Okej, jag ljög jag är inte det minsta tjock. Men därimot är jag stolt!

Stolt och nöjd. Jag sökte in till den där folkhögskolan och kom in på den.

I helgen blev det ett fint 20 års firande. Då mormor och morfar kom överaskande och var väldigt positiva till det hela och stöttade mig och gav mig uppmuntran. Det kändes skönt. Den här gången var dem mycket vänliga och positiva och förstående och hjälpsamma. Det var tacksamt och skönt. Mycket bättre en alla dem gånger man kännt att man bara blivit klagad på. Jag undrade med ett stort frågetecken vad som hade hänt? Och om bloggen räddat mig igen? Det är ju trots allt här folk får reda på hur jag imonbords mår och tänker och vad jag har för mig. Det började som en dagbok för mig själv men har blivit rätt mycket mer. :) Det är ett sätt för mig att tala när jag inte kan använda ord. Och det funkar skitbra! Den här bloggen ska verkligen med mig på Folkhögskolan. Där ska det bloggas om det som sker! 

Och nu sitter jag här skitnervös och övertaggad flera månader i förväg. In på Mullsjö folkhögskola jag kom! 

Jag som aldrig betalt en räkning själv lärade mig halvt hur man betalar en i helgen. 

Jag som aldrig åkt tåg själv tänker lära mig till sommaren så att jag kan det när jag ska pendla hem och till skolan på helgerna till höst och vår. Jag har lärt mig skicka brev alltså genom post. För jag har ju alltid mejlat så nu fick jag lära mig att göra det via post i stället. Och jag har skickat ansökningar själv. Snart är det dax att ansöka om CSN och lån. 

Det ska jag minsann försöka fixa själv. Men blir det problem så tänker jag fråga. För jag är ju knappast rädd för att ställa frågor! Jag har suttit och skapat ihop en budget för månaden och året. Där jag räknat ut vad jag behöver låna och vad saker kommer kosta och så dära. Skönt med ekonomisk trygghet! 

Och jag ska lära mig bo själv då jag ska bo på internat. Där får jag lära mig att tvätta och tja. Jag blir inte förvånad fall jag lär mig laga lite mat där också trots att det ingår i hyran. 

Jag är glad... Jag hoppas det håller i sig! 

Jag borde inte förvänta mig för mycket för tänk om det blir helt fel och tänk om klassen jag hamnar i inte alls är bra. Jag är ju lite udda och det vet jag så väl om. Jag menar jag gör inte som de flesta. Jag är mig själv och struntar i att festa i alkohol på helgerna jag skiter i modet och jag är frågsam och busig. Folk som inte känner mig tycker att jag är konstig när jag gör mina bus. Men dem som känner mig och gillar mig brukar mest skratta åt det och ta det som en del av mig. Ska jag vara ärlig är busen ett sätt för mig att lära mig och utforska saker. Nu börjar jag gå ur balans jag ska ju tala om framtiden inte min personlighet! Hmm.. ja men jag får hoppas att klassen blir bra. Så länge jag är framåt och positiv och ler mot folk så ska det nog gå bra. Annars är det ju bara att hoppa av och söka sig jobb i stället. Men jag vill inte riktigt det jag hoppas att det blir bra. Så jag i ett helt år kan utveckla mitt målande och skapande och få nya ider och tid att lugna mig från all stress jag tagit på mig och få tillbaka ambitioner och ideer och ta reda på vad jag faktiskt vill bli och jobba med i framtiden! 

Äshe vad kan egentligen gå fel på Mullsjö?

Folk talar bara positivt om stället. Och alla som gått på Folkhögskola och internat har sagt till mig att det har varit bland det roligaste dem gjort och som dem aldrig kommer att glömma. Och har till och med sagt att det är något alla borde testa på!

Och det fina området och den välsmakande maten jag hört talas om på skolan. Det låter ju inte heller fel. 

Det blir nog toppenbra. Och jag har hört att det är bra lärare och att dem ser till att alla ska ha det bra där. 

Jag hoppas det stämmer jag hoppas allt blir toppen. Bara jag är öppen så ska det här väl gå bra?

Bara att kämpa på och hoppas! :)

Och det bästa av allt jag kan komma hem på helgerna och umgås med både familj och vänner som vanligt. Så nej ni jag lämnar er inte! För jag älskar er och tänker behålla er trots att jag flyttar till Mullsjö 5 dagar i veckan i ett helt år! :)

Hmm.. Nu känner jag mig så där positiv och glad och välmående. :D Trevligt med trevliga inlägg. Där man till och med känner att man blir glad av att bara skriva om det positiva. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hur mycket kan man tro på sig själv oavsätt vad omgivningen tror och tycker?  I mitt liv så tyvärr mäts min självtillit beroende på hur mycket min omgivning visar att dem tror på mig.  Om jag får stöd eller inte. Jag blir vad folk gör mig till. S...

Jag är i en period då jag känner mig ganska ensam och övergiven. Det har fått mig att tänka och känna mycket. Jag antar att jag dels fortfarande vänjer mig vid att bo ensam och jag antar att jag också sörjer att jag inte har så nära rellationer som m...

Nu har det gott en tid sen jag tog examen från skolan och satt i bilen och för ett kort ögonblick funderade på om det var där när jag fortfarandd var som lyckligast skulle ta mitt liv. Jag lät bli och tänkte istället LEV! Lev för allt vad du är värd....

Dem senaste veckorna har allt varit extra tydligt hur mycket stöttning jag fått dem senaste två åren. Hur mycket godhet det ändå kan finnas i människor och att det finns människor som både ser och tror på mig och mina förmågor.    Jag har också...

Dem senaste dagarna har jag rensat som bara den. Jag har fyllt påsar med prylar och kläder som bara ligger och skräpar i lådor. Försöker skänka bort en del och kommer la försöka sälja lite senare också. Men det har dykt upp många tankar.  Först en ...