Hittils har jag nästan aldrig längtat hem bara känt mig ung,vild och fri... Inte ens när saker varit kämpigt här så har jag inte direkt längtat hem för jag har haft folk här som kunnat krama om mig och säga att allt blir okej. Och nu både tränar jag fysiskt och psykiskt och försöker lära mig engelska och bli bra på det! Beställt en självkänsle bok jag hoppas kommer på posten imon ännu en grej att shecka av från vuxen listan. Beställt nått från nätet själv för första gången i mitt liv... Mycket jag lärt mig och gjort här! På bara några veckor detsutom! 

Men så började jag tänka när två här på skolan insåg att dem var lika varan. Jag insåg att jag har inga direkta intressen. Jag letade ivert i mitt huvud men ack nej jag är bara filosofisk sökare och har hitills inte hittat någon nånsin i mitt liv som varit lika extem filosof som jag, men folk har ändå vågat ta filosofiska diskutioner med mig som tur är.

Men jag tänke...

-Gå inte ner dig nu! håll humöret uppe tänk positivt och du är inte ensam i världen om att känna att du inte ha något direkt intresse eller något du är super nörd på!. Så jag tog fram en bok, satte på en lovsång( ja det är faktiskt fin musik vare sig man tror eller inte på det dem sjunger om) Och då började jag plötsligt gråta. Tittade på fotoramen jag har på bordet på fyra vänner där hemma och började sakna dem som fan. Jag insåg vad jag har där hemma. I stunder har jag nästan glömt bort allt jag har hemma men nu kom det till mig och allt jag lagt åt sidan. Jag insåg hur mycket jag uppskattas och gillas där hemma även om jag inte alltid tror på det själv. Och jag insåg hur mycket jag älskar dem jag har. Och jag har börjat lära mig att det är okej om folk inte hör av sig så ofta som jag önskar. Människor är så här i vårt land. Jag får la acceptera det även om jag inte går med på det och står för min åsikt en. Och jag har även börjat inse att vänner kommer och går och att de måste få vara okej. Det finns människor här jag inte vill skiljas från men jag är okej med det på något sätt. För jag har ändå vunnit och funnit genom livets gång och livet går ju sin väg... När vi dör kanske allt varit värt, eller så dör jag men de förstår ju inte jag när jag är död ändå. Men jag önskar och hoppas de finns något efter döden som gör att allt vi gjort här var värt hela resan och all sorg,glädje och lärdommar. Nu ska jag läsa boken på riktigt och sluta lipa. Sen sova och få testa på något nytt imon då vår bildlinje ska byta med keramilinje i två veckor perfekt innan lovet så där. För då kommer jag, jag kommer hem på lovet. En hel vecka att återse få känna och tala med er älskade människor där hemma hoppas ni vill och ha tid att träffa mig något under den veckan! 

<3