Efter en dag av ändast ångest , skräck och tårar, efter besked jag inte kan hantera och påtryckningar från andra. Oro av vad som kommer att hända nu, så försöker jag se ljuset i det hela och le för att i alla fall himlen är med mig. Med sin blåa himel med sina vita måln och med strålande sol med ändast lite avsaknad av het värme så ler jag mot himlen och ber till en gud jag är osäker på att jag tror på. Men just nu tänker jag tro just nu tänker jag sattsa och finna ro och försöka lugna mig försöka finna harmoni sluta oroa mig och hoppas på det bästa. Jag som bara ville leva mitt liv, mitt liv som blir allt bättre mitt liv som blir allt starkare jag faller mer sällan och får detta bakslag. Jag får ingen ro försöker ta kontroll men kroppen säger ifrån och jag oroar mig och klagar men tänker ändå det årdnar sig. Andra trycker på av sin kärlek och oro på ett sätt jag inte kan hantera ett sätt som gör mig ännu mer rädd. Jag älskar att dem bryr sig men jag får bara mer ångest och vet inte vem jag ska lyssna på. Vågar inte lita på den jag borde lita på, borde lita på läkaren men han vägrar lyssna på mig och han har felat på vår familj förut. Jag ska byta vårdcentral och läkare och vara på min vakt. Jag ska be stort och ofta och länge och hoppas av hela mitt hjärta att det kommer bli bättre. Jag ska le och tänka på allt jag har allt som är bra.. Men det är det ända jag gjort i två veckor vet inte hur länge det håller hur mycket jag kan stänga bort dem dåliga tankarna. Jag är rädd jag är orolig men det får man vara. Det vet jag att man får. Men jag är rädd att inget är som det verkar vara... Jag försöker verkligen se framåt men känner mig så hindrad... 

Snälla om det finns något där ute som kan dämpa min ångest så snälla hjälp mig!!!

När jag kom hem idag slängde jag av mig skolgrejerna och jackan och sprang ner till säcken och  slog och slog på säcken och föll till slut ner och började stor gråta. Grät när mina föräldrar kom hem och gråter nu. Jag vet det är barnsligt och dumt att lipa så mycket. Jag vill och försöker verkligen skärpa mig men ovissheter gör mig galen. Vet inte vem jag ska lyssna på och rädd för både det ena och det andra.

Vill bara att allt ska bli bra igen så jag kan börja leva mitt liv igen. Snart har jag ägnat ett halvår i skuggan av något och med en stor ovssihet. Nu släpte jag löst de jag hållt inne och uppsökte vård men fick inga bra svar fick ingen bra hjälp och har folk som bryr sig så pass att jag blir förvirrad stressad och panikslagen... Vill bara gömma mig försvinna från denna stad från detta land från denna plats sätta mig på en tyst strand höra vågorna svaja känna len rinnande sand genom min hand och njuta av strålarna stora värme och himlen stora ljushet. Jag lever för himlen den finns ofta där för mig när saker är jobbigt. Den finns alltid med mig vart jag en går. Den kan viska med en vind den kan ge glädje med ljus och den kan kyla ner mig med sitt regn. 

Jag ska lugna mig nu och ta en dag i taget som jag försökt göra under en lång tid njuta av det fina och försöka sluta tänka på det jobbiga. Jag ska be och önska och jag ska andas igen. Jag ska fixa det här jag ska överleva det här var det en är... Sluta låta mig skrämmas av andra och göra på mitt sätt. Och ändast ta imot kärleken från folk det ända som känns riktigt tryckt är just kärleken från vänner och familj.

Hoppas jag mår bra imorgon så pass att jag kan umgås med mina vänner i min så kallade fristad.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hur mycket kan man tro på sig själv oavsätt vad omgivningen tror och tycker?  I mitt liv så tyvärr mäts min självtillit beroende på hur mycket min omgivning visar att dem tror på mig.  Om jag får stöd eller inte. Jag blir vad folk gör mig till. S...

Jag är i en period då jag känner mig ganska ensam och övergiven. Det har fått mig att tänka och känna mycket. Jag antar att jag dels fortfarande vänjer mig vid att bo ensam och jag antar att jag också sörjer att jag inte har så nära rellationer som m...

Nu har det gott en tid sen jag tog examen från skolan och satt i bilen och för ett kort ögonblick funderade på om det var där när jag fortfarandd var som lyckligast skulle ta mitt liv. Jag lät bli och tänkte istället LEV! Lev för allt vad du är värd....

Dem senaste veckorna har allt varit extra tydligt hur mycket stöttning jag fått dem senaste två åren. Hur mycket godhet det ändå kan finnas i människor och att det finns människor som både ser och tror på mig och mina förmågor.    Jag har också...

Dem senaste dagarna har jag rensat som bara den. Jag har fyllt påsar med prylar och kläder som bara ligger och skräpar i lådor. Försöker skänka bort en del och kommer la försöka sälja lite senare också. Men det har dykt upp många tankar.  Först en ...