Jag är så pass korkad att jag inte alltid vågar lita på vad folk säger när dem säger att dom bryr sig, älskar mig tycker om mig.. Och så vidare... Men jag fick lite bevis för mig själv att jo jag har faktiskt riktiga vänner.

På Torsdagskvällen hade vår klass en Barnteater vi spelat upp under veckans gång inför massa barn och denna kväll skulle vi även spela för nära och kära... Och för andra som ville komma. Jag hade sagt till några vänner att det var, gick och var nervös så vågade inte bjuda fler och tänkte att de kanske blir fullt om rästen av min klass också ska bjuda in dem de känner. Men jag sa lite här och där att det fanns om man ville komma och se och tänkte inte på några unika det bara slank ur mig lite hit och dit och jag hoppades bara att folk kände sig manade. Och så förvånad jag blev när både sona jag förvanat och sona jag inte förvanat kom dit och kramade om mig och sa att jag var duktig efteråt. Det kom faktiskt folk! Trots att det kostade lite pengar dessutom. Jag var förvånad och helt berörd i mitt hjärta då jag fick inse att jag har faktiskt riktiga vänner och de finns där för mig. Och bryde sig. Jag är så tacksam! 

Nu vet jag att jag kan lita på att folk menar vad de säger då jag faktiskt själv vet att jag kan lita på det men inte vågar för att jag är rädd för sveket. Men vänner det har jag, de har jag skaffat mig ett par riktiga vänner!

Jag är så himla tacksam. Dock är jag nu sur på mig själv för att jag inte kommit alltid då folk bjudit mig på saker. Jag borde göra det oftare! Även om saker runt omkring det hela får mig att tveka, det handlar inte om personen de handlar om saker runt om. En så enkel sak som att jag ej vill gå dit själv och se personen ibland. Det är löjligt jag vet. Men jag tränar på att revoltera allt mer för min egen och andras skull. Börja släppa loss och så där. Men ja den kvällen fick jag som sagt lära mig att folk bryr sig. Jag fick också veta att några mer hade kommit men att dem fick förhinder. Och jag var så stolt! Tack älskade underbara vänner.

Jag ber om ursäkt för den dåliga texten. Men ni ska få en bättre kärleksförklaring på annat sätt. :) 

Jag ska som sagt bara komma på hur först. För övrigt verkar ni gilla mig som jag är och det är i alla fall något jag

kan fortsätta att vara. :)  

Igår var en son där dag då man vaknar upp och tänker JA! Solen skiner och det känns som det här kommer att bli en toppen dag... Och jag hade så rätt, även om dagen började med att sitta inlåst i en frusen bil tillsammans med pappa... Men det är la ett äventyr i sig. Sedan vatt de en Eksjö sväng med familjen och sedan var de ingrediensshopping till bakning efter att en vän frågat om jag hade lust och vara med. Självklart tackar man ju ja! :)Och kvällen stultade med trevligt umgänge för och se på första delfenalen i Melodifestivalen.

Toppen dag! Men ack så trött man blev! 

Här kommer bilder på vår fantasiska konst bakning! :P

Månstret Hubert som han fick heta och ett gäng trevliga cupkakes.

Tack för igår Lundis!

Tyvär slutade livet illa för Herbert... Han blev uppätten trots sitt skräckingagande kamouflage för att skrämma iväg fiender...

Nu är pappas nya älskade leksak hemkommen. Den är skitnice! Ska bli kul att åka i den sen och speciellt på sommaren då bilen är cab och man kan ta ner taket. Har alltid velat åka i en bil med cab. :) Dock är jag mycket tveksam till hur det ska gå med fyra bilar på våran lilla pakering och med ett garage! För snart när jag har tagit körkort så kommer jag få en gamal bil från mormor och morfar att köra runt i. Längtar lite till en egen bil hoppas bara jag kommer bra överens med den bilen. Känns obehagligt då alla bilar fungerar olika och jag är van vid körskolans bil nu och rästen känns som läskiga monstermaskiner. 

Hur som helst här kommer en bild på nya bilen hoppas ni är lika impade som jag och kankse lite avensjuka också några av er. För det skulle jag vara. :P Dock är den på bilden inte ren. Men snart är den tvättad och antagligen vaxad eller så också. Då glänser den som en diamant. :D 

Helhäftiga trick och lika bra låt till videon. ASOM!!!

