Är det verkligen bara jag som är trött på alla dessa skosnören som går upp när man är ute och går. Som man inte orkar knyta av olika anledningar och för att man ibland bara är lat?Dem senaste gångerna det hänt mig och jag satt mig ner på huk för att knyta skona så har jag tänk att GUD!!! så mycket enklare det hade varit om det fanns skoknytar-bänkar.  Bänkar som är i en lagom höjd för att slänga upp benet för att kunna knya skon i stället för att behöva gå ner på huk. Och dessutom tappar man balansen när man går ner på huk så slår man ju i knäet det ju as ont nu på sommaren då det är asfalt man går på för det mesta. Dessom skulle man ju kunna ha dem här skoknytar-bänkarna till så mycket mer. Tänk alla tackars pansionärer som är ute och går och bli trötta eller motionärerna som är ute och springer skiter ur sig, eller om man vill sätta sig ner på en liten bänk och bara njuta av solen eller vänta på någon eller andra saker.

Självklart låter det här som att jag bara pratar om en vanlig bänk och det finns ju redan på en del ställen. Men nej da skoknytarbänken är något alldeles extra. För bänken är mindre den behöver inte byggas av så mycket material och den är i bra längd för att det ska bli hagligt att lägga upp skon på för att knyta den. Och ja människor har olika långa ben men dem är typ lika långa på vuxna och barn har ändå bara korrborreband...

Dessutom ska bänken finnas lite över allt kanske så där med 1000 m mellanrum. Eller något. Jag har ingen klar bild i huvudt men jag går till skolan på ca 15 min och jag tänker att det kan finns i alla fall tre skoknytar-bänkar på vägen ifall skosnörret skulle gå upp. Eller något. Aha alltså en bänk var 5 minut. Det låter bra tycker jag...Och tänk med dagens teknik så kan vi ju göra alla benkar mekaniska så en maskin knyter skon åt oss. 

(Jag tycker faktiskt jag är smart ibland, även om det här inte känns helt genomtänkt, och mest är ett uttryck för irritation av alla skosnören som går upp gämt!)

Lite egna visdoms ord jag hittat på. 

Som jag hoppas i alla fall inte redan finns...

KOMMENTERA GÄRNA!

Asså det här är inte varje dag! Det gör mig helt otroligt glad att någon tycker så här om min blogg! 

Tack Tanizia det värmer mitt hjärta grymt mycket! Kul att mina funderingar är till glädje! <3

Du underliga tid som tagit mig med på något jag inte riktigt kunnat förklara men ändå kunnat njuta och känna mig stolt över. Papprena som bevisade för mig att jag tänker mer positivt om mig själv en negativt. Och situationerna där jag både är hjälte och framåt och våga med ett enkelt ryck på axlarna. Och sitautionerna där jag bara känner mig duktig och stolt. Det var ett tag sen nu. Och visst står jag väl där och se på mitt låtsas jag mitt framtida drömjag som är så mycket starkare och coolare en vad jag är. Den som alltid står brevid och peppar en när det känns svårt och säger:

-Kom igen tjejen du är bättre en så här!

-Det är du som kommer lida av att slå dina nävar blodiga i den där väggen. Inte väggen eller det/dem som gjort dig arg. Så lägg ner och behåll dina händer till annat som faktiskt är bra.

-Forstätt du att säga att du är dålig. Men då blir du aldrig som jag, då når du mig aldrig. Sluta ljug för dig själv!

Och så låter det när hon står där. Hon som är jag en bild av mig. Hon med skinnjackan och den slitna byxorna med glimten i ögat och en total fullhet av en kraft som är stark och så lycklig i sig själv. Med ett självfötroende som du inte kan knäcka...

Tjejen som sträcker fram sin hand till dem svaga och tjejen som kan skratta och njuta av det mesta. 

Tjejen som vågar stå upp för sig själv och tjejen som vågar säga ifrån när andra gör fel.

Tjejen som klarar av att lägga sig i för att andra ska ha det bra.

Tjejen som vågar skämma ut sig vågar vara latsho oh släppa loss

Tjejen med den enorma inre styrkan. 

Tjejen med en total trygghet och lugn i sig själv. Som har båda fötterna på Jorden

Det är tjejen jag vill bli och nå fram till... Och inte bara ha som en fantasi bild som stöttar mig brevid när jag själv är svag.

Hon är kvinnan i mitt liv hon är jaget det ideela drömmen om ett lyckat mig. Tjejen som inte går att knäcka med fula ord. Tjejen som äger ut dig totalt. Och som orkar lyfta dig när du har det svårt. Tjejen som vågar och ger sig ut på sina livs äventyr. Tjejen som skrattar åt misstagen. Tjejen med attityd!

