Idag har jag återhämtat mig lite från gårdagens jobbiga dag. Och hittade eam eller rättare sagt tog fram min mapp men massa gama teckningar i som jag gjort under årens gång. Jag undra hur gamal den älsta kan vara men säkert en fem år gamal eller nått. :O

Ganska fashinerande att se vad man gjort genom tiderna, men blev lite besviken när det kändes som jag inte utvecklas så där as mycket genom åren.. Men ni får gärna hjälpa till att avgöra detta genom bilden på mina samlade gamla teckingar. Dem igger inte i årdning!

Undra när jag ska sätta igång och börja måla ett nytt parti med massa teckningar?... Lär nog dröja ett tag. Och de flesta av mina ''konstvärk'' hamnar i ritblock och inte på vanliga papper nu för tiden. Hehe och ibland bara råkar dem hamna på armarna.... Då man oftast sitter i skolan och läraren predikar om något tråkigt... 

Efter en dag av ändast ångest , skräck och tårar, efter besked jag inte kan hantera och påtryckningar från andra. Oro av vad som kommer att hända nu, så försöker jag se ljuset i det hela och le för att i alla fall himlen är med mig. Med sin blåa himel med sina vita måln och med strålande sol med ändast lite avsaknad av het värme så ler jag mot himlen och ber till en gud jag är osäker på att jag tror på. Men just nu tänker jag tro just nu tänker jag sattsa och finna ro och försöka lugna mig försöka finna harmoni sluta oroa mig och hoppas på det bästa. Jag som bara ville leva mitt liv, mitt liv som blir allt bättre mitt liv som blir allt starkare jag faller mer sällan och får detta bakslag. Jag får ingen ro försöker ta kontroll men kroppen säger ifrån och jag oroar mig och klagar men tänker ändå det årdnar sig. Andra trycker på av sin kärlek och oro på ett sätt jag inte kan hantera ett sätt som gör mig ännu mer rädd. Jag älskar att dem bryr sig men jag får bara mer ångest och vet inte vem jag ska lyssna på. Vågar inte lita på den jag borde lita på, borde lita på läkaren men han vägrar lyssna på mig och han har felat på vår familj förut. Jag ska byta vårdcentral och läkare och vara på min vakt. Jag ska be stort och ofta och länge och hoppas av hela mitt hjärta att det kommer bli bättre. Jag ska le och tänka på allt jag har allt som är bra.. Men det är det ända jag gjort i två veckor vet inte hur länge det håller hur mycket jag kan stänga bort dem dåliga tankarna. Jag är rädd jag är orolig men det får man vara. Det vet jag att man får. Men jag är rädd att inget är som det verkar vara... Jag försöker verkligen se framåt men känner mig så hindrad... 

Snälla om det finns något där ute som kan dämpa min ångest så snälla hjälp mig!!!

När jag kom hem idag slängde jag av mig skolgrejerna och jackan och sprang ner till säcken och  slog och slog på säcken och föll till slut ner och började stor gråta. Grät när mina föräldrar kom hem och gråter nu. Jag vet det är barnsligt och dumt att lipa så mycket. Jag vill och försöker verkligen skärpa mig men ovissheter gör mig galen. Vet inte vem jag ska lyssna på och rädd för både det ena och det andra.

Vill bara att allt ska bli bra igen så jag kan börja leva mitt liv igen. Snart har jag ägnat ett halvår i skuggan av något och med en stor ovssihet. Nu släpte jag löst de jag hållt inne och uppsökte vård men fick inga bra svar fick ingen bra hjälp och har folk som bryr sig så pass att jag blir förvirrad stressad och panikslagen... Vill bara gömma mig försvinna från denna stad från detta land från denna plats sätta mig på en tyst strand höra vågorna svaja känna len rinnande sand genom min hand och njuta av strålarna stora värme och himlen stora ljushet. Jag lever för himlen den finns ofta där för mig när saker är jobbigt. Den finns alltid med mig vart jag en går. Den kan viska med en vind den kan ge glädje med ljus och den kan kyla ner mig med sitt regn. 

Jag ska lugna mig nu och ta en dag i taget som jag försökt göra under en lång tid njuta av det fina och försöka sluta tänka på det jobbiga. Jag ska be och önska och jag ska andas igen. Jag ska fixa det här jag ska överleva det här var det en är... Sluta låta mig skrämmas av andra och göra på mitt sätt. Och ändast ta imot kärleken från folk det ända som känns riktigt tryckt är just kärleken från vänner och familj.

Hoppas jag mår bra imorgon så pass att jag kan umgås med mina vänner i min så kallade fristad.

Jag ber om ursäkt för gårdagens inlägg fall någon läst dem. Jag var lite arg och lessen då. Och dagen har inte varit bättre idag kan jag säga. Bara jobbig! Men nej inte bara jobbig faktiskt lärorik och lugnande också. Är underbart när det finns bra stöttande människor som får  en att tänka på det positiva i livet och sont.

Imon blir det sjukhus och jag är nervis som attans. Men har i alla fall lite stöttande stöd med mig. 