När livet helt enkelt går på högvarv! Man spänner axlarna och glömmer bort att stanna upp för att andas ut... Allt för att det sker så himla mycket runt omkring. Nu är jag på gång med körkort så pass att nu kör vi gärnet det sista då min lärare sagt att jag snart är redo för uppkörning. Samtidigt som vi håller på med både projektarbete och skapande verksamhet i skolan vilket jag både går back och frammåt i. I alla fall projektarbete problem som dyker upp på vägen som ska lösas. Och när det gäller skapande verksamhet är det intensiva dagar av att sy dekorer och annat till barnteatern vi ska ha snart blir det dessuom att lära sig repliker utantill med mera.. Sånger och danser och latscho prylar. Vid sidan av det ideelt arbete med 7-8 åringar på måndags kvällen. Och vid sidan av det möten med kompisar som jag vägrar ställa in för det mitt i ruset känns som att det är att slappna av samtidigt som det blir en antekning i schemat som jag håller i huvudet. Samtidigt som jag börjat träna för att bli både det ena och det andra smidigare,starkare,piggare med mera och allt vad det innebär. Samtidigt som jag har läxor/prov i skolan. Och samtidigt som jag vill kunna lägga energi på annat... Det är konstigt att jag ändå är så lugnt sist jag stressade så klarade inte kroppen av det. Den här gången klarar jag det i alla fall just nu. Frågan är hur allt blir när körkortet är taget teatern är avklarad och projektarbetet fixat upp de svåra knutarna och allt annat som sker runt om... Nu blev jag visst anfådd av att bara skriva detta ändå har jag kontroll för tillfället. Frågan är om jag klarar av 3 veckor till! Att hålla ut för jag vet att då bör de bli lugnare har redna hållt ut 1 vecka och bara de var tufft. Och det är as segt att gå upp på morgonen det brukar det ej vara men just nu har jag son lust att strunta i att gå upp vissa dagar för att jag helt enkelt vill ta det lugnt. Men det gör jag inte för jag reser mig upp varje morgon även om det tar imot sköter dagens syslor och går och lägger mig utmattad. Sover några timmar och står ut en dag till... Men som sagt mitt i skithögen har jag ändå koll jag klarar mig och kan slappna av imellanåt. Sätter mig och pustar ut korta stunder ibland och reder ut allt och kollar med mig fall jag verkligen är okej om jag verkligen klarar mer och tänker på politiker som förmodligen har så här mycket att hålla reda på gämt och ständigt. Och klarar dem det så klarar jag det... Och egentligen en jonglerare kan inte hålla många bollar i luften samtidigt när han börjar men med tiden och träningen kan han till slut hålla väldigt många bollar i luften samtidigt och jonglera med. Så nu är det bara att stå i några intensvia veckor och hoppas på att de blir lite mindre intensvit sen även om jag vet att fram till studenten i sommar så kommer det vara tufft. Sen på sommaren får jag slappna av en liten stund sen blir det att söka jobb eller utbildning? Ushe vad hände med säkerheten om vad man vill bli? Blöö!!!!

Nu har jag ansträngt mig lite för att lära mig göra en Header. Nu ska jag bara orka anstränga mig och göra en också som jag kan sätta upp på bloggen sen då kanske den blir mer spännande att gå in på för folk som klickar in här...

Men får la skissa på ideer eller nått nu frågan är vad som kan bli snyggt... Hm hm hm...

Yes yes yes! Körkoret börja kännas nära efter min körlärares kommentar idag. Om att jag bara behöve finsjutera lite och att det går stora fransteg varje lektion så att jag alldeles snart är redo för uppkörning! 

Med tanke på den långa och tuffa resan jag genomgått som fått självfötroendet att gå från botten till toppen flera gånger om... Och med tanke på alla dåliga erfarenheter och alla pengar man spenderat så känns det som att de kanske snart varit hela mödan värd. 

Men ja med goda nyheter gick man nästan skuttandes till skolan då man börjar med att att vräka ur sig att jag känner mig duktig och det lite flummiga var att jag sa att jag känner mig snäll när jag låter folk gå över vid ett övergångsställe. Då jag fick som svar mot mig att jag bara följer lagen... Där sprack den glädjen av snällhet... Men men... Så okej jag hade 1 timme kanske 2 tills lektionen skulle börja jag hade ju egentligen sovmorgon men fick gå upp tidigt på grund av körlektion. Så jag började sätta mig och rita klart på ett ritprojekt jag höll på med i enkel blyetspenna. Allt för att fördriva tiden så fort som möjligt... Samtidigt som jag fick lyssna på trevliga diskutioner om hur vida invandrare är blattar eller ej beroende på var de kommer ifrån... Det var ganska intressant med en trotsig tonåring och en äldre kvinna. Jag höll mest med den äldre kvinnan och skrattade för mig själv då jag insåg hur jag själv en gång såg på vissa saker gämfört med hur jag nu mognat i mitt tänk i vissa situationer men ändå är jag fortfarande helt dum i huvudet på vissa ställen...

(Bild:Teckningen jag fördrev tiden med)

Nu tänker jag tala om min kanin som gör mig något förbannad då han den sneaste veckan börjat bita i buren på nätetrna ja även ibland på dagarna vilket driver mig till vansinne. Då jag får sträcka på mig från sängen och slå till hans bur för att han ska fatta att han ej får göra så! Dessutom förstör det hans tänder!

Jag kan inte begripa anledningen mat har han, och jag släpper ut han på dagarna och tar hand om honom precis som vanligt... Förhopningsvis går det snart över. 

Men även om han irriterat mig även inatt och tidigt på morgonen så har han varit gosig idag. Även om han är knasig och alltid ska trycka ner i huvudet i något trångt utrymme vilket han tycker är mysigt och jag blir mest rädd för att klämma honom eller att han ska tappa syret där han kryper in... Idag vatt det mellan mitt lår/rumpa och min fot som jag antar inte lockar alls så gott...

Men även om min kanin är konstig ibland så älskar jag honom därför bjuder jag la på den här gamla favoritbilden av honom som bäbis... Eam jag tror i alla fall han är bäbis på bilden.

Hejdå!