Hur mycket bör man kämpa? Hur tuff vågar man vara? 

Jag har hittat min plats, den plats där jag vill bygga upp min 

yrkesframtid. Den plats där jag trivs och är säker på att jag kommer

kunna utvecklas på många olika plan. 

Jag har hittat det där stället jag trivs på där jag går glad till

och från jobbet. Jag har hittat ett arbetsteam som inte sitter

och glor ner i sina mobiler på rasterna. I stället

sitter dem och pratar med varandra, skrattar och skämtar

och stöttar och är nyfikna på varandra.

Dem gillar sitt jobb hjälps åt och tycker alla om varandra 

mer eller mindre. Även på dem vi jobbar med märks det

att människor trivs att trivseln finns och tryggheten.

Jag undrar vad som skulle hänga om jag gick ner på 

mina bara knän inför chefen på stället och bad allt 

vad jag kunde om att på något sätt få jobba vidare 

där. Om jag sålde mig själv inför henne skulle det

lyckas då? För ärligt talat hade jag varit rik hade jag 

nästan kunnat betala för att få vara där. 

Och det säger väl en hel del? 

Jag funderar på om jag kan få behålla dem på

fritiden om det hela skulle misslyckas men hur?

Och vilka skulle vilja? 

Jag är verkligen berädd att satsa nu. Nu när den där

braiga platsen fanns trots allt för mig.

Där jag uppskattas och inte undervärderas.

Där jag får växa istället för att tryckas ner

och känna mig värdelös och handikappad.

Grubbla inte för mycket säger jag till mig själv var

dag. Bli inte för fast. Och chilla du behöver

inte tänka på seperations ångesten ännu...

Men ändå gör jag det. Så vad ska jag göra?
Hur ska jag göra? Räcker min ärlighet till?

Eller hur tar man sig egentligen till när man

så innerligt vill få vara kvar på en plats som

man tidigare trott bara fanns i ens fantasi? 

Är jag tilfälligt förälskad eller är det alltid så

här det kommer kännas på det där stället? 

Jag bara undrar,funderar och klurar så att

hjärnan håller på att explodera.

*PANG!*