Först innan jag ska tala om det som kan få dig att antingen bara känna igen mig i det jag säger. Eller börja förstå och lära känna mig lite bättre. Så vill jag bara utrycka min stolthet över mig själv idag. Jag gjorde det.. Jag stack in på Apoteket och fick hjälp där att hitta medecin mot mina magproblem. Och sen var jag så stolt att jag också vågade ringa vårdupplyssningen 1177 när jag hade kommit hem. Så imon ska jag hem och där byta både vårdcentral och läkare och beställa tid för lite bättre utredning. Jag blir ej förvånad fall jag har rätt om mina misstankar. Jag har ju verkligen nästan alla symtom för IBS!   Nåja det var det! Nu till det riktiga ämnet.

Jo så här är det. Jag är en kreativ människa och råkade genom en länk på Facebook hitta något som var typiskt för kreativa människor och till min stora förvåning stämde typ allt in på mig! Sätten jag ser saker på saker jag gör och saker jag inte gör...  Så här är länken kolla gärna den! : http://justsomething.co/22-things-creative-people-do-differently-than-the-rest/ Sen ska jag tala om varför jag känner igen mig. Oavsätt om du är intresserad eller ej! För ni som vill förstå mig bättre läs detta. Detta är bra. Om ni inte redan vet detta om mig!

Här har jag översatt och satt förklaringar på just det du kollat på på länken: 

Den kreativa människan:

1. Blir inspererad vid de minst väntade ögonblicken.

Ofta känns det som att när jag söker insperation hittar jag den inte.

Men vips plötsligt när jag är ute och går eller något helt annat

så kommer jag på en genial ide.

2. Dagdrömmer mycket

Tja ni som känner mig vet hur ofta jag är i tankar.

Och många gånger när jag tänker så är jag också

ofta i drömmarnas värld. Där jag ofta skapar 

scenarion och situationer.

3. Blir lätt uttråkad

Hela tiden! Är så sjukt lätt utråkad!

Finns det inget att göra och jag ej 

kommer på något kul får jag fnatt!

4. Dem tittar på världen med ett barns ögon.

Jag vet inte riktigt hur ett barn ser på världen.

Men jag vet att jag kan komma på flummiga

ideer och vilja kasa ner för en backe på olika sätt.

Jag springer och skuttar ofta ner för trappor, och 

jag gör ofta om saker till vad de skulle kunna

användas som. Ex: En sten som är formad på

ett visst sätt som jag tänker aha. En skön fotölj!

5. Dem kommer misslyckas och du kan vara säker på att dem kommer försöka igen!

Jag misslyckas ofta. Men jag är också envis så har jag besämt mig för något så

blir det så. Spelar ingen roll hur många gånger jag behöver börja om jag kommer

försöka igen och igen tills jag har lyckats med det jag vill framnå.

6. Folk talar om för dem att skaffa ett riktigt jobb.

Eftersom jag inte har det som yrke. Så har jag inte 

hört det så  ofta. Men visst vet jag om normen för det

och visst önskar väl vissa att jag skulle varit intresserad 

av något helt annat.

7. Dem kommer följa sina hjärtan även om deras tankar går åt annat håll.

Tja. Innan jag lärde mig att lyssna på mitt hjärta tvingade jag mina tankar

att se på saker som alla andra tyckte och sa åt mig att jag skulle göra

angående olika val i livet. Men idag vet jag bättre så idag följer jag hjärtat mer.

Och nog alltid lite i smyg försökt följa mitt hjärta utan att någon märker det.

Jag skapar egna metoder för att få min vilja igen. Utan att det märks att jag gjort det.

8. Dem går förlorade i tiden

När jag har något pågång som jag är inne i. Så glömmer jag bort allt.

Jag glömmer vad timmarna är jag glömmer bort att äta och sova och så vidare.

9. Dem jobbar när du sover och sover när du jobbar.

Tja eftersom jag går i skola och sen lär ha jobb så

är jag uppe som alla andra. Men ibland sitter jag uppe

sent på nätterna och är kreativ. Jag är oftast mest

ide sam och kreativ på kvällarna. Så tyvärr drabbar

det ibland min sömnrytm.

