Så vad var det som hände egentligen, sitter jag nu och tänker?... Och tänk vad lite modighet kan göra. Ibland är jag glad för min impulsivitet även om jag sällan då har en aning om vad jag gör. Jag hade gjort det igen, kollat in och sattsat. Sätt till att charma in mig hos den där människan som har något jag vill ha. Ofta något som kan driva mig framåt som människa i min utveckling av självkänsla och självförtroende och så vidare.. Reparera och bygga på det inre helt enkelt. 

Så där satt jag en kväll och tänkte skicka iväg ett virituellt brev... Skrivar ikonen stod och blinkade... Skulle jag våga?, var jag konstig om jag gjorde det?... Nej jag hade satsat förr och jag kunde göra det igen... Vad var det värsta som skulle kunna hända? Saker var redan upp och ner vända, lite mer skit gör väl ingen skillnad? 

Så jag skrev till henne och berättade allt. Att hon har något jag vill åt, jag vill veta hur hon faktiskt gör för att värka så harmonisk och trivsam... Hon skrev tillbaka, Shit vad nervös jag var! Men hon sa hon var berörd av mitt impulsiva känslomässiga och ärliga brev. Hon ville mötas. Jag gick med på det och ja idag var den dagen... 

På morgonen vaknade jag och tänkte idag blir det nog bra. På grund av det där mötet. Jag visste inget om det ännu men känslan sa mig starkt att det här kommer bli bra...

Men dagen i säg blev inte så bra alls.. Den sög ganska regält. Ångestbaserade tankar och förtvivlan som gått över mig i några veckor nu och inte blev det bättre av att jag åter idag sög på krokin... Till slut kom tårarna... Jag pallade inte. Jag hade försökt tvinga i mig positiva tankar så länge att jag igentligen bara hade försökt låtsas som att allt var bra torts att det inte var riktigt så. För att jag inte vågade eller visste hur jag skulle ta tag i det hela. Folk har börjat se de senaste dagarna att jag inte är helt uppåt. Jag har varit tyst av mig och gått med huvudet ner i marken. Och kanske även varit små irriterad. Folk har verkligen sätt och till och med  börjat fråga... En kille på skolan jag inte känner så väl ännu sa till mig igår att jag såg lite oroad ut eller ja fundersam... Jag sa att jag nog bara var trött.. För just då tänkte jag inte på det jobbiga, inte i den stunden även om jag tidigare under dagen hade gråtit några tårar på mitt rum. Men så gick jag ut idag när det var mellan paous på krokin. Stod och grät tittade ut över den vackra sjön och försökte hitta mina andetag igen. Hörde en röst bakom mig men uppfattade inte orden, även om jag tror mig veta vad hon sa. Tittade bak och skakade på huvudet,... Hon gick igen... Då drämde jag foten i ett träd och blev påmind om varför jag alltid försöker säga till mig själv när jag gråter och har ångest att aldrig någonsin använda mig själv att aggera ut min frustration. Det gjorde ju ont och jag får alltid ångra det efteråt... Sen kom min lärare ut och frågade hur det var. Jag berättade som det var... Och hon var vänlig och fixade saker åt mig. Så jag slapp gå in där igen. Och hon sa en sak jag inte kunde släppa riktigt. Hon hade fått skvallrande nyheter om att jag tagit kontakt med den ''nakna kvinnan''. Och trode vi var lika varandra. Jag sken upp av dem orden.

Oj det var ju positivt tänkte jag. Jag som alltid undrat om det ens finns någon som är i närheten av mig och min egenhet!? Det gjorde mig mer nyfiken på det kommande mötet.

Sen åt jag lunch och försökte låtsas som inget hänt även om det nog syntes att jag hade gråtit... Sen var det la dax för det där mötet... Som kändes bra i känslan men som jag inte ännu visste något om...

Så vi snackade och jag fick berätta saker. Och fy fan va jävla skönt det var! Äntligen! Jag hade ju ingen här på skolan jag verkligen kunde snacka med. Trots att jag redan innan jag började skolan inte alls var orolig för att inte hitta något. För jag har alltid lyckats hitta någon i min närhet som jag känt att den kan jag snacka med. Den kan stötta mig och lyfta upp mig. Bära mig när det är svårt och säga att jag är omtyckt och älskad och säga dem där magiska orden. Det kommer att bli bra!  Och avsluta med den där kärleksfulla,vänliga och varma kramen. 

Min lärare hade rätt... Destå mer jag talade destå mer sken den ''nakna kvinnan'' upp och sa att hon kände igen sig i mig och att vi var så lika i olika saker.... Jag kunde inte säga varken emot eller hålla med, då jag inte känner henne... Jag gillade bara att hon tänkte som jag. Det gjorde att jag kände mig mindre fel. Jag var säker på att jag hittat någon nu. Även på det här stället. Hemma har jag massor, men här alldeles tomt. Det finns massor av fina människor och vänner på den här skolan men jag har liksom för tillfället inte den djupa rellationen till nån eller känner att just den där vågar jag berätta allt för... Nu gjorde jag det och jag kunde det.  Jag kunde det av en ända anledning. Hon tyckte redan om mig!... När jag plötsligt under samtalet blev smått ivrig och upprörd på det där synliga sättet men som inte jag förstått ännu så svepte hon bort mitt hår bakom örat. Och jag tänkte.. Eam... Vad händer?. Först blev jag rädd och ryggade tillbaka sen förstod jag, hon brydde sig... Och jag visste också att det var tecknet på att nu var det dax att lugna ner sig och slappna av. Jag trivdes under hela vårt samtal om livet och saker... Samtidigt som jag var orolig hela tiden gick och sparkade ihop högar efter granbarr som trillat ner på marken. Och tittade mot väggen för att jag så ville slå i den eller kasta saker i den. När hon behövde gå och vårt möte avslutades så gav hon mig en kram (med kläder på) och jag tänkte. Jag har vunnit och jag har funnit.. Äntligen någon. Även om det var med en person jag minst kunde ana. En person jag först bara var imponerad över att hon vågade vara så frigiven att hon kunde posera naken inför ett gäng ungdomar både killar och tjejer... 

När jag hemma berättar för vänner speciellt killar att jag målar av en naken kvinna en gång i veckan går dem igång och frågar var dem kan skriva in sig. Dem ser framför sig en ung snygg idial kvinna dem får spänna ögonen i. Men så är ju inte riktigt verkligheten. I verkligheten är det att sitta och teckna av en människa oavästt kropps form. Och fokusera på linjer former och vinkar för att få till en bra skiss. Det är kroki inte porr trots allt.. Även om jag innan jag fick prova på det för första gången var arg och kallade det för ''ofentlig porr'' och tyckte att modellerna borde få ha underkläder på sig åtminstonde... Idag bryr jag mig inte jag försöker bara få till dem där teckningarna som det alltid går åt fanders med JÄVLA TIDSPRESS,JÄVLA ENMINUTARE!

Hur som helst var jag lite mer lättad och glad efter mötet... Det gör fortfarande ont i mig men i helgen ska jag hem och få kärlek från mina vänner där hemma också. Sen ska jag fortsätta hålla kontakt med den där kvinnan så får hon lära mig att finna lugn. För det är precis vad jag kom hit för att finna även om jag just nu bara är stressad för att mina händer inte målar som de ska.. Dem gör hemska teckningar och tavlor! Och jag har lagt massa energi och krav på mig själv som är helt orealistiska.. Jag måste finna ett sätt att ta en sak i taget och i små steg och inte bli så sjukt över ambitiös! Men det går ju framåt, jag suger fortfarande på mitt målande av stressen, men jag har börjat finna fler kontakter med folk på skolan, börjat våga lära känna sona som är utanför klassen och utanför linjen...Det finns många fina jag vill lära känna, många fina människor som finns där bara jag vågar vara på ännu mer. Jag duger ju trots allt som jag är! Och jag kan inte fortsätta gå i mitt jobbiga ältande för då kommer jag skrämma bort dessa människor. Och det vill jag inte för dem skulle kunna gilla mig och jag diggar redan alla dem även om dem nog inte vet om det ännu. För trots att det just nu suger! Så är det här den bästa och trevligaste och öppnaste skolan jag gått på i hela mitt liv! Och jag är tacksam för det!  Blö nu är jag rent spyfärdig och trött... Men ändå lugn för jag sitter och småler... Och jag känner mer nu att nu kan jag fortsätta kämpa mot de bättre. För nu finns det någon även här som jag kan kontakta och fråga om råd med. Åhh det är så sjukt skönt! Nu vet ni. Vare sig ni bryr er eller inte. Snart är klockan 5 vilket betyder middag då ska jag försöka sitta med huvudet upprätt och vara mitt sköna, fina, härliga, glada jag inför folk. För det är ju den jag är. Och det är ju den Bella eller Issa folk säger hej till.  Och den man vill möta! 

Åh attans varför har jag så många smeknamn för? Jag vet aldrig vem jag ska nämna mig själv som i sona här tillfällen. Det var ju samma problem när jag först tänkte skriva inbjudningarna till min student. Vem kallar mig vad egentligen? 

Jaja kärt barn har många namn. Det är ju positivt i alla fall. :) 

Jag skulle kunna skriva av mig massa mer idag om olika saker... Men jag tror jag skippar det nu borde jag ta och bara sitta och ta det lugnt några minuter.  Sen vara social med folk och inte sitta och låta grubblet ta över utan bara vara trevlig bland människor jag faktiskt gillar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hur mycket kan man tro på sig själv oavsätt vad omgivningen tror och tycker?  I mitt liv så tyvärr mäts min självtillit beroende på hur mycket min omgivning visar att dem tror på mig.  Om jag får stöd eller inte. Jag blir vad folk gör mig till. S...

Jag är i en period då jag känner mig ganska ensam och övergiven. Det har fått mig att tänka och känna mycket. Jag antar att jag dels fortfarande vänjer mig vid att bo ensam och jag antar att jag också sörjer att jag inte har så nära rellationer som m...

Nu har det gott en tid sen jag tog examen från skolan och satt i bilen och för ett kort ögonblick funderade på om det var där när jag fortfarandd var som lyckligast skulle ta mitt liv. Jag lät bli och tänkte istället LEV! Lev för allt vad du är värd....

Dem senaste veckorna har allt varit extra tydligt hur mycket stöttning jag fått dem senaste två åren. Hur mycket godhet det ändå kan finnas i människor och att det finns människor som både ser och tror på mig och mina förmågor.    Jag har också...

Dem senaste dagarna har jag rensat som bara den. Jag har fyllt påsar med prylar och kläder som bara ligger och skräpar i lådor. Försöker skänka bort en del och kommer la försöka sälja lite senare också. Men det har dykt upp många tankar.  Först en ...