Tja inte mycket till hjälp från andra. Men folk kanske inte varit helt inne heller...

Men det blev i alla fall någon nijans ljusare lila bakgrund och en anna texttil som gör det lite glesare och smått större och det gör nog en del bättre i alla fall... Så det blir lättare och bekvämare att läsa här på bloggen.

Förra tecken snittet.

Nu teckensnitt

Hej det här är bara en test av textstorlekar och stilar.

Bombombom hej hopp

Damer i blått heter du da

Hej hopp leverpastej med mera på mackan

Smultronskogen i levengodd i hannes och marres dagstinning så fanns det bara två?

Nalles pyamas!!!

Bamse dricker vatten och kliar sig på örat och hör en fågel kvittra nej det var en lögn...

Ulla gick på kalas i skogen och åt glass sedan

Cyklade i superduper fart till macdonalds och gick sedan ända till kina för att köpa en hamster.!?

1

2

3

4

5

6

7

Vilken storlek och textstil tycker ni jag ska ha på bloggen . Ni som läser bloggen bestämmer!

4an och Helvetika kändes bra alltså texten som börjar med ''cyklade i superfart''

Yes yes yes! Riktigt Roligt att min blogg börjat få så många besökare. Jag skapade bloggen för att skriva av mig och var inte ute efter att bloggen skulle bli populär eller omtyckt då jag har en väldigt ärlig blogg. Utan att för den sakens skull är ute efter att försöka trycka ner någon. För det är det sista jag vill.

I Mars månad 2012 hade jag 15 st besökare den månaden. 

I Mars månad 2013 hade jag hela 101 st besökare den månaden.

I Augusti 2012 var mitt sörsta besöks månad som hade 103 besökare den månaden.

I år 2013 har vi precis börjat på fjärde månaden och varje månad detta året ligger mellan 50-130 besökare varje månad hitills. Men det finns många månader kvar på detta året och då kan det hinna öka ännu mer!

Mycket glad för detta och börjat få många fina kommentarer på olika håll om att jag skriver bra och intresanta inlägg!

Önskar dock folk kunde kommentera det mer på bloggen direkt en genom sms,facebook med mera. Men tacksam och glad för alla kommentarer jag får vart ifrån jag en får dem. Jag trode inte att så många läste den. Så härligt och veta att det jag gör faktiskt är bra och intresant! Men det kanske är mest underbart då främlingar skriver det.

Jag hoppas det ökar ännu mer nu när jag märkt att det är roligt att få all beröm! 

Men jag är fortfarande inte ute efter att få ett as känd blogg och synas. Men 

jag är så glad för att så många gillar bloggen och det jag skriver. Det hade

faktiskt varit riktigt roligt om den blev så pass populär att jag kunde käna pengar 

på den. För då hade jag vunnit både pengar och tid till det jag älskar och är. 

För jag är ju verkligen en funderare och jag älskar att ge mig ut och undersöka och fundera kring saker. 

Vad är rätt vad är fel? Med mera.... Och hur vi människor borde tänka. För ofta tänker vi ju fel när vi kan tänka mycket bättre för vår egen skull. Jag hade kunnat gå ut och fota och tala med otroliga människor och sedan skriva både artiklar och vanliga blogg inlägg och andra saker för att bara få ge ut till människor och utlopp för allt som hamnar i mitt huvud som måste ränsas ut. Jag har hört att jag våga ställa frågor och ta upp frågor som många funderat på men som inte vågar fråga själva. Och då känns det ju skönt och roligt att kunna hjälpa andra och visa dem att det är okej att fråga vad som helst egentligen. I alla fall i vårt land där vi inte blir dödade av det. Men självklart finns de människor som bedömmer en men jag har aldrig eller väldigt sällan blivit illa omtyckt eller konstigt bedömd för att jag ställer frågor. 

Jag har bara ofta satt igång långa härliga samtal eller satt igång huvud och funderingar på andra. Eller bara fått ett rakt realistiskt svar. 7

Okej tjejen så vad hände egentligen? 

Är frågan jag ställer mig själv ganska ofta.

Det är frågan som alltid kräver svar. 

För att förstå vad som får oss att resa oss. 

Det krävdes ganska mycket en främmande kvinna med ett par livsglada ögon, det krävdes ett projekt som skulle hjälpa andra men som också hjälpte mig själv på vägen, det krävdes många tårar och mycket tid, och kanske ännu mer prat. Det krävdes vänner som kunde få en att skratta och minnas allt man har, det krävdes en natt konstig dröm. Det krävdes en revolution en backning, det krävdes mod att säga nej. För att mitt hjärta sa ta en annan väg. Och följ det jag alltid nämts att ämnats till. Det krävdes ett tv pogram med en kvinna som fick revansh från en stark kritik hon fått tidigare. Hon tog revansh och hon vann. Det krävdes sol det krävdes en kram och det krävdes alla dem där glada människorna, och det krävdes att jag hjälpte någon annan för att inse hur stark jag faktikst själv kan vara ibland. Det krävdes det krävdes så mycket mer en jag någonsin kunde ana. Men det är inte över en för jag ska precis som kvinnan på tv ta revansh. Och jag ska göra det stort!