Hon är tjejen som är sin egna hjälte och som fixar allt!

Vare sig vi tror på en Gud eller inte så finns det en sak som aldrig kan sluta att förundra mig. 

Troende talar om ett underbart ljus. Och ljuset stöter vi väl alla på ibland. Solens varma/ljusa strålar 

och när vi har fallit och en hjälpande hand kommer imot oss för att hjälpa oss upp. Så när vi tittar 

upp för att se vem den här hjälpsamma och snälla människan är så är det ibland nästan heligt 

då ljus finns i dess ansikte och runt om. Det är en obeskrivlig känsla och en fantastisk sak 

som alltid förundrat mig och som får mig att tvivla på den så kallade logiska revolutions förklaringen.

Med att vår kropp och våra hormoner blir glada av ljus och att ljus är en energikälla och allt vad som sägs.

För enligt mig så vill jag bara tänka och tro att det underbara ljuset är så mycket mer en det vi kan 

finna en naturlig förklaring på.

Asså en snabb grej bara djur föder ju typ alltid flera stycken bäbisar på en gång. Typ trillingar eller femlingar eller något. Men för oss människor är det ganska ovanligt att få tvillingar eller fler på en gång. Undra varför människan är så udda? 

Eller håller vi på att bli fertila? Fick vi mer barn samtidigt förr? Fast det förståss vi härstammar från apor och dem föder ofta också bara en åt gången så vitt jag vet. Men varför? Det allra flesta djur föder väl ändå flera stycken på en gång. Och finns det någon logisk mening i varför vissa djur föder många och vi människor föder en. Jag förstår att det hade blivit svårt att få plats på vår jord om alla människor födde typ 5 barn åt gången varje gång. Och vi tycker det är jobbigt att uppfostra två barn ibland. Som vi fött vid olika tider och år. Hehe aja en liten tanke bara.

Är det någon som har en fundering tanke eller svar på detta så kommentera gärna inlägget för jag är nyfiken. :)

Idag blev det inte bara en städning hos Bamse utan en total makeover i buren. Det bra är att båda han och jag verkar gilla det. Han verkar trivas med den nya mubleringen han ska bo i. Och jag trivs över att jag kanske fixas hans kiss och bajs problem och han burtuggande. För jag hade hans hö på andra sidan innan och där gjorde han all avföring vilket självklart gör att han inte vill äta sitt hö sen. Så nu har jag flyttat på det och han behåller fortfarande sitt gamla ställe även om höbacken eller vad det heter inte är kvar på samma ställe. Det känns bra! Och nu är vattenflaskan där han brukade bita på buren. Så nu kanske hans tänder slipper försöras. Och ja att inte vattenflaskan är med på filmen beror på att jag inte förens jag filmat klart upptäckte att jag glömt sätta dit den. Men nu är allt han behöver i buren och han ligger på sitt lilla hus och verkar belåten. :) Även om var lite klantig i början innan han fattade att det var omöblerat. Men nu verkar det gå bra. :) Hejsvejs!

PS: Det här inlägget är mitt 100ade inlägg! Det är kanske värt att fira! :D

Och så ska ni få höra skämmtet ur vår familj idag vid matbordet. Som vanligt tyckte jag att de behövdes ketchup till maten så jag tog fram det. Mamma suckade som vanligt åt det och tycker att det bara förstör maten.

Jag har alltid responsat det genom att svara att: - Ketchup är heligt!

Och plötsligt började jag fundera som vanligt. Och sa plötsligt: Det kanske man kan blogga om, min egna religion där ketchup är heligt. Mamma suckade och tyckte hon hade konstiga barn. Men det är väl förstårligt! :P

Och pappa svarade med att det ända som är heligt i hans religion är....

Sen hann han inte säga mer förens jag utbrast Bilar. Suck... 

Japp sa han. Och började genast tala om hurvida bilar har känslor... 

Så vår failj har inte riktigt samma religion och Guds tro. :P

(För er som inte känner mig så vill jag påpeka att det här är inte på allvar. Och även om det nog finns

så här tokiga familjer på riktigt så är inte våran det, vi har bara konstig humor ibland. Men jag älskar min familj!)

Föresten jag ritade lite igår så tänkte jag kan lägga upp dem på bloggen innan jag slänger det i alla fall. 

Vet ej varför men något måste man ju ha att blogga om även om det är totalt ovättigt ibland! :)