10. Där många ser en svårighet ser dem en möjlighet

Tja, folk säger det går inte rädda världen. Jag tror det ändå.

Folk säger mycket om många saker. Ändå vill jag ofta

hitta en lösning även om den inte alltid är logisk.

Så ja, jag försöker ofta finna en lösning där andra

ser problem. Jag har inte alltid bra lösningar men 

jag ser i alla fall en positiv möjlighet.

11. Dem faller i kärlek till sitt konstverk och hatar det dagen efter.

Haha händer väldigt ofta. Kan titta på en tavla och vara nöjd. Tar upp

den dan efter eller bara några timmar efter och börjar hitta massa fel 

på den som jag ogillar och avskyr.

12. Dem hatar vad dem skapat och älskar det efter 12 timmar.

Det här händer också ibland. Att jag skapar något och ogillar det.

Och sen kommer alla andra och ser något bra i tavlan och så 

börjar jag vrida på huvudet och märker att dem nog har rätt.

Tavlan är ganska fin trots allt. Och sen börjar jag gilla den så

pass att den blir ett minne bland favoriter.

13. Dem är ödmjuka och stolta samtidigt.

Ja jag är väldigt stolt över att få göra saker.

Och om folk vill lära sig av mig och så vidare.

Jag vill lära ut och även bli lärd då och jag

gillar om folk vill ha

min hjälp eller få något gjort så ställer jag ofta 

upp. Ofta oavsätt vad det är.

14. Dem letar alltid efter nya sätt att uttrycka sig.

Joda. Får man en tanke och ide så vill man få den utryckt.

Och sen försöker man få fram vissa budskap med olika metoder.

Så man tästar nya hela tin och ser vad som får bäst respons.

15. Dem sjuter upp saker in i det sista.

Får jag en kreativ uppgift så kan det bli så att

jag sjuter upp saker. Och jobbar ända

in i slutet. Fin sjusterar och så vidare.

Ofta sker 85-90% av arbetet bara timmarna

innan det ska vara klart. Konst är ganska

motsatt till läxor och andra uppgifter. Hehe.

16. Dem ser andra sidan av myntet.

Jag kan vrida och vända på saker rätt mycket.

I allt jag gör och tänker på. Ser allt på olika sätt.

Fram och tillbaka upp och ner och så vidare.

17. Dem gillar inte regler.

Jag gillar att lära mig tekniker

och stilar. Men jag ogillar att ha

strika regler. När jag väl ska skapa

så vill jag vara fri att göra som jag vill.

Jag kan gå med på att göra en viss strikt sak 

ibland. Men inte hela tiden. Då bryter jag undan, 

när jag tröttnat och kör min egen stil och grej.

18. Dem är dåliga på matte.

Jag både hatar och suger på matte! 

Jag är dåligare en vad folk är i åk 6 säkert! 

Jag är så dålig och avskyr matte så himla mycket!

(Dock visste jag inte innan att det har något att göra

med att man är en kreativ person. Trode bara jag

hade haft dåliga lärare...)

19. Dem är duktiga på att observera saker

När jag är hos folk och folk snackar på om

saker så kan jag lätt flyga iväg och titta

mig omkring nyfiket och lägga märke 

till detaljer på deras saker eller på 

människan jag talar med. 

Ibland skäms jag för att jag inte behåller

fokuset på personen som talar med mig.

20. Dem skapar alltid nya upplevelser

Jag är inte den som tar tag i och ger mig ut på äventyr. 

Men jag försöker och jag önskar jag gjorde det mer.

För jag vill uppleva nya saker. Lära mig av dem och lära

mig om livet. Även dem tråkiga sakerna har något att

bidra med. Så är tacksam för alla tråkiga studiebesök

man haft under alla skolår.

