Underligt vad lugn man kan bli från ingenstanns, säg mig blev det kortslutning efter att jag gått och varit frustrerad under en längre tid? Är det därför jag har blivit så lugn helt plötsligt.. I två dagar nu har jag levt i något medativt läge. Varit där men ändå inte där... Varit någonstanns men ändå ingenstanns... Märkte av det när jag började måla på en ny tavla med akryl färg som jag ogillar så.. Jag märkte hur lugn jag var hur jag tänkte efter för varje steg och penseldrag som skulle göras så att det skulle bli rätt... Och jag började bli smått nöjd. Log av tanken att jag inte höll på att bli utvecklingstörd och det var inget fel på min hand. Jag kan fortfarande, jag vet hur man gör... Jag var nöjd.... Senare på kvällen spelade jag innebandy med ett par andra från skolan... Jag var något trött när jag började men tänkte att jag nog skulle piggna till så fort vi började... Men flera gånger under spelet så stannade jag upp och iprincip bara stod och glodde. En vän ropade på mig... Kom igen nu! Gå till attak! Jag reagerade förvånat när jag insåg var jag befann mig... Detta hände om och om igen.. En stund stod jag och sa till mig själv vakna! Kom igen vakna! Men det blev bara svaga viskningar i huvudet... Så jag kom ingen vatt... Jag var medveteten om min omgivning, samtidigt som jag inte var det. Jag befann mig ingenstanns jag bara var.. Dock var ju detta i fel situation men som tur var vaknade jag till tillslut och började spela på...

Även idag var jag lugn och även krokin kändes helt okej...Eller var det bara helt enkelt okej att misslyckas idag.. Eller så var det lite bättre skisser.. Jag vet inte och det spelar ingen roll.. Tydligen hade min nyfunna  vän och hjältinna sätt detta... Och påpekade att mitt kroppspråk var gladare och mer avslappnat idag. Jag hade inte märkt det själv men förstod till slut vad hon menade... Jag var ju gladare hade ju till och med lett vid vissa tillfällen...Och jag orkade inte bry mig om att snegla på andras bilder som jag brukar tycka är så myket bättre en mina.. Det var bara jag och teckningen den här gången inte jag och rästen av omgivningen... Senare på dan snackade jag med denna vän/hjältinna.. Åh om jag bara kunde ha ett bra namn på denna person. Jag har ju valt att inte ge ut direkta namn på bloggen för att inte skada eller liknande... Identitets skydd liksom! Även om jag ibland skrivit ut någons namn så har det då ofta varit tryggt och okej att göra det... Aja som sagt så jag snackade med henne och den här gången var jag avslappnad även i samtalet. Find jag blev spänd en gång när vi kom in på ett ämne som låg mig nära och som gör ont i mig... Men inga tårar den här gången... Och jag var tillräckligt lugn för att våga göra det jag alltid gör när jag trivs med människor. Jag lägger mig ner eller sätter mig i en halvliggande ställning. Den här gången la jag mig ner och började titta på henne samtidigt som hon höll på att leta rätt på musik på sin mobil och pratade om något... När folk inte vet brukar jag le och tänka de mest fina tankar om dem.. Fast den här gången tänkte jag bara... Hon blir nog aldrig arg. Känslan säger mig det, hennes ögon säger mig det. Så jag frågade rätt ut... