Jag som alltid är hyper och uppstressad över både smått och stort har börjat lära mig att hitta stunder då jag tvingat mig själv att gå ner i varv och vara totalt lugn. Det är då jag börjar lyssna och förstå. Det är då jag faktiskt tänker realistiskt och inte överanalyserar saker och ting. Nu satt jag och läste i en bok i lugn och ro samtidigt som en lugn fin låt sattes på på min dator. Och plötsligt tog jag en djup lättande suck och njöt av orden i boken och var tacksam och lugn för saker. Det här kanske betyder att jag måste lugna mig ännu mer för jag har sällan denna lättsamma härliga känslan hos mig. Men allt är så mycket lättare när jag är lugn och då förstår jag även förgångna saker som jag inte förstod först hur många gånger jag en fått de förklarat för mig. Det får mig att tänka på den där läraren i högstadiet som försökte stötte mig och få mig att tänka mer positivt kring saker. Och jag kunde inte förstå henne trots att jag hörde vad hon sa. Det först när jag började gymnasiet och bestämde mig för att bara vara tyst och lugna ner mig. Jag stängde av vissa delar av mig själv och då stötte jag på en kvinna som sa exakt samma saker som den där fina läraren i högstadiet. Men den här gången förstod jag vart ända ord. Inte för att den här nya kvinnan förklarade bättre utan för att jag var lugn och i lugnet kunde ta det till mig på ett annat sätt och gräva i mig utan att överanalysera eller dra i fel trådar i mig. Även om dem där fel trådarna behöver dras i ibland för att vi behöver få gråta över saker som är jobbigt. Jag gillar verkligen två saker med min resa mot bättre välmående av självkänsla. Och det är att jag på så kort tid börjat säga till mig själv att lugna mig i bland och stanna upp och ta det lugnt. Och det andra är att jag blivit tacksam för så otroligt mycket. Jag hör mig varje dag säga något jag är tacksam över. När jag för två dagar sedan var hos ett par vänner så kom dem på den genialiska ideen när vi talade om tacksamhet över att inte vara blinda eller behöva sitta i rullstol eller andra sådana saker som försvårar upp livet. Dem kom nämlingen på att dem skulle sätta upp en stor lapp som gick att skriva på inne på sin toalätt och varje dag skriva upp var sin sak dem är tacksamma över. Jag som hade gått i ett par dagar redan då och varit tacksam över saker njöt av deras ide då jag insåg hur bra dem kommer på av det. Även om jag misstänker att dem tjejerna redan mår rätt bra och nog ältat igenom en hel del tacksamhets listor redan under sina liv. Det ända jag inte begrip var varför den skulle hänga på toalätten. Jag erkänner där stannar man ju till under dagarna ibland. Men det handlar la mest om att jag själv gärna inte skriver saker på en toalätt jag sitter ju alltid i mitt rum när jag skriver ner saker, vad det än må handla om.