21. Dem gör om alltihop igen

Jag vet inte hur ofta jag har förstört saker. För att göra om det igen för att

något blev dåligt. Det spelar ingen roll hur långt jag kommit jag kan förstöra det

när som helst för att göra om precis alltihop och flera gånger om.

22. Dem älskar.

På länkens beskivningen står det här att dem älskar allt... Livet,människor,känslor och så vidare...

Och tja jag är väl som alla andra har mina dåliga stunder. Men när jag har mina bra stunder kan jag ofta

sätta mig ner någonstanns titta genom ett fönster eller luta mig mot en vägg utomhus en solig dag och bara le och älska allt. Alla människor allt liv allt! Prisa en Gud jag tvivlar på emellanåt och så vidare... Säga hej till alla jag möter. 

Tja. Men det här med att älska känns som en grej alla människor gör ibland...

..................................................
..................................................
.....................................

Så nu vet du kanske lite mer om mig som du inte visste förut. :) Kul grej ändå :P

När får jag en lista över dig da? :P Föresten det vore roligt att verkligen i alla fall för sin 

egen del att skiva vem man är hur man tänker och ser på saker. Försöka förstå vem man är

bättre och förstå hur man själv tänker och så att andra kan förstå hur man fungerarar.

En son lista har jag viljat ha på många människor jag mött genom livet. För ibland

förstår jag inte hur dem tänker och er på saker. Vissa saker ur ett perspektiv jag ej förstår.

Men är människor jag ändå gillar så dem vill jag förstå bättre. Det tar en evighet utan

en son där finulig lista. Men då sona listor inte finns så är det bara att göra arbetet.

Först innan jag ska tala om det som kan få dig att antingen bara känna igen mig i det jag säger. Eller börja förstå och lära känna mig lite bättre. Så vill jag bara utrycka min stolthet över mig själv idag. Jag gjorde det.. Jag stack in på Apoteket och fick hjälp där att hitta medecin mot mina magproblem. Och sen var jag så stolt att jag också vågade ringa vårdupplyssningen 1177 när jag hade kommit hem. Så imon ska jag hem och där byta både vårdcentral och läkare och beställa tid för lite bättre utredning. Jag blir ej förvånad fall jag har rätt om mina misstankar. Jag har ju verkligen nästan alla symtom för IBS!   Nåja det var det! Nu till det riktiga ämnet.

Jo så här är det. Jag är en kreativ människa och råkade genom en länk på Facebook hitta något som var typiskt för kreativa människor och till min stora förvåning stämde typ allt in på mig! Sätten jag ser saker på saker jag gör och saker jag inte gör...  Så här är länken kolla gärna den! : http://justsomething.co/22-things-creative-people-do-differently-than-the-rest/ Sen ska jag tala om varför jag känner igen mig. Oavsätt om du är intresserad eller ej! För ni som vill förstå mig bättre läs detta. Detta är bra. Om ni inte redan vet detta om mig!

Här har jag översatt och satt förklaringar på just det du kollat på på länken: 

Den kreativa människan:

1. Blir inspererad vid de minst väntade ögonblicken.

Ofta känns det som att när jag söker insperation hittar jag den inte.

Men vips plötsligt när jag är ute och går eller något helt annat

så kommer jag på en genial ide.

2. Dagdrömmer mycket

Tja ni som känner mig vet hur ofta jag är i tankar.

Och många gånger när jag tänker så är jag också

ofta i drömmarnas värld. Där jag ofta skapar 

scenarion och situationer.

3. Blir lätt uttråkad

Hela tiden! Är så sjukt lätt utråkad!

Finns det inget att göra och jag ej 

kommer på något kul får jag fnatt!

4. Dem tittar på världen med ett barns ögon.

Jag vet inte riktigt hur ett barn ser på världen.

Men jag vet att jag kan komma på flummiga

ideer och vilja kasa ner för en backe på olika sätt.

Jag springer och skuttar ofta ner för trappor, och 

jag gör ofta om saker till vad de skulle kunna

användas som. Ex: En sten som är formad på

ett visst sätt som jag tänker aha. En skön fotölj!

5. Dem kommer misslyckas och du kan vara säker på att dem kommer försöka igen!

Jag misslyckas ofta. Men jag är också envis så har jag besämt mig för något så

blir det så. Spelar ingen roll hur många gånger jag behöver börja om jag kommer

försöka igen och igen tills jag har lyckats med det jag vill framnå.

6. Folk talar om för dem att skaffa ett riktigt jobb.

Eftersom jag inte har det som yrke. Så har jag inte 

hört det så  ofta. Men visst vet jag om normen för det

och visst önskar väl vissa att jag skulle varit intresserad 

av något helt annat.

7. Dem kommer följa sina hjärtan även om deras tankar går åt annat håll.

Tja. Innan jag lärde mig att lyssna på mitt hjärta tvingade jag mina tankar

att se på saker som alla andra tyckte och sa åt mig att jag skulle göra

angående olika val i livet. Men idag vet jag bättre så idag följer jag hjärtat mer.

Och nog alltid lite i smyg försökt följa mitt hjärta utan att någon märker det.

Jag skapar egna metoder för att få min vilja igen. Utan att det märks att jag gjort det.

8. Dem går förlorade i tiden

När jag har något pågång som jag är inne i. Så glömmer jag bort allt.

Jag glömmer vad timmarna är jag glömmer bort att äta och sova och så vidare.

9. Dem jobbar när du sover och sover när du jobbar.

Tja eftersom jag går i skola och sen lär ha jobb så

är jag uppe som alla andra. Men ibland sitter jag uppe

sent på nätterna och är kreativ. Jag är oftast mest

ide sam och kreativ på kvällarna. Så tyvärr drabbar

det ibland min sömnrytm.

10. Där många ser en svårighet ser dem en möjlighet

Tja, folk säger det går inte rädda världen. Jag tror det ändå.

Folk säger mycket om många saker. Ändå vill jag ofta

hitta en lösning även om den inte alltid är logisk.

Så ja, jag försöker ofta finna en lösning där andra

ser problem. Jag har inte alltid bra lösningar men 

jag ser i alla fall en positiv möjlighet.

11. Dem faller i kärlek till sitt konstverk och hatar det dagen efter.

Haha händer väldigt ofta. Kan titta på en tavla och vara nöjd. Tar upp

den dan efter eller bara några timmar efter och börjar hitta massa fel 

på den som jag ogillar och avskyr.

12. Dem hatar vad dem skapat och älskar det efter 12 timmar.

Det här händer också ibland. Att jag skapar något och ogillar det.

Och sen kommer alla andra och ser något bra i tavlan och så 

börjar jag vrida på huvudet och märker att dem nog har rätt.

Tavlan är ganska fin trots allt. Och sen börjar jag gilla den så

pass att den blir ett minne bland favoriter.

13. Dem är ödmjuka och stolta samtidigt.

Ja jag är väldigt stolt över att få göra saker.

Och om folk vill lära sig av mig och så vidare.

Jag vill lära ut och även bli lärd då och jag

gillar om folk vill ha

min hjälp eller få något gjort så ställer jag ofta 

upp. Ofta oavsätt vad det är.

14. Dem letar alltid efter nya sätt att uttrycka sig.

Joda. Får man en tanke och ide så vill man få den utryckt.

Och sen försöker man få fram vissa budskap med olika metoder.

Så man tästar nya hela tin och ser vad som får bäst respons.

15. Dem sjuter upp saker in i det sista.

Får jag en kreativ uppgift så kan det bli så att

jag sjuter upp saker. Och jobbar ända

in i slutet. Fin sjusterar och så vidare.

Ofta sker 85-90% av arbetet bara timmarna

innan det ska vara klart. Konst är ganska

motsatt till läxor och andra uppgifter. Hehe.

16. Dem ser andra sidan av myntet.

Jag kan vrida och vända på saker rätt mycket.

I allt jag gör och tänker på. Ser allt på olika sätt.

Fram och tillbaka upp och ner och så vidare.

17. Dem gillar inte regler.

Jag gillar att lära mig tekniker

och stilar. Men jag ogillar att ha

strika regler. När jag väl ska skapa

så vill jag vara fri att göra som jag vill.

Jag kan gå med på att göra en viss strikt sak 

ibland. Men inte hela tiden. Då bryter jag undan, 

när jag tröttnat och kör min egen stil och grej.

18. Dem är dåliga på matte.

Jag både hatar och suger på matte! 

Jag är dåligare en vad folk är i åk 6 säkert! 

Jag är så dålig och avskyr matte så himla mycket!

(Dock visste jag inte innan att det har något att göra

med att man är en kreativ person. Trode bara jag

hade haft dåliga lärare...)

19. Dem är duktiga på att observera saker

När jag är hos folk och folk snackar på om

saker så kan jag lätt flyga iväg och titta

mig omkring nyfiket och lägga märke 

till detaljer på deras saker eller på 

människan jag talar med. 

Ibland skäms jag för att jag inte behåller

fokuset på personen som talar med mig.

20. Dem skapar alltid nya upplevelser

Jag är inte den som tar tag i och ger mig ut på äventyr. 

Men jag försöker och jag önskar jag gjorde det mer.

För jag vill uppleva nya saker. Lära mig av dem och lära

mig om livet. Även dem tråkiga sakerna har något att

bidra med. Så är tacksam för alla tråkiga studiebesök

man haft under alla skolår.

21. Dem gör om alltihop igen

Jag vet inte hur ofta jag har förstört saker. För att göra om det igen för att

något blev dåligt. Det spelar ingen roll hur långt jag kommit jag kan förstöra det

när som helst för att göra om precis alltihop och flera gånger om.

22. Dem älskar.

På länkens beskivningen står det här att dem älskar allt... Livet,människor,känslor och så vidare...

Och tja jag är väl som alla andra har mina dåliga stunder. Men när jag har mina bra stunder kan jag ofta

sätta mig ner någonstanns titta genom ett fönster eller luta mig mot en vägg utomhus en solig dag och bara le och älska allt. Alla människor allt liv allt! Prisa en Gud jag tvivlar på emellanåt och så vidare... Säga hej till alla jag möter. 

Tja. Men det här med att älska känns som en grej alla människor gör ibland...

..................................................
..................................................
.....................................

Så nu vet du kanske lite mer om mig som du inte visste förut. :) Kul grej ändå :P

När får jag en lista över dig da? :P Föresten det vore roligt att verkligen i alla fall för sin 

egen del att skiva vem man är hur man tänker och ser på saker. Försöka förstå vem man är

bättre och förstå hur man själv tänker och så att andra kan förstå hur man fungerarar.

En son lista har jag viljat ha på många människor jag mött genom livet. För ibland

förstår jag inte hur dem tänker och er på saker. Vissa saker ur ett perspektiv jag ej förstår.

Men är människor jag ändå gillar så dem vill jag förstå bättre. Det tar en evighet utan

en son där finulig lista. Men då sona listor inte finns så är det bara att göra arbetet.

Den här veckan har varit kass. Magen sabbar mitt liv. Och jag har snart gått igenom alla känslor man kan känna. Jag har varit arg,förbannad,irriterad,ledsen,flummig,överglad,lu
gn,harmonisk,genant,livrädd och framför allt trött... Fruktansvärt trött.

Jag är rädd... Det är därför jag undviker doktorer. Men det finns anledningar till att jag är rädd. Och jag vet så väl att ska jag bli frisk måste jag övervinna rädslan igen och igen...Tills det inte längre är skrämmande. För just nu har jag försökt sätta diagnos på mig själv genom Googles hjälp. Och tagit reda på nummer till olika vårdhjälp saker... Men aldrig ringt. För jag tänkter hela tiden: 

-Äshe det kan jag göra imon i stället.

-Fast det blir nog bättre snart.

-Det finns dem som behöver vården bättre nu en mig.

-Jag vet inte vad jag ska säga när jag kommer dit.

