Kan du minnas dem där gångerna då du legat på marken och tårarna bara fallit i all förtvivlan i allt hat i all sorg? Och mins du dem där stunderna då du tror på dig själv och din kämparglöd känns större en någonsin förut? En vän frågade mig en gång. Varför lever man om man mår dåligt, varför tar man bara inte sitt liv? Den frågan satte sig i mig och jag har senare försökt svara på den frågan. Ja varför tar vi inte bara slut på det som är jobbigt ens när det jobbiga blir värre? Var kommer vår levnadsinstikt ifrån ligger det kanske i våra gener och vår egens kropps reaktion att springa när ett lejon jagar oss oavsätt om vi just då inte har livslust eller ej? Eller tar vi inte vårt liv på grund av att vi alla någongång fått vara med om glädje och att den glädje sitter i och är starkare en sorgen. Den ger hop och kraft att fortsätta leva och kämpa och försöka ta sig ur det för att få se det härliga ljuset igen? Kanske är det både och som hjälper oss att kämpa och kanske finns det en mening med att vi ska leva tills vi blir gamla och dör av ålder. Kanske är det därför kroppen är konstruerad till att fly från fara? Har du någonsin reflekterat över det här? Eller har du någonsin reflekterat över alla dem här människorna som har en historia bakom sig som ibland är värre en den sorg du själv lever i. Men som idag är kända på olika vis och älskar livet. Hur gjorde dem? Hur kunde dem gå från inget till allt? Och varför tror vi inte att vi kan lyckas få allt det dem fått trots att dem hade det värre en oss. Varför kommer vi misslyckas? Det finns bara ett svar på den frågan, vi låter bli att se sanningen. 

Vi misslyckas så länge vi ger upp och tvivlar på oss själva. Och det som får oss att tro på oss själva är när vi får motbevis för det vi alltid lagt våra värdringar och åsikter i om oss själva och omvärlden. När någon faktiskt är starkade en du själv och säger imot dig. Och kanske till och med ger dig en kram och säger att han/hon älskar dig. Det lilla kan betyda massor och kan sätta spår i en som tar en ut på en lång resa... Men på resan faller vi och på resan stegrar vi. Men vid varje fall blir vi starkare. Och som en annan vän sagt.. Jag backar bara när jag tar sats. Det kanske är det våra fall handlar om. Att få det ännu bättre sedan. Men vi måste ge upp för att börja kämpa. Det kan låta konstigt men det är sant, vi måste börja lyssna på sanning och ta in det bra och kasta bort det dåliga. Jag är inte rätt person att sitta och säga det här eftersom jag själv inte är klar med mitt liv. Men jag tänker säga det för att jag vill och vågar tro även när jag faller som djupast så ser jag alltid hopet även om det kan vara suddigt ibland. Och jag fick en ide...

Nu har jag haft ett djupt fall och i det fallet gav jag mig in i något farligt. Jag skulle hjälpa mig själv genom att hjälpa andra. Det är mycket dumt! Men det blev okej, ändå tror jag. För det jag gjorde var att utifrån alla tårar och sorjsna miner jag sätt den senaste tiden så har jag försökt ta reda på vad som kom få dem sorjsna minerna att le och tro på hopet. Så jag började skapa en hemsida. En hemsida som helt klart måste utvecklas mer och rättas med mera. Men iden är att skapa fler leenden och skapa hop. Jag skulle revoltera mot min egen sorg samtidigt så jag tror jag lyckades lite grann för jag sökte bara upp allt som är positivt. Och det som gjorde mig mest berörd och hopfull var livshistorier som påminde mig om att inte ge upp och att den som ingen tror på och den som har det jätte svårt kan komma till den totala toppen. Den som var töntstämplad i skolan kan idag vare den coolaste i stan. Den som födes utan armar och ben kan idag vara nöjd med sig själv och stötta andra i att vara nöjda så som dem är. Och kan man vara lycklig utan armar och ben, kan man gå från den med minst livslust till den som har mer en dem flesta. Så kan jag rädda mig själv ur min situation och nå toppen. Och mina vänner det samma. Jag är envis som en dåre och jag har alltid försökt bevisa något vara tillräckligt bra men lagt den energin på helt fel saker. Och tappat bort mig själv och det jag egentligen skulle slösat den energin på. Jag vet inte hur många som kan få något gnutta glädje eller hjälp med hemsidan jag försöker skapa och jag vet inte hur jag ska klara av att driva den om ingen vill hjälpa mig med den. Jag hoppas massvis vill vara med på hemsidan och utveckla den för då blir vi starka! För ensam är inte stark som någon en gång sa... Men tillsammans kan vi göra massor! Skapa fler leenden för fasiken... Hjälp mig med det är du snäll! Och får massor själv. För det har jag fått.  Av att bara sitta och utveckla grunden. Det finns så mycket mer att finna och få känna glädje och hop inför. 

Vi lever för att vi kan och för att vårt mål är att lyckas. Men det är livet i oss själva och vår glädje vi ska lyckas med inget annat! 

Den 2 April släpper jag hemsidan fri snälla hjälp mig gärna med den då! :) 

Allt är uppskattat. Så länge det är glatt. <3

(Mini tjuvkik av hemsidan)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hur mycket kan man tro på sig själv oavsätt vad omgivningen tror och tycker?  I mitt liv så tyvärr mäts min självtillit beroende på hur mycket min omgivning visar att dem tror på mig.  Om jag får stöd eller inte. Jag blir vad folk gör mig till. S...

Jag är i en period då jag känner mig ganska ensam och övergiven. Det har fått mig att tänka och känna mycket. Jag antar att jag dels fortfarande vänjer mig vid att bo ensam och jag antar att jag också sörjer att jag inte har så nära rellationer som m...

Nu har det gott en tid sen jag tog examen från skolan och satt i bilen och för ett kort ögonblick funderade på om det var där när jag fortfarandd var som lyckligast skulle ta mitt liv. Jag lät bli och tänkte istället LEV! Lev för allt vad du är värd....

Dem senaste veckorna har allt varit extra tydligt hur mycket stöttning jag fått dem senaste två åren. Hur mycket godhet det ändå kan finnas i människor och att det finns människor som både ser och tror på mig och mina förmågor.    Jag har också...

Dem senaste dagarna har jag rensat som bara den. Jag har fyllt påsar med prylar och kläder som bara ligger och skräpar i lådor. Försöker skänka bort en del och kommer la försöka sälja lite senare också. Men det har dykt upp många tankar.  Först en ...