Hur mycket kan man tro på sig själv oavsätt vad omgivningen tror och tycker? 

I mitt liv så tyvärr mäts min självtillit beroende på hur mycket min omgivning visar att dem tror på mig. 

Om jag får stöd eller inte. Jag blir vad folk gör mig till. Säger folk upprepade gånger att jag är bra på något då utvecklas jag och blir bra på det. Men är det tyst eller någon lagt tvivel i mig så tror jag inte alls på att jag kan eller är bra på den saken.  Eller ens bra på något alls. 

På min senaste intervju frågade chefen vad jag behöver från en chef... en del i svaret var att få höra och veta när jag gjort något bra, få komplimanger ibland. För att kunna känna att det man gör har betydelse. 

Dock i det här samhället känns det som att man bara ska se det själv och tro på sig själv oavsätt vad omgivningen säger. Jag har försökt lista ut hur i så många år. Men har fortfarande inte hittat rätt sätt. Är det en grundbult som sätts in när man är liten? Som är svår att ändra som vuxen? Hur kommer det sig att vissa tycks tro så mycket på sig själva och oavsätt om de visar sig vara bra på det eller inte så behåller dem den bra självkänslan. Hur lär man sig det? 

Hur släpper man vad omgivningen tycker och tror och bara kör på fullt ut? Av sin egen tillit och tro.

Jag erkänner jag tror mer på mig själv en för några år sedan. Men inte tack vare mig själv. Utan mest på grund av andras stöd och att jag tillslut sätt mina egna vinster.

Jag fick en kick när jag insåg att jag fått nytt jobb för att jag är jag och för att jag verkade ambitiös. Men nu är det mest en oro. Hur ska jag visa det dem tror om mig. Känns som folk pratat upp mig till en superwoman. Men jag är ju bara jag. Kraven känns höga. Men jag har nog mest skapat den bilden själv. Jag är så rädd att göra någon besviken. Att jag inte ska vara tillräcklig. Men om jag bara lärde mig att slappna av och såg att det folk sagt om mig är saker dem på riktigt sätt och tror på så är jag ju redan bra nog. Jag måste bara se och tro på det själv att jag kan faktiskt det här och göra det. Utan tvivel utan brist på någon som helst självtillit. Nej ingen är bra på allt och det är väl ändå inte det som förväntas av en. Men att tro på sig själv gör även det man inte är bra på lättare att lära sig. Och det man är bra på kan man bli mer eller mindre bäst på. 

Så varför är det så svårt att tro på sig själv. Varför behöver jag alltid någon som tar min hand och säger jag tror på dig. Varför kan jag inte ta min egna hand och säga det till mig själv?

Hur många berg måste bestigas,hur många framgångar måste jag uppnå innan jag tror på mig av endast mig själv? Hur mycket kan man skylla på andra för måttet av ens självtillit? Borde det inte vara enklare att bara tro? 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är i en period då jag känner mig ganska ensam och övergiven. Det har fått mig att tänka och känna mycket. Jag antar att jag dels fortfarande vänjer mig vid att bo ensam och jag antar att jag också sörjer att jag inte har så nära rellationer som m...

Nu har det gott en tid sen jag tog examen från skolan och satt i bilen och för ett kort ögonblick funderade på om det var där när jag fortfarandd var som lyckligast skulle ta mitt liv. Jag lät bli och tänkte istället LEV! Lev för allt vad du är värd....

Dem senaste veckorna har allt varit extra tydligt hur mycket stöttning jag fått dem senaste två åren. Hur mycket godhet det ändå kan finnas i människor och att det finns människor som både ser och tror på mig och mina förmågor.    Jag har också...

Dem senaste dagarna har jag rensat som bara den. Jag har fyllt påsar med prylar och kläder som bara ligger och skräpar i lådor. Försöker skänka bort en del och kommer la försöka sälja lite senare också. Men det har dykt upp många tankar.  Först en ...

Jag hade ett samtal med en kvinna idag. Och börjar mer och mer inse att jag ibland är så fokuserad på att försöka bli mer lik mina förebilder en att bli en bättre version av mig själv och mina egna goda sidor. Så jag skrev ihop en text och tänkte del...