När du är borta älskar jag dig och saknar dig. Då ser jag skratt och glädje med dig. Jag ser en god framtid för oss tillsammans. Men när du är här hos mig, är jag tändigt irriterad på dig och ditt sätt att vara på. Du verkar inte vilja förstå eller lyssna på mig.Vi känns så lika och nära men samtidigt så olika och så långt ifrån varandra. Men det spelar ingen roll hur mycket jag än klagar på dig. Du står ändå där som ett kärleksberg. Vi berättar i princip allt för varandra och vi kan inte leva utan varandra. Jag står inte ut med mitt ständiga tvivlande utan att ens förstå den. Vill ha dig så nära men ändå så långt ifrån. Allt jag vet är att hur mycket jag en värkar hata dig ibland så älskar jag dig mer en något annat. Du är min BF och jag är din BF. Och vi hör liksom ihop på något sätt. Oavsätt vad, så är vi varandras för evigt och alltid. Vara sig det är som 1 och 1 eller som 1+1=2. Det är bara menat att vi ska finnas till för varandra.