Jag är så pass korkad att jag inte alltid vågar lita på vad folk säger när dem säger att dom bryr sig, älskar mig tycker om mig.. Och så vidare... Men jag fick lite bevis för mig själv att jo jag har faktiskt riktiga vänner.

På Torsdagskvällen hade vår klass en Barnteater vi spelat upp under veckans gång inför massa barn och denna kväll skulle vi även spela för nära och kära... Och för andra som ville komma. Jag hade sagt till några vänner att det var, gick och var nervös så vågade inte bjuda fler och tänkte att de kanske blir fullt om rästen av min klass också ska bjuda in dem de känner. Men jag sa lite här och där att det fanns om man ville komma och se och tänkte inte på några unika det bara slank ur mig lite hit och dit och jag hoppades bara att folk kände sig manade. Och så förvånad jag blev när både sona jag förvanat och sona jag inte förvanat kom dit och kramade om mig och sa att jag var duktig efteråt. Det kom faktiskt folk! Trots att det kostade lite pengar dessutom. Jag var förvånad och helt berörd i mitt hjärta då jag fick inse att jag har faktiskt riktiga vänner och de finns där för mig. Och bryde sig. Jag är så tacksam! 

Nu vet jag att jag kan lita på att folk menar vad de säger då jag faktiskt själv vet att jag kan lita på det men inte vågar för att jag är rädd för sveket. Men vänner det har jag, de har jag skaffat mig ett par riktiga vänner!

Jag är så himla tacksam. Dock är jag nu sur på mig själv för att jag inte kommit alltid då folk bjudit mig på saker. Jag borde göra det oftare! Även om saker runt omkring det hela får mig att tveka, det handlar inte om personen de handlar om saker runt om. En så enkel sak som att jag ej vill gå dit själv och se personen ibland. Det är löjligt jag vet. Men jag tränar på att revoltera allt mer för min egen och andras skull. Börja släppa loss och så där. Men ja den kvällen fick jag som sagt lära mig att folk bryr sig. Jag fick också veta att några mer hade kommit men att dem fick förhinder. Och jag var så stolt! Tack älskade underbara vänner.

Jag ber om ursäkt för den dåliga texten. Men ni ska få en bättre kärleksförklaring på annat sätt. :) 

Jag ska som sagt bara komma på hur först. För övrigt verkar ni gilla mig som jag är och det är i alla fall något jag

kan fortsätta att vara. :)  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hur mycket kan man tro på sig själv oavsätt vad omgivningen tror och tycker?  I mitt liv så tyvärr mäts min självtillit beroende på hur mycket min omgivning visar att dem tror på mig.  Om jag får stöd eller inte. Jag blir vad folk gör mig till. S...

Jag är i en period då jag känner mig ganska ensam och övergiven. Det har fått mig att tänka och känna mycket. Jag antar att jag dels fortfarande vänjer mig vid att bo ensam och jag antar att jag också sörjer att jag inte har så nära rellationer som m...

Nu har det gott en tid sen jag tog examen från skolan och satt i bilen och för ett kort ögonblick funderade på om det var där när jag fortfarandd var som lyckligast skulle ta mitt liv. Jag lät bli och tänkte istället LEV! Lev för allt vad du är värd....

Dem senaste veckorna har allt varit extra tydligt hur mycket stöttning jag fått dem senaste två åren. Hur mycket godhet det ändå kan finnas i människor och att det finns människor som både ser och tror på mig och mina förmågor.    Jag har också...

Dem senaste dagarna har jag rensat som bara den. Jag har fyllt påsar med prylar och kläder som bara ligger och skräpar i lådor. Försöker skänka bort en del och kommer la försöka sälja lite senare också. Men det har dykt upp många tankar.  Först en ...