Kan man manipulera sig själv till att tro på Gud?

Duger jag?

Jag har ställt mig dem där frågorna länge nu. Jag är uppvuxen bland atteister och trode att evolutionen var den självklara sanningen länge länge. Men sedan jag den där kvällen i den där lägenheten i det där rummet. Så väcktes en stor nyfikenhet i mig. Och allt blev förändrat... Den där varma rödhåriga tjejen sa mig något jag aldrig reflekterat över. Och jag kände mig plötsligt ond om jag inte trode på det. För om en Gud är så god att han ofrar sin egen son för att rädda mänskligheten så vore ju jag ganska korkad om jag inte uppskattade det. Ja alltså det där har jag sedan ifråga satt också för varför i hela friden väljer Gud att offra sitt egna barn om han kan göra precis allt.... Men det tänker jag inte gå in på nu och vad jag fick för svar när jag motsatte mig även det. Men grejen är att saker hände när jag började bli nyfiken och väcka en gammal barnatro till liv. För visst bad jag många gånger till Gud när jag var liten.  Vet inte riktigt vad det kom ifrån. Men mamma sa att änglarna gråter när det rägnar. Och i lågstaidet så fick man lära sig en hel del om Jesus. Minns att min lärare kom och sa till mig en gång när jag suttit och målat för länge på en teckning där jag tror Jesus och en åsna var med på bilden och lite hus och sont där. Jag antar att jag lärde mig om Gud inann jag fick höra talas om evolutionen och big bang... Hur som helst. Jag fick en bibel i min hand så fort jag började fråga saker. Jag började läsa men blev arg och vansinnig och frustrerad. Gud lät bara jätte ond och han liksom sa imot sig själv. Men när jag berättade och frågade om dem sakerna så lyckades alla andra vända på det helt. Och nu när jag läser bibeln läser jag samma rader som då fast på ett helt annat sätt. Nu kan jag se vad som faktiskt står. Och det är som dem säger man måste läsa en helhet för att förstå bibeln inte nåra enstaka meningar lite här och var. Men bibeln är ganska obetydlig för mig. Jag hajar att för att ha en tro måste vi tro på den huvudsakliga grunden och meningen i bibeln. Om att våra synder är förlåtna och att Jesus dog för vår skull. Och att Gud älskar oss... 

Och visst låter det himla härligt att om vi väljer att tro på en Gud som älskar oss och finns där för oss jämt så får vi när vi dör fara upp till himelen och leva lyckliga för evigt... Men det låter väl lite för bra för att vara sant. Och det låter som en massa krav. Men det är inte riktigt så. Och när jag har varit frustrerad över att man inte bör göra vissa saker ta ex. att ej ha sex före äktenskapet. Eller att två av samma kön ej ska älska varandra. Så har jag fått svaret att se det som goda rekomendationer inte krav. (Vi är trots allt inte muslimer) Och visst är det ganska smart att inte ha sex före äktenskapet för att ge oss till någon bör ju vara fint och kärleksfullt. För hur många har inte gråtit över att fel människa tog deras oskuld och hur många har inte haft dåliga engångsligg som dem ångrat dagen efter när dem nyktrat till lite och hur många har inte fått onödiga könssjukdommar på grund av att dem legat omkring.... Jag kan nog babbla ett tag till om det. Fast jag kommer inte det. Och det där med två av samma kön. Jag erkänner att det stör mig ännu lite. Men ja vi är gjorda för att sättas samman som man och kvinna. Och fotplanta oss. Men om Gud säger att vi ska älska vår nästa som vi älskar oss själva och vi idag lever i ett helt annat samhälle idag en vad vi gjorde förr i tiden så kanske Gud tycker det är helt okej i alla fall. För bibeln finns det ju 1000 tolkningar av.... Men grunden värkar vara den samma för alla... Och det är ju det viktiga. 

Och jag känner så här att vad är det för mening att leva och lära mig saker och vara med om saker och älska människor om jag ändå bara kommer dö och förmultna bort under jorden och bli uppäten av maskar. Då kan jag lika gärna ta livet av mig på en gång för då ser jag ingen mening i att leva. Och visst är det väl så att dem flesta människor ändå lever vidare på grund av vår okunskap av vad som händer efter livet. Många som påstår sig vara otroende verkar ändå hoppas på en himel. Och det vill jag också. För då kan jag leva vidare och finna en fullständig mening med livet. 

För det jag lär mig här bör jag ju säkert ha nytta av i himlen sen.

Här kommer några andra bra saker jag gillar med att umgås i kristet umgänge och att typ tro på kristendommen i säg.

1. Jag känner att jag har blivit godare och gör saker jag aldrig hade vågat förut. Jag är mer medveten om att vara just GOD. på ett annat sätt en förut. Och jag är mindre fördomsfull.

2. Jag mår bättre av att tro på att det finns något större som har krafter utöver det vanliga.

3. Jag mår mycket bättre i mig själv när jag umgås med människor som ser mig på ett annat sätt. För dem flesta observera att jag just skrev dem flesta! Är att dem har lättare för att acceptera och välkommna alla typer av människor. Och jag hänger bättre ihop med kristna. En del kan ju vara att dem flesta är nykterister eller bara dricker ytterst sällan och jag är ju också nykterist. Och en del ligger nog i att kristna är ganska tänkande människor som funderar och tänker mycket och analyserar. 