Men säg mig bara en sak, hur lång tid kommer det ta hur svår är bärget att bestiga och hur svår är draken att besegra?

Ge mig lite av det du har så ger jag dig lite av mig själv. Ge mig lite mer lite mer av ditt fina leende och visa mig vad din själ döljer bortom allt... Men för att tala om helhet så krävdes det egentligen en kram och en påminelse om vad livet faktiskt har och innebär. Det är faktiskt större en den fyrkant vi ibland skaffar oss. Det krävs inte mycket för att leva livet. Men det krävs ibland mycket mod, och modet kan vara läskigt och det kan slå hårt imot en... Men aldrig , nej aldrig, Täker jag ge upp och ligga där i sängen och bara låta tårarna falla i en oenlighet. Fan heller att du krossar mig igen! Fan heller att jag låter mig styras igen, Och självfallet ett stort lyckligt hej till mig själv... Dig har jag saknat. 

NU KÖR VI! OCH DEN HÄR GÅNGEN GÖR VI DET FÖR MIN SKULL! 

Ushe vad jag kommer klaga på resan men det kommer vara värt det som alltid. :)

Så okej vi vet alla att livet är långt ifrån perfekt. Vi faller ibland och vi vinner första pris ibland.

Så okej vi vet alla att livet kan vara riktigt tufft och ibland i långa perioder, men vi reser oss, precis som ett barn gör som försöker lära sig att gå. Vi vet kanske inte vad vi vill med vårat liv men vi vet att vi kommer finna en väg.

För inom oss alla finns det något mer, något som säger det här är du och det är det här du vill. Här finns dina visoner, här är ditt hjärta lagt. Okej så vi vet alla att vi kan njuta en kort minut även om livet är kasst en hel dag. Vi vet också att vi kan gå från total lycka till total sorj över en sekund. Vi vet så mycket om vårt liv och våra känslor. Men vi glömmer ofta  bort i dem svåra stunderna att kolla oss i spegeln och se vad vi egentligen har. Vi glömmer bort allt det fina så fort en liten sak skadar oss. 1 dålig kommentar kan bryta 10 bra. Säg mig varför lägger vi son energi på att ta imot det lilla och inte det det finns mycket av. Det är ju som att jobba för 1 kr minuten när vi kan få 10 kr minuten. Det är ju lika dumt!

Och om vi inte är älskare av pengar så kan vi i alla fall skänka dem 10 kr till dem som behöver och ge den någon extra att le åt i allt det svåra. Vi kan göra mycket bara vi finns där. Och jag älskar mina kära medmänniskor. Och även om ni hatar mig ibland för små saker jag gör fel så kom ihåg att jag vill säga förlåt och jag menar det för mitt hjärta vill ge dig 10 bra saker i stället för 1 dålig. Som bara var mitt misstag. Så vi borde ge varandra mer och vi borde ta imot det bra. För ofta har vi fler bra saker en dåliga i våra liv bara att vi inte ser det för att vi förstorat ett litet problem. När vi i stället borde förstora våra bra saker. Och kanske tvätta våra dåliga saker i lite för hög temperatur. 

Nu blev det väl mycket och många ämnen på en gång. Men du som brukar läsa det här vet att de brukar bli långt och filosofiskt men ärligt och sant. När jag får igång tankarna. Men jag vet att du gillar mig för det. Och just därför tänker jag förstora det. :) 

Hoppas ni inte blev förvirrade bara av alla plötsliga ämnesbytningar. :P Love you!

I dont wanna be somebody becaus i am someone!

Nej nej det mina vänner är inte samma sak. 

Skillnaden är att man ska vara någon. 

Men varför vara någon när man är någon?

Så vad sjutsingen snackar jag om? 

Mjo så här är det... Jag har hela livet gjort saker för andra. För dem ska bli nöjda och för att det är så folk vill att man ska vara. Men jag har haft en styrka i att inte falla för det simpla grupptrycket. Så medans jag försökt upprätthålla det folk vill. Så har jag samtidigt behållt mig själv. Men lagt mina drömmar på hyllan för att kunna fixa det andra vill.

Och nu försöker jag ta fram mina drömmar och sluta göra det folk vill. Det blir en tuff resa att bara sluta göra det jag alltid gjort men jag ska försöka och som vanligt tänker jag bevisa. Bevisa för alla dem att jag har rätt och att jag kan!

Men jag har ingen aning om hur. Mer en att jag tänker lyckas... Mycket slit mycket kämp så kommer det går.

Bara det inte tar över mig totalt... För då blir det katastrof... Men jag måste börja följa mina drömmar och ni, ni alla gör det också!

För det är det som räknas och det som känns bra på riktigt i hjärtat och själen.

TITTA JAG LÖSTE DET! 

