Förvåningen över mig själv är stor då jag vid varje nedfall börjar ta hand om mig själv och det gör jag genom att börja göra saker jag alltid gillat och brunnit för. Det vill säga sitta och skapa saker. Denna gång en hemsida för att få fler människor glada. Jag vet inte om ni andra också gör så. Att när ni inte orkar ta hand om världen runt omkring er kryper ni ner i er själva och blir egoister. Inte kaxig mot andra eller så utan bara ser till det egna det man gillar. Plötsligt tar man sig tid till allt det där man annars inte tar sig tid till men önskar att man gjorde. Jag önskar och hoppas att jag en dag hittar balans mellan deras vilja och min egna. Göra som jag borde och samtidigt kunna låta bli ibland för att göra det jag vill för min skull. Men nu är jag ändå ganska glad, och någonstanns har jag en liten nyfunnen trygghet att luta mig mot fram tills studenten i alla fall. Två gånger i veckan kan jag klänga i den där svarta skin fortöljen och fashineras av kvinnans lyckliga ögon och energi. Det jag tänker ta av henne! Inte sno utan bara också få. Jag kan utnyttja henne till att hjälpa mig hjälpa andra och samtidigt får jag hjälp själv. Att både sköta livet normalt samtidigt som jag kan ta hand om mig själv och bygga upp en stark sköld eller vad helst man vill kalla det.

Så skönt att kunna vara där även då jag inte behöver det. Då finns det annat att tala om i livet. Människan borde värkligen tala mer. Mins ni hur det var för några år sen och kanske idag också då man tror att man är annorlunda och konstig för man gör en viss sak eller tänker på ett visst sätt. Men så får man sedan reda på att massvis av människor gör likadant och man blir så glad för att man inte alls är så konstig som man trode. Det är väl ett bevis för att folk borde tala mer att alldeles för många tror att dem är onormala av olika anledningar och så visar det sig att dem inte alls är det. 

Jag tror faktiskt någonstanns att livet inte skulle vara bättre med mer prat. Utan faktiskt helt otroligt mycket bättre med mer prat.Och mer mod! Mod till att också våga prata, slippa bli nertystad och ohörd,dissad och undviken. I vissa länder har vi ingen talan alls, där finns bara en ända man som har rätt att tala en man som skadar och trycker ner andra. Jag talar om Diktaturer. Och jag talar även om Sverige, vi har förvisso tryckfrihet och åsiktsfrihet i vårt land men vi har fortfarande människor som ibland står över oss och som tystar oss så att vi inte vågar prata. Jag menar hur många homosexuella gömmer sig i gaderoben för att man inte vågar tala. För att andra har tystat en? Och hur många vågar inte tala om hur dem blir slagna hemma, för att föräldrarna har hotat dem om dem inte tiger om det som sker. Och hur många vågar inte tala om mobbning dem utsätts för på grund av rädsla för att det ska bli värre. Och för att man kanske vet att när man sa till första gången hjälpte ingen till trots orden man sa. Jag vill allt mer och mer revoltera och säga ifrån vårt samhälle i så mycket som jag tycker är så fruktansvärt fel. Men självklart är jag bara en liten skit på jorden och jag känner mig inte stor och mäktig. Men jag vill mycket och jag tror och hoppas att mitt hjärta är mer rött en vad det är svart. Och jag hoppas det kan bli ännu mer rött! Och jag hoppas andra kommer till insikter också och gör förändring säger ifrån och liksom skiter i att följa mängden som man ändå bara tycker gör fel ibland. Så ja jag har börjat revoltera smått och inte synligt direkt. Men jag gör något, även om de ljust nu bara hjälper mig själv. Då jag talar och talar med allt fler om allting. Och jag är känd för att våga ställa frågor som många andra inte vågar fråga och jag har sagt  till dem som berättat detta för mig att det kommer jag att göra hela livet! För det finns mycket att fundera på här i livet och mycket att söka svar på. Eller bilda sig uppfattningar om. 

Jag tror det var tänkt att jag skulle tala om något helt annat ikväll. För jag har tänkt på väldigt många olika saker idag och döpte först rubriken till gått och blandat men det slutade visst med ämnet talan. Men vad gör väl det. Alla funderingar kan återkomma igen och jag kan skriva även då. Om inte någon hugger av mina händer eller om jag plötsligt dör. Men det tror jag knappast. Inte nu inte här, dessutom tänker jag säga det jag sagt så länge nu. Det har jag inte tid med! Apropå tid jag hoppas jag får klart hemsidan snart! Men nu känns det som utsläppet hänger på andra som sagt att dem kan hjälpa till och på om jag får publicering lov av vissa personer som jag talar om på sidan. Tja jaja det var den dagen den tanken... God natt!

 

Moa Karlsson

29 mars 2013 23:57

Vad duktig du är på att skriva! :)

http://mmooaakarlsson.blogg.se

Isabella

30 mars 2013 16:56

Tack så hemskt mycket. :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hur mycket kan man tro på sig själv oavsätt vad omgivningen tror och tycker?  I mitt liv så tyvärr mäts min självtillit beroende på hur mycket min omgivning visar att dem tror på mig.  Om jag får stöd eller inte. Jag blir vad folk gör mig till. S...

Jag är i en period då jag känner mig ganska ensam och övergiven. Det har fått mig att tänka och känna mycket. Jag antar att jag dels fortfarande vänjer mig vid att bo ensam och jag antar att jag också sörjer att jag inte har så nära rellationer som m...

Nu har det gott en tid sen jag tog examen från skolan och satt i bilen och för ett kort ögonblick funderade på om det var där när jag fortfarandd var som lyckligast skulle ta mitt liv. Jag lät bli och tänkte istället LEV! Lev för allt vad du är värd....

Dem senaste veckorna har allt varit extra tydligt hur mycket stöttning jag fått dem senaste två åren. Hur mycket godhet det ändå kan finnas i människor och att det finns människor som både ser och tror på mig och mina förmågor.    Jag har också...

Dem senaste dagarna har jag rensat som bara den. Jag har fyllt påsar med prylar och kläder som bara ligger och skräpar i lådor. Försöker skänka bort en del och kommer la försöka sälja lite senare också. Men det har dykt upp många tankar.  Först en ...