-Det är säkert en son där läkare man inte kan kommunisera med

-Det kanske är en son läkare som sätter fel diagnos och medecin på en

och då blir det ju bara värre. Äshe jag ser till och självläka i stället.

Dessutom har jag växt upp med att doktorn ska man undvika tills man ligger på marken och krälar...

Det är bara så det är, man går till skola/jobb även om man nog är så pass sjuk att man borde vara hemma.

Jag mins sist jag var hos doktorn. Eller rättare sagt från då jag var 17 år och låg inne på sjukhuset under några dygn.

Jag mins skriken, det gnälliga tanten, mina rädda tårar i panik, den läskiga tavlan, den hånskrattande doktorn som inte förstod, dem konstiga utrycken, dem oförstående sjuksköterskorna, svälten och den äkliga doften som jag fortfarande hade med mig när jag kom hem i säkert en vecka... Sjukhusdoften...

Men äventyret där var inte bara läskigt och obehagligt det var också spännade. Jag mins den tatuerade killen som fråga om jag skulle kunna äta en pizza när jag fastade, jag mins tjejen som var praktikant och hade gamla ärr på armen från att hon skärt sig själv. Jag mins den lilla nykelringsnallen och vykortet jag fick från en jag inte trode brydde sig så otroligt mycket. Jag mins samtalet med min vän den dag jag skulle åka hem och hur glada vi var av att höra från varandra. Jag mins dem båda kvinnorna som hann bli mina rumskamrater... Kvinnan som operat bort sitt ena bröst och hur underligt jag tyckte det såg ut. Jag mins kvinnan som kom in med stora magsmärtor som jag vågade hälsa på och som jag sedan ibland samtalade lite med. Jag mins den snygga doktorn, och jag mins den första kvinnliga doktorn. Hon log alltid när hon såg mig. Och jag mins den duktiga läkaren som gjorde ett ingrepp på mig. Jag mins hur tacksam jag var för att mamma varje dag kom och hälsade på mig. 

Vissa saker även med andra doktorbesök har varit jobbiga. Andra helt okej. Men jag undrar så, varför kan aldrig doktorerna vara så snälla och folkförstående som dem är på TV?

Och varför låter jag något tillfälligt dåligt besök som ändå räddar och gör mig frisk till något farligt och skrämmande i mitt minne? Jag borde ju vara tacksam inte rädd...

Idag har jag gått igenom många tankar. Och har försökt bestämma mig för en dag då jag verkligen ska ta och lyfta luren och be om hjälp på ett eller annat sätt. Jag har varit nära på att gråta och falla ihop flera gånger idag. Men många gånger idag även sätt och njutit av allt det vackra även saker jag inte sätt som vackert innnan. Jag har känt gräset genom mina fingrar, jag har känt den varmande solen. Jag har smsat med en kvinna jag älskar och ofta ser upp till. Och tänkt efter... Hur farligt är egentligen det jag är rädd för? Hur blir man orädd? Och varför är allt så upp och ner vänt? 

Varför är jag rädd för det ofarliga och orädd för det farliga? 

-------------------------------------------------------------------------------------------

SMS KONVERSATIONEN:

Jag: En gång frågade jag dej vad du är rädd för.

Du sa att du inte var rädd för något.

Och nu undrar jag hur blir man orädd?

Jag försjuter samtal till läkare var dag och säger jag tar det imon.

Det är säkert bättre snart... Jag vet att väntar man för länge så 

blir det ofta värre en vad det blivit om man hade gått tidigare. 

Läkare ska hjälpa inte skada. Jag vet det men känner mig ändå

alltid skadad när jag går därifrån. Jag är trött på att vara en fegis.

Elsa: Mycket har med ålder att göra. Jag har ju haft drygt trettio år

extra att träna på. Ju äldre jag blir, destå mindre rädsla.

Allt som händer är en del av livet. Ibland får jag acceptera saker utan 

att förstå och ibland kan jag förstå fast jag inte behöver acceptera.

Jag: Jag borde vara rädd för elstötarna i väggutagen men det är

jag inte ett dugg rädd för. I stället är jag rädd för det ofarliga och

goda som ska vara till hjälp.

Elsa: Rädd för levande varelser men inte för saker...

---------------------------------------------------------------------------------------------

Och där stannade jag till... Och tänkte. Hon har ju rätt. Jag är orädd

för många saker. Men jag är livrädd för många människor och vad dem 

kan och har gjort mot mig genom mitt liv. Dem som sabbar ens självkänsla,

dem som sårar och sviker, dem som kan slå mig och dem som kan lämna

mig. Det är människorna som skapar mina rädslor...

Det är som med körkortet... Jag var inte rädd för min bil eller andras bilar

jag var inte rädd för vägen. Jag blev bara rädd för allt det där för att jag kände

mig nertryckt av dem som skulle vara mina så kallade ''pedagogiska lärare''

dem fick mig att tro att jag var oduglig alltså farlig. Och det var också då 

jag blev en fara... Sen fick jag en bra pedagog och jag blev genast mycket

bättre på att köra. Men insåg efter ett misslyckande som inte fick ske. 

Att jag hade försökt ta ett körkort jag aldrig velat ha. Jag försökte göra 

något för alla andras skull för dem ville det. Dem ville mig väl jag vet. 

Men det blev ändå fel för det skadade mig och jag kände jag hade krav 

på mig av något jag var totalt ointresserad av. Nu väntar jag på att jag ska

vilja ta körkotet fast för att jag ser mening i det och vill det. Den där olyckan

lärde mig att göra saker för min skull. Och jag började drömma stort. 

Jag var glad och livet flöt på. Jag har många framtidsplaner och jag gör som jag vill. 

Även om många av mina släktingar inte tycker om alla mina planer.

Dem skulle nog avsky ännu mer om dem visste allt jag tänkte 

och drömde och planerar i mitt huvud ibland. 

Men jag har börjat tycka att en del borde kliva ur sin fyrkantiga box 

och bli mer öppna.

Hur som helst drömmarna var många och stora. Och är egentligen fortfarande.

Men varje gång magen kronglar är det långvarigt och jag är la själv

ofta anledningen... För varje gång jag stressat upp mig har det hänt något...

Något negativt... Så nu känner mig fast. Vågar inte ge mig ut, vågar inte ha kul.

Är fast och slutar drömma och slutar hoppas... Så ja jag måste få ett slut.

Lära mig att undvika stress till bästa möjliga nivå och komma på varför 

min mage är så känslig och varför alltid den drabbas när jag blir sjuk.

Jag hade hellre haft en ständig knäskada eller vara förkyld ofta.. Hellre det

en den här jävla magen! VAD FAN HAR JAG GJORT DIG! DU ÄR EN DEL

AV MIG DU SKA GILLA MIG, VI SKA GILLA VARANDRA! VARFÖR!?!?!?

Låt mig få leva jag började ju tro på livet för en gångs skull på riktigt!

Så ja det finns bara en utväg. Möt rädslan och gå till doktorn och få hjälp

och laga magen och sen blir livet mitt igen och jag kan hålla den i min hand 

utan att den rinner ut som sand mellan fingrarna...

En hälsning till Gud:

Gud om du älskar mig. Så hjälp mig nu!

Jag vet att jag inte varit den bästa.

Jag vet att jag sällan tänker på dig nu för tiden.

Men tro mig, jag har inte glömt dig.

Jag har bara haft ett bra liv.

Och liksom inte haft så många som 

kan hjälpa mig tala om dig.

Och jag försöker ta upp dig igen. 

Jag vet att jag måste.

För jag mår bra av dig.

Oavsätt om du finns 

eller om du inte finns. 

För du är fin.

Om du så bara är en illusion.

Du gör mig glad.

Du gör mig varm.

Och om himlen finns. 

Så vill jag förtjäna en plats där.