JAG FIXADE ATT SÄTTA IHOP EN SON DÄR FÖRBASKAD PUSSELKUB! OCH PÅ GANSKA KORT TID OCKSÅ

UTAN ATT FÅ ETT HYSTERISKT UTBROTT. STOLT! :D

Igår somnade jag i tårar. Och kände mig totalt världelös och helt utmattad av att varje dag kämpa imot alla spöken. Alla bilder som ändå bara är negativa bilder. Jag försöker säga att jag duger att jag är bra och att jag fått allt om bakfoten. Men det är svårt att hålla imot och igår grät jag. Igen... Var ska jag finna min luft, då det fysiska syret inte räcker. Var ska jag finna ro och hop igen? Då all talan mest blivit ältande. Och varför känner jag mig så pantetikt när jag kännt mig så stark!

Jag är för trött för att vara stark och jag är trött på att vara svag. 

Men så drömde jag något som påminde mig om saker jag är bra på och att folk bryr sig om mig. Dock blev det överdrivey i drömmen och jag fick verkligen vara liten igen det var en töntig rolig och omhänder tagande dröm. Jag tror inte ni intreserade av att läsa om det men jag skriver det ändå för min egen skull åtminstonde.

Jag drömde att jag skulle hjälpa till att vara ledare för ett gäng småbarn. Men i stället tog dem andra ledarna imot mig som ett barn och var ganska tidigt intreserade av mig och satte mig till och med i knäet iblnad. DET DÄR VAR SKUMT!

Men i drömmen var det helt okej. Det som kanske gör det ännu konstigare var att det var några av mina gamal dagislärare och så några till som jag aldrig mött i verkligheten. Men dem var så glada och stöttande. Och barnen gillade mig så medans jag var till hjälp för barnen och stöttade dem så stöttade dem andra ledarna mig. Sen efter ett tag så förändrades stället så det var både små barn och ungdomar i min ålder där. Vi började hänga där de blev som en fritidsgård med både små och stora. Vi gillade det där stället så mycket att buset satte igång. Så när det skulle stänga en dag bestämde vi oss för att gömma oss och stanna kvar så fick dem hitta oss och bli förvånade nästa dag då det öppnade. Men folk hade fått klirr på att några av oss saknades och inte gått hem så i mörkret som det var överallt då ingen tände någon lampa letade dem efter oss och vi slogs med dem och annat. Fast på ett vänskapligt sätt och allt slutade i kramar och mys. OCH DET HÄR ÄR OCKSÅ KONSTIGT!

Men även det helt okej i drömmen. Och jag var i drömmen uppskattad,populär och älskad. 

Jag vet att jag är allt det där i verkligheten med men av att somna och känna sig patetisk och värdelös till att

drömma en hel natt om att duga till och vara jätte uppskattad och älskad. Det var härligt och jag fick ju

vara liten igen. Inte behöva vara stor mogen ta vuxen initativ jag var barn och dem andra ungdomarna också. Och det var härligt. Konstigt jätte konstigt men härligt. Och ja nu får ni skratta för drömmen var konstig...

Och hade jag berättat mer i detalj så hade ni asgarvat nu.. För även vi ungdomar blev hämtade av våra föräldrar... >,<

DET VAR NOG DE KNÄPPASTE AV ALLT! Eller så var det den där kändis som spelade bingo och andra lekar med folk i stället för att stå och sjunga... Jag önskar jag kunde minnas vem kändis var? Var det Michael Jaksson? Eller var det en annan? Han hade i alla fall långt ovårdat hår...Och så fanns det en trevlig mamma som alltid var där men som tydligen måde dåligt gämt och gick och spydde. Jag tyckte synd om henne. Inte i drömmen så mycket men i verkligheten nu när jag tänker efter. 

Jag antar att drömmen försökte få igenom allt jag velat. Och speciellt det där med att få vara liten igen för en stund.

Då den drar in både ett tagis,bus,dagisfröknar,knäsittande,kramar,föräldra

hämtning med mera...

Klart jag inte velat ha det så här överdrivet i verkligheten men att få sitta i knäet igen och vara liten har man la ibland tänkt men inte rästen. Jo föresten få busa igen. De hade varit roligt.

Jag har inte kraft nog att göra mitt ultimata. Jag har inte kraft nog att andas normalt, jag har inte kraft nog att lyfta mig själv  ur graven. Men jag har kraft nog att hoppas, jag har kraft nog att hjälpa till att bli lyft av andras hjälp, jag har kraft nog att orka bry mig om dem jag älskar och kraft nog att kämpa för dem mer en mig själv. Jag har kraft nog att vilja hämnas men inte kraft nog att hämnas. Jag har kraft nog att vilja vara ärlig, men jag har inte kraft nog att släppa kontrollen då jag inte vet vad som händer om jag gör det. Jag har inte kraft nog att vara som du vill, jag har inte heller kraft nog att våga vara precis så som jag vill, men jag har kraft nog att en dag tro att jag kommer våga. Jag har kraft nog att övervinna allt jag inte har kraft nog till. Men inte utan dig, och inget vore av värde om inte hopet och viljan funnits. Så släpp den inte håll den kvar. 

För det tänker jag göra...