tillbaka till mitt gamla jobb igen i alla fall en period. Men även den är annorlunda idag i alla fall storleksmässigt... Totalt nybygge. Jag hoppas jag inte kommer känna mig för ensam. Jag hoppas jag vågar möta folk och gå in i nya grupper, börja med någon aktivitet eller något om bara inte jobbet själ all min energi igen... Det känns sjukt tråkigt att behöva sluta skolan som varit fantastiskt och som gjort under för min självkänsla. För visst fasen kommer jag lite självsäkrare ut. Om jag blivit någon bättre ledare vet jag ej men jag har defentivt börjat se mitt egenvärde mer, framförallt tack vare mina lärare, men också mina klasskamrater. Jag tar inte all skit längre och jag kämpar mot mina mål på ett annat sätt. För att jag är värd det helt enkelt och för att jag klarar av saker och duger som jag är. 

Jag ville göra flytten enklare en sist då den var sjukt ansträngande sist. Så nu ville jag rensa ut sont skit jag inte behöver dra med mig och som ändå inte gör någon nytta en gång för alla! Men att rensa ut har varit tuffare en jag trode. Jag börjar reflektera massor. Dels över vad livet verkligen handlar om och vilka prylar som faktiskt gör någon nytta i mitt liv och faktiskt ger mig glädje på riktigt. 

Jag har målat och tecknat hela mitt liv. Varit kreativ på alla möjliga sätt och provat på det mesta känns det som ibland. Jag ville slänga all min akryl färg för helt ärligt så började jag måla tavlor första gången jag gick på folkhögskola för flera år sen nu. Fast det hade aldrig varit min grej tidigare. Nu har jag en massa tavlor som år efter år står och dammar i ett förråd. Tro mig jag har försökt sälja någon gång men aldrig blivit av med det. Och jag vill inte ha det upphängt själv så ja då har de bara stått i ett förråd trots all tid och kärlek jag la ner på vissa av dem. Nu vill jag slänga allihop. Även om det känns lite synd. Jag försökte göra mig av med färgerna och penslarna också och lite andra målar verktyg. Men där tog det stopp. Jag kunde inte slänga ut den delen. Den delen är för stor i mig. Ja det är slöseri med pengar att måla och teckna men det har alltid varit en del av mig och hjälpt mig komma till ro och lugna tankar i vissa tillfällen. Hjälpt mig få utlopp för energi och idéer. Och även om jag vill och försöker bli lite mer minimalistisk i mitt liv och bara ha saker som uppfyller något i mitt liv eller gör nytta så säger även dem som är erfarna minimalister att man aldrig ska slänga ut saker som gör en glad eller är en del av en. 

Så jag antar att jag kommer måla några fler meningslösa tavlor... 

Att rensa ut saker brukar de flesta tycka är jobbigt och ansträngande och många undviker det, en del kanske hela livet. Men det brukar ju vara skönt att se skillnaden efteråt. Särskilt i garderoben! Och i alla fall jag har lärt mig något av det. Om mig själv... Och det är lite kul när man hittar saker man glömt bort eller inte visste man hade.

 

Amisa

9 januari 2022 01:23

Jag tänker precis som du att dom flesta av oss har alldeles för mycket grejer som vi aldrig använder. Saker kan vara trevliga att ha, men vi glömmer ofta att dom också måste underhållas, repareras, lagras och så vidare. När jag pilgrimsvandrade 80 mil fick jag verkligen ett annat perspektiv på vad som egentligen var nödvändigt. Var det värt att bära grejen hela vägen och uppför bergstoppar på 1500 meter så behöll jag det, om inte så dumpade jag det. På härbärgen i början på vandringen fanns ofta kartonger där man kunde lägga saker man inte ville behålla och någon annan som behövde en sån kunde överta den istället.

http://min-inre-vagvisare.bloggagratis.se

Isabella

11 januari 2022 13:25

Låter som en spännande inre resa med pilgrimsvandring och jag förstår man får perspektiv på saker och ting.
Och vad för saker som har ett värde och ej i situationen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hur mycket kan man tro på sig själv oavsätt vad omgivningen tror och tycker?  I mitt liv så tyvärr mäts min självtillit beroende på hur mycket min omgivning visar att dem tror på mig.  Om jag får stöd eller inte. Jag blir vad folk gör mig till. S...

Jag är i en period då jag känner mig ganska ensam och övergiven. Det har fått mig att tänka och känna mycket. Jag antar att jag dels fortfarande vänjer mig vid att bo ensam och jag antar att jag också sörjer att jag inte har så nära rellationer som m...

Nu har det gott en tid sen jag tog examen från skolan och satt i bilen och för ett kort ögonblick funderade på om det var där när jag fortfarandd var som lyckligast skulle ta mitt liv. Jag lät bli och tänkte istället LEV! Lev för allt vad du är värd....

Dem senaste veckorna har allt varit extra tydligt hur mycket stöttning jag fått dem senaste två åren. Hur mycket godhet det ändå kan finnas i människor och att det finns människor som både ser och tror på mig och mina förmågor.    Jag har också...

Jag hade ett samtal med en kvinna idag. Och börjar mer och mer inse att jag ibland är så fokuserad på att försöka bli mer lik mina förebilder en att bli en bättre version av mig själv och mina egna goda sidor. Så jag skrev ihop en text och tänkte del...