Som vanligt! Vad är det min kropp försöker säga mig varje gång magen strular? Vi har inte varit överenns på jag vet inte hur många år. Och jag tänkte diagnosera mig själv med IBS så det så... Har ju nästan alla symtom för det... Hur som helst får en kronglade mage en att gå ner i varv och ger en då tid att tänka lite mer en vanligt. För vad ska man annars göra när man knappt vågar ge sig ut till folk man vill träffa? Jag la mig i sängen nyss musiken spelades från mina högtalare och jag låg och tittade upp och ner mot mitt ihop packade rum och min något tomma anslagstavla där nu ändast en almenacka hänger. Jag är för tidigt jag vet... Men något i mig är så sjukt redo för att göra den resa jag är livrädd för... Jag vill verkligen ifrån den här stan nu och flytta ihop och börja ett annat nytt och vuxnare liv tillsammans med en kompis, hitta ett jobb och sen kanske flytta igen? Staden här hemma har inget att ge. Jag längtade hem från skolan men nu när jag är hemma inser jag ganska fort att även om mitt hem alltid är en trygg skön plats så är jag färdig här. Och staden håller ju på att förfalla.. Politikerna lyssnar inte på vad folket vill och folk som inte ens bor i staden ogillar stället av olika anledningar... Och vad angår mina vänner så värkar många av dem också fly från staden. På grund av kärlek, nya äventyr eller jobb... Och allt annat man nu kan tänkas byta stad för. Och dem som är kvar lever sina liv. Vi är vuxna nu och en del av mina vänner har börjat få barn. Shit jag känner mig gammal!!! Och ser inte framimot när tjatet kommer från mina släktingar och familj att det snart är dax att skaffa barn och ge dem ett barnbarn eller kanske två...

Jag har insätt hur olika jag börjat bli mina släcktingar. Dem känns plötsligt så gamalmodiga och fyrkantiga...

Och jag går nästan emot dem på alla sätt och vis. Eller i alla fall vill... Men vågar inte tala högt om det och hittar aldrig rätt ord för det heller... Jag är ingen talare jag är en skrivare och tänkare. Så är det bara... Men jag är nog inte dem som vill skapa det liv alla tycker man bör och ska... Bli den hedliga svennen med vanlig familj och fint jobb och allt vad man ska ha... Jag vill spräcka bubblan.. Men om jag feger ur så kommer jag troligen ändå hamna i den vanliga bubblan som alla verkar vilja. Men jag vill leva mitt liv och inte lyssna på vad andra vill... Min farmor sa senast igår att hon inte gillade att jag skulle flytta och ville ha mig i staden. Och jag tänkte... MEN JAG ÖVERGER JU INGEN! Och hur ofta träffar jag dem da?! Och jag inbillar mig att mina rellationer till folk kommer bli bättre om jag får växa upp och gå min egna väg i stället för att vara den lilla tjejen som alltid lyder snällt. Jag kan inte göra alla nöjda. Och är trött på att gråta över att jag känner mig misslyckad för att jag aldrig lyckas göra alla nöjda. Ingen är ju nöjd... Och fixar man en sak dem vill så hittar dem något nytt och det tar aldrig slut! Jag tänker bara göra som jag vill... Jag gillar att göra saker för min skull... Jag gillar att få vara jag och gå min egen väg. Och jag tänker göra det igen.

Men jag ställer mig frågan. Varför vill folk ändra på folk? Och varför är folk aldrig nöjda med varandra. VARFÖR LÄGGER VI ENERGI PÅ ATT BRY OSS OM VAD VI TYCKER ANDRA SKA GÖRA! Vi ska la skita i alla andras liv låta dem leva sitt och så lever vi vårt egna!....

Det är nu jag borde ta ett djupt andetag för att jag plötsligt spänner mig skriver fort och i stora bokstäver och andingen fastnar i bröskorgen i stället för att gå hela vägen in genom näsan och ner i magen och sedan ut genom munnen. Eller hur det nu är man ska andas... Haha jag har nog aldrig haft koll på det... Hur fan andas man som man ska!?

Hmm...???

Nu blev jag plötsligt väldigt trött... God natt..