Jag och Micke har under några veckors tid planerat och drömt oss bort om en framtid ihop då vi bestämmde oss för att vi flyttar ihop när jag slutat skolan och jag känner mig mer en redo för nya äventyr och för en helt ny stad. Det skulle bli kul och börja från noll och bara spännande inte ett dugg läskigt. 

Men idag fick jag ett samtal som fick mig att behöva reflektera en gång till.

Jag trode fortfarande på att det skulle gå och för en gångs skul så var jag optimisten i det hela.

Jag tog hastigt tag i mobilen och skrev till en av mina största förebilder. Och fråga vad hon tyckte.

Hon trode på mig och att det skulle gå. Och hon var stensäker på att hur som helst så behöver jag flytta ut

och få bli vuxen på egen hand och ta mina egna misstag och lärdommar.

Så nu tänkte jag skriva av mig så att både jag och andra förstår att det inte finns något problem i det hela

för vi har tänkt igenom allt. Och ni alla vet hur duktig jag är på att överanalysera och den här gången var det bra

för det ger mindre risk för problem i framtiden. Men uppstår problemen så reder vi ut det! Och i värsta fall får jag flytta hem till mamma och pappa igen. Men tror inte det kommer behövas.

Nu börjar vi.

Frågor värt att besvara: 

1.Hur ska man få vänner i en stad där man inte känner någon? = Svar genom kyrkan, genom Micke och hans vänner och genom jobbet som jag kommer få någon gång! Och eftersom jag inte är så blyg ser jag inget problem dessutom tänkte micke och jag börja gymma ihop där finns det folk. Äshe vänner löser sig alltid! Jag har ju pappas gener!

2.Hur ska du få jobb?= Jag börjar söka jobb redan imorgon både sommarjobb och riktiga jobb. Och får jag inte det så skriver jag in mig på arbetsförmedlingen. Dessutom har jag större jobb chanser i Ljungby en i nässjö!

Både för att det är större och för att det är lite annorlunda kommun politik här har jag hört. 

3.Men du och Micke har bråkat ibland, hur ska ni då kunna bo ihop!?= Ja vi har bråkat men vi har alltid rätt ut våra bråk oavsätt vad! Vi älskar varandra mer en vi hatar varandra och vi vet att vi inte kan leva utan varandra. Så enkelt är det. Och han har mognat och jag har blivit lugnare i mig själv. Vi trivs ihop och han stöttar mig i vått och tort. Jag tror vi får mer gott av varandra en ont och det vet jag att han är beredd att hålla med mig om.

4.Hur gör ni när ni vill ha ensam tid?= Då finns det alltid ställen att gå till ett bibliotek, kyrkan, ut i skogen. Eller kanske går man till en vän för att variera människa. Sen går man tillbaka när man tröttnat på egen tid och kan få sällskap igen.

5.Men ekonomin da?= Well vi har bestämt oss för att jag bidrar med det jag kan tills jag fått ett jobb. Och då jag fått ett jobb så betalar jag igen det han betalt lite extra för under tiden jag var arbetsökande. Men 2000 i månaden ger oss mat och lite annat. Och han tjänar mer en vad jag gör. Så vi har råd! Jag sa jag ville dela lika från början. Men han sa att det gör vi när du har råd och kan. Så han har själv sagt att han kan stå för det här. Och när jag har jobb kanske det blir jag som står för dem flesta utgifter. Jag tror på oss! Och vi har räknat på det mesta. 

6.Och om ni skulle tröttna på varandra?= Den dagen det bekymmret... Det är ett problem vi tar hand om då den dagen kommer!

7.Tänk om ni blir kära i varandra?!= Vadå är det ett problem i sona fall? Vi har varit bästa vänner i typ 4 år eller något. Och har det inte blivit något ännu så är inte risken så stor att det sker nu. Och som sagt det är ju inget problem om det sker...

8.Hur ska du kunna betala av studielånet?= För det första är det ett minimal belopp varje månad någon hundring typ. Dessutom har jag hört att man inte behöver betala tillbaka förens man har fast anställning och man har 40 år på sig eller vad det var att betala tillbaka. Och jag har tänkt att betala av så mycket som möjligt så fort som möjligt när jag har jobb.

Få se nu har vi urätt all problematik nu? Har ni fler argument och komma med så kom med dem så ska jag finna en lösning på det! Eller rättare sagt vi. Jag och Micke...

Nu ska jag förklara varför jag vill bo med honom.

1. Jag vägrar att flytta hem igen. Inte för att jag inte gillar min familj utan för att jag det senaste lovet insåg hur mycket jag älskar att bo självständigt. Internat livet har fått mig att växa och få känna mig mer vuxen och gjort mig både gladare och friare. Jag har tvingats ha koll på ekonomin själv, tvätta själv, städa själv och diska och så vidare... Och jag gillar att få ha det egna ansvaret och fixa det på mina vilkor på mitt sätt utan att någon kan styra och ställa eller klaga på hur jag gör det.

2. Jag vill inte bo helt själv. Och har alltid gillat iden på att bo kollektivt. 

3. Micke och jag har drömt om att någon gång bo ihop ända sen vi träffades. Vi har alltid tänkt tanken och nu tar vi chansen.

4. Han stöttar mig i allt och har till och med fått mig att våga och orka ta tag i körkortsdelämmat igen. (Fast det vet han inte själv om.) Så när jag har pengar igen så ska jag fixa det hela.

5. Jag har så många år nu tittat ut genom fönstret och tänk att jag vill ut och ha något nytt. Skapa något helt nytt en egen värld en ny fas i livet. Och då passar det här perfekt. Börja om i en ny stad med nya möjligheter tillsammans med en vän jag älskar och som stöttar mig i vått och tort och som står där som ett kärlesberg hur mycket jag en skriker och klagar på honom ibland. 

6. Jag tror det kan ge mig mer lärdom av vuxenlivet och en bättre självkänsla! 

JAG TROR PÅ DET HÄR OCH INGEN SKA FAN STOPPA MIG!

JAG ÄR VUXEN OCH GÖR SOM JAG SJÄLV VILL JAG ÄR MYNDIG!

OCH TYCKER DU OM MIG SÅ LÅTER DU MIG FÖLJA MIN DRÖM 

OCH LÅTER MIG GÖRA MINA EGNA MISSTAG OCH FINNAS TILL 

OAVSÄTT VILKA VAL JAG GÖR I LIVET!

JAG KAN INTE GÖRA SOM DU ELLER DU VILL GÄMT! 

JAG HAR ETT EGET LIV OCH LOVADE MIG SJÄLV FÖR ETT 

TAG SEN ATT GÖRA DET JAG VILL I MITT LIV!

Pappa har alltid sagt att man ska göra som det man själv vill och nu gör jag det!

Mamma har alltid sagt att jag är välkommen hem om livet strular sig någon gång.

Så jag är inte rädd för att bli hemlös om allt skiter sig.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Sms konversationen med Karin:

Jag: Fick ett samtal från en vän. Hon var orolig för hur det skulle gå för mig. Men jag är optimist i det här fallet, jag vill uppleva något nytt. O det blir mitt egna misstag i så fall. 

 Jag tröttnade på nässjö flr känge sen och jag har större jobb chanser där. O jag kan få vänner genom kyrkan dessutom kanske jag blir vän med mickes kompisar. Och jag älskar den killen även om vi bråkar ibland så blir vi ju alltid sams och han är min framtida man de har han alltid varit. Och han känns mognare och jag lugnare. Om jag vill ha egentid kan jag väll sätta mig i skogen eller ta en promenad.

Jag tror på det här. Får jag göra det? Eller är mina visioner för stora? Vi kan ju ha en testmånad först?

På sommaren o se då... Jag vill bara slippa flytta hem igen. Gud vad ska min familj tycka och tänka?

Karin: De är ju så man lär sig. Det är ju bara att flytta om det inte funkar. Men det är klart att det kan vara jobbigt men också en utmaning. :)

Jag: Precis! Jag kanske inte har självkänslan men jag har modet och micke... Och vill bygga något nytt eget nu när jag är vuxen. I en egen värld.

Karin: Jag vet att det Micke och du har är speciellt :) Var rädd om det. Du har helt rätt i att du kan leta balnd kyrkorna för o hitta en bra gemenskap och egentid är ju enkelt när man gillar vara ute även i ruskväder ;)

Jag: Hur vet du det? Bara för det jag sagt eller för att du sätt de på något vis?

Karin: Absolut! Det viktiga är att du går in med tanken att väa inte för att bygga ett drömslott, för det har ju en tendens att rasa. Kram

Jag: Växa, hah det sker automatiskt inget jag behöver tänka på. Hmm ja jag borde kanske tona ner drömmarna men tror han också längtar till våra spelkvällar våra gym pass och våra restaurang besök vi tänkte ha en gång i månaden när jag fått jobb.

Karin: Jag hör det i din röst när du pratar om honom och vad du säger om er och honom :) Du får något varmt i rösten även när du är arg på honom. ;) 

Karin: Restaurnag besök en gång i månaden är inget drömslott. Det åter trevligt. :) Det som är drömmar är t.ex att vardagen är som de dagarna. 

Jag: Haha hmm då skulle du sätt mig le dem senaste dagarna o tänkt. Han har varit så stöttande och inte retats med mig på ett dumt sätt. Igår sa han något dumt som gjorde mig arg men idag snackade vi som om ingenting hade hänt.

Karin: Låter som ni vuxit och mognat en del båda två. :) sluta aldrig att prata, även om det som gör er ledsna/glada besvikna på varandra. Då är framtiden er.

Jag: Jag är bara rädd för vad folk där hemma ska tycka och tänka. Rädd för att dem ska hindra mig! Men jag tror på oss så pass mycket att jag kan tänka mig försöka med körkortet igen fast i Ljungby det är billigare detsuttom där!

Men jag kanske borde tona ner glädjen... fall allt går fel eller jag blir hindrad. Men jag vill ha förståelse och friheten för jag har varit så glad det senaste och jag hatar att inte få vara glad fullt ut när man för en gångs skull är det!

Karin: Du ska oavsätt vad som händer flytta hemifrån. Du är vuxen och måste få göra ditt liv till det du vill på gott och ont. Ha roligt, sköta dig själv och göra dina egna misstag. :) 

Jag: Precis! Äntligen är du på min sida för en gångs skull! Och jag hade inte tänkt förlora vännerna hemma heller. Det är direkt tåg och bara 2 timmar hem.  Och till jul och vissa helger kan jag ju komma hem!  Och på semester tider.

Karin: Du kommer inte att förlora oss och det är inte svårt att hälsa på. Jag har alltid varit på din sida. Men det innebär också att jag ifrågasätter när jag inte tror något är bra.  Men att du får bli vuxen är viktigt :) <3

Jag: :)

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Nu vet ni alla och nu ska ni alla vara glada för min skull för jag tänker göra det här och jag är glad. :)

Kram på er.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hur mycket kan man tro på sig själv oavsätt vad omgivningen tror och tycker?  I mitt liv så tyvärr mäts min självtillit beroende på hur mycket min omgivning visar att dem tror på mig.  Om jag får stöd eller inte. Jag blir vad folk gör mig till. S...

Jag är i en period då jag känner mig ganska ensam och övergiven. Det har fått mig att tänka och känna mycket. Jag antar att jag dels fortfarande vänjer mig vid att bo ensam och jag antar att jag också sörjer att jag inte har så nära rellationer som m...

Nu har det gott en tid sen jag tog examen från skolan och satt i bilen och för ett kort ögonblick funderade på om det var där när jag fortfarandd var som lyckligast skulle ta mitt liv. Jag lät bli och tänkte istället LEV! Lev för allt vad du är värd....

Dem senaste veckorna har allt varit extra tydligt hur mycket stöttning jag fått dem senaste två åren. Hur mycket godhet det ändå kan finnas i människor och att det finns människor som både ser och tror på mig och mina förmågor.    Jag har också...

Dem senaste dagarna har jag rensat som bara den. Jag har fyllt påsar med prylar och kläder som bara ligger och skräpar i lådor. Försöker skänka bort en del och kommer la försöka sälja lite senare också. Men det har dykt upp många tankar.  Först en ...