En sak till bara fick ett sms där en trode att bilden på mitt föregående inlägg där jag snackade om ångest och spyan var en bild på mig med naken överkropp. Men det är inte jag på bilden och jag skulle aldrig ta en sådan bild och lägga ut! Aldrig nånsin, men denna person såg sedan att det var nån anna eftersom den hade en vigselring på fingret.. 

Men men så vet alla det fall nått mer fått för sig att det är en bild på mig, men det är det ikke biden bara för att förydliga en jobbig situation och tjejen visar gannska klart att hon är lessen.

Nu har jag spytt var och varanan dag i tre fyra månader och är så fruktansvärt trött på det inte bara för det är oroande och jobbigt utan också för att jag inte har kontroll! Och sen är jag trött fysiskt också får ju inte behålla det jag äter! Nu har jag gått i två eller tre veckor på dagpromenad det började för att få mig själv att grubbla mindre och för att inte riskera att bli stressad igen. Ja jag har faktiskt sökt hjälp för det här spysjukan men läkaren konstaterade stressmage. Jag gjorde det samma.. Men det gick inte över, jag tänkte att jaja men det tar a bara lite tid att bli återställd? 

Men hur långt ska man låta det gå? Det här känns inte normalt och jag har fan ont i halsen! 

Dem där promenaderna som var för att lugna hela mig funkade det gör det verkligen. Men den sensate veckan har jag gått för att dempa min ångest våga inte erkänna för andra eller mig själv hur fruktansvärt rädd jag är. Rädd för att inte förstå vad som är fel. Och rädd för att jag måste uppsöka läkare igen, jag avskyr läkare har nog ltie fortbi för sont där fem dygn på sjukhus med blindtarm räckte gått och väl för att skrämma mig från vättet!!!

Och svenska vården är ju inte direkt bra. Blir nog inte bättre av att man får höra från vänner och andra hur illa dem drabbats av den svenska MISSLYCKADE vården. Det kanske inte syns men försöker anstränga mig för att inte svära i denna text, Jag vill träna bort mitt svärande lagom till jag ska börja bli Ledare för en barngrupp om två veckor tillsammans med några andra. Ska bli så kul om inget händer?! 

Men nu sitter jag här är rädd gråtfärdig och har lust och slå sönder saker. Men min ilska kan jag kontrollera ganska bra mina tårar orkar jag inte fälla för jag är trött och min rädsla får jag komma över. För nu är det jag som tar tag i livet och räddar det! Genom att gå till skolsköterkskan imon så får hon hjälpa mig att söka vidare vård. Blir la Eksjö sjukhus som gör massa obehagliga saker med en och i värsta fall en inläggning. Men ska la inte vara för tänksam nu innan det ens hänt allt kan ju ske. Kanske att Gud finns och helar mig över en natt! :)

Jo tack det vore något det men tror inte riktigt det kommer bli så...

Åhh!!! Jag blir galen!!!! 

Igår var jag på ett kvällsmöte i en av stans kyrkor. För att bli en av SMU ledarna där. Vilket betyder typ Ungdomsledarna mins inte vad själva SMU stod för men det spelar ingen roll. Om två veckor minus en dag är det jag som är en av några ledare för Miniscouter det heter tydligen Spårarscout nu. Men det är också oviktigt tycker jag. Det viktiga är att det ska bli kul och att man tar hand om ungarna väl så inte föräldrarna slår i hjäl en.  

Ushe nu tramsar jag bara, alldreles för trött! 

Nej det jag ville säga var att jag älskar hur trevliga dem kristna männiksorna är lite jobbigt när man får förklara för dem att man själv inte är så troende. Jag är bara lite troende, Jag kan tro att det finns en gud som skapade världen eftersom en stor smäll skapade världen känns alldeles för obegripligt. Men den där biblen finns det mycket i som jag har svårt att tro på. Men älskar dem goda budskapen. :) Det gör livet lättare och gör en till en bättre människa. Tror jag i alla fall det verkar ju så i alla fall.

Hur som helst älskar verkligen mina kristna vänner och vill får mer gemenskap med dem och lära känna fler, jag ber om ursäkt fall det låter som saker eller en folkgrupp men måste förklara att kristna människor känns så mycket mer öppna och snälla en vad ikke troende gör. Och jag vill bara lära känna ännu fler och bli en större del av det. Men känns så svårt när deras största intresse i livet är Gud och tron medans mitt största intresse inte är det.  Det skapar lite obalans. Men för övrigt så tänker jag fortsätta träffa kristna människor om det så innebär massa kyrkbesök som jag i säg inte är bruklig för. Men det förståss mycket kopplar jag till livet mer en tacksamhet till Gud och snubben som hängde sig på Korset och tog våra synder. 

Nåväl får se hur framtiden blir...Det blir nog bra ska jag se.

Jaa och förutom gårdagen så började jag som så många andra skolan idag. Efter ett långt sommar lov.

Det kändes faktiskt bra och tryggt. Jag vet inte vad jag menar med trygghet men antar att det tillhör att jag får kontroll igen vet vad jag ska göra helt enkelt utan att behöva fundera så mycket.