4. Okristna har tagit väldigt mycket från bibeln.... Tänk bara på alla citat!

Ex: Va mot andra som du vill att dem ska vara mot dig. Säger inte det något om oss alla i så fall.... Lite i alla fall.

Något värkar ju dem flesta tycka är bra med bibeln i alla fall. Och nästan var ända människa har någon gång bätt till Gud. 

5. Jag har upplevt saker det har varit obehagligt men as häftigt! Men Gud så många gånger jag har försökt förklara bort det med något som känns mer logisk. Men det har inte gott. Och jag har hört från vänner om saker dem sätt eller hört om. Och jag vill inte tro eller säga att det dem känt,sätt och varit med om är en lögn. Vi kan ju inte gå och tro att våra vänner är lögnare. Jag skulle aldrig våga kalla mina vänner för det. Om jag inte kommit på dem med det flera gånger med lögner... Vilket jag inte har! 

6. När jag väljer bort Gud eller helt lever och är bland okristna så saknar jag Gud. Och blir aldrig av med känslan och nyfikenheten. Det har blivit en trygghet att typ tro på Gud. Även om jag tvivlar så kommer jag inte ifrån honom.

Jag har försökt förneka och säga att det är bara trams en Gud kan inte finnas. Men jag vill så jävla innerligt att det är sant och allt jag kännt och varit med om kan inte vara för intet och det kan inte bara vara lögn! Jag önskar jag kunde förklara bättre men det kan jag inte.

7. Jag börjar tro att det mesta i livet har en mening.

8. Jag känner mig alltid välkommen i kristna sammanhang.

Men om nu Gud känns så bra varför frågar jag mig själv om jag duger eller om man kan manipulera sig själv till att tro?

Jo för jag är rädd för att Gud är en lögn i alla fall. För ingen teori varken evolutionen eller någon annan religion är riktigt självklar. Men ibland tror jag att jag bara tror på Gud för att jag manipulerats till det för att andra har tryckt in det i huvudet på mig och ibland vill jag manipulera mig själv ifall nu tron inte är sann så kan jag kanske inbilla mig att den är det. Men jag vill hoppas allt är på riktigt. För det känns sorjligt att bara dö och ruttna bort utan mening. Och att vara älskad och skapad av kärlek känns ganska bra och tryggt. Och det där med att duga. Jag vill vara tillräckligt bra i Guds ögon för att få vara värdig honom och vara värdig en plats i himlen och värdig mina medmänniskor. Och sedan allmänt i vardagen... Det är tufft när man ofta känner att man inte duger. 

Hmm... det där lät ju lite konstigt i slutet. Jag menar alltså att jag tror att jag tror.... Ja typ så...

Jag tror typ att det nog finns en Gud men tvivlar fortfarande. Men jag känner ju i mig rätt ofta en bra känsla i många kristna sammanhang. Och då är jag rätt sällan där. För jag är inte dem som går på tråkiga Gudstjänster för ja dem är faktiskt ganska tråkiga oftast. Men att träffas i små grupp är kul och där diskutera om det finns en Gud eller ej. Och där kan man ibland känna det men även ibland annars med i vanliga vardagen. 

För vet ni vad. När ja blev nyfiken på Gud och ett tag insåg att det är knäppt att tro på en Gud för något sådant verkade ju omöjligt att det skulle kunna vara sant. Så tänkte jag att jag skulle fråga ut mina troende vänner så mycket så dem skulle fatta att Gud finns inte. Men det blev tvärtom. Dem fick mig att tro och dem själva behölll sin tro. 

Bamm... now you know.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hur mycket kan man tro på sig själv oavsätt vad omgivningen tror och tycker?  I mitt liv så tyvärr mäts min självtillit beroende på hur mycket min omgivning visar att dem tror på mig.  Om jag får stöd eller inte. Jag blir vad folk gör mig till. S...

Jag är i en period då jag känner mig ganska ensam och övergiven. Det har fått mig att tänka och känna mycket. Jag antar att jag dels fortfarande vänjer mig vid att bo ensam och jag antar att jag också sörjer att jag inte har så nära rellationer som m...

Nu har det gott en tid sen jag tog examen från skolan och satt i bilen och för ett kort ögonblick funderade på om det var där när jag fortfarandd var som lyckligast skulle ta mitt liv. Jag lät bli och tänkte istället LEV! Lev för allt vad du är värd....

Dem senaste veckorna har allt varit extra tydligt hur mycket stöttning jag fått dem senaste två åren. Hur mycket godhet det ändå kan finnas i människor och att det finns människor som både ser och tror på mig och mina förmågor.    Jag har också...

Dem senaste dagarna har jag rensat som bara den. Jag har fyllt påsar med prylar och kläder som bara ligger och skräpar i lådor. Försöker skänka bort en del och kommer la försöka sälja lite senare också. Men det har dykt upp många tankar.  Först en ...