Jaa och så har jag satt igång med mitt projekt arbete också. Får se hur det slutar det har i alla fall börjat bra tror jag. 

Ushe nu blev ju ingenting sagt på rätt sätt inte som jag tänkte mig eller ville. Jaja så kan det vara ibland... 

Föresten en sak till bara så ingen undrar.. Nej jag kan inget om scout har adrig varit och är urdålig på knopar och var djur och växter heter. Men det skulle tydligen inte vara så svårt och det skulle bli mycket lekar och så barnen är små och själva nybörjare så det skulle bli bra fick jag allt veta och det tror jag också. :)

Vet inte vad bilden har med något att göra.... Men nu har jag i alla fall ordbajsat lite fint i en stund...

Asså hallå där varför gillar folk att fixa och försöka göra dött ting på kroppen till något fint? Jag snackar alltså om naglar och hår. Varför är det så många som låter naglarna växa sig långa jag menar vill man ha mer dött på kroppen? Det sägs ju i och för sig vara för dem tycker det är snyggt men seriöst jag ser det som att man blir sylvass och kam riva folk och vad ont det måste göra att bryta en lång nagel! Ajaj.

Och det där med hår folk färgar det och klipper det och har produkter i det och tvättar det och så. Jag förstår varför man tvättar hår annars hade det ju kliat och luktat äkligt. Men rästen? Det är  sjukt och föresten det här med hår gäller även många killar och kanske mer eller mindre alla människor för alla brukar ju skaffa sig ett hår de trivs i. Men det är ju dött ting, hur kan man bry sig om något dött så mycket? 

Det är lite konstigt jag bryr mig om mitt hår. Dött ting som växer som spaggeti ur skallen på mig. :S Skumt asså.

Och som sagt många tjejer som låter döda naglar bli ännu längre. Vad konstig människan är. :S 

Ville bara skriva av mig det här kom och tänka på det idag när jag satt ute och tyckte att det är bara för konstigt.

Men visst jag hade själv gärna inte varit utan hår och utan naglar fast jag klarar mig bra utan långa naglar förståss. 

Förra veckan satt jag och snacka med den person jag avgudar mest av alla i mitt liv. En person som fått mig att inse så mycket som fått mig att må bättre gällande saker i livet och som är en riktigt bra förebild och hjälper så många människor. Den kvinnan har verkligen ett hjärta av guld och ett par stora vita vingar.

När vi pratade så kom vi in på en sak som jag hade känt hela veckan men som jag inte sagt något till henne om. Ändå så sa hon det jag så innerligt visste. Hon sa att jag är så rädd för att inte duga. 

Det hon sa är så otroligt sant jag är livrädd för att inte duga och livrädd för att vara mindre älskad bara jag tappat kontakten med någon lite. Det är löjligt jag vet! Går det en vecka utan att jag träffat någon blir jag tokig och känner mig patetisk och älsklös. Så helgerna är det bästa som finns i mitt liv. När veckan gått på skolrutin så finns det i stället helg rutin som inte handlar om böcker utan snarare vänner och kärlek. Kunna umgås varje Lördag kväll på Cafet med en gäng vänner som gillar mig precis för den jag är där jag kan vara mig själv är underbart vi är ett gäng som är där varje Lördag mer eller mindre och jag tröttnar aldrig. Jag har kallat det för min fristad under en längre tid och det är höjdpunkten på hela veckan och Söndagarna lika så då man i stället kan prata av sig med ett gäng andra kompisar om veckan som varit och om livet för övrigt. Det må vara en kristen grupp det där på Söndagarna och jag är inte kristen eller troende. Även om jag har nån tro på att de eventuellt kan finnas nån slags gud för livet känns verkligen alldeles för avanserat för att bara vara skapt av en stor smäll.

Men som sagt den där kristna gruppen känns mer som om de handlar om livet och lär mig saker om det en vad de handlar om Bibeln och annat sådant. De finns budskap i den där boken och det är dem jag gillar sen tror jag la inte på alla dem där historierna men ibland har jag ändå hoppats på att de ligger nån sanning i allt det där för det verkar så gott och kärleksfullt. 

Hur som helst så har jag funderat på det där med Fristad jag vet var min fristad är och jag vet inte vad jag hade varit utan den! Jag undra vad som kan räknas som en Fristad och vad andra har för fristäder och varför just det är deras fristad, ni får gärna skriva till mig om vad som är eran fristad har dock en känsla av att ingen kommer göra det. Men om du ändå läst så här långt så vore de schysst av dig om du kunde göra det. 

Men så vad är en fristad? Ett ställe att anadas på ta det lugnt umgås få kärlek. Eller ett ställe att bara känna sig trygg på?

Ganska spännande när man tänker efter antar jag och väldigt härligt. Jag vet i alla fall att jag älskar min Fristad nummer ett och även nummer två. :P

Kram på er!

Idag såg hela familjen en falk i grannens trädgård. Och jag lyckades att fånga den på bild. 

Undra verkligen vad den gjorde i grannens trädgård eller över huvud taget befann sig i denna lilla stad. Trode dem var rofåglar som fanns på helt andra ställen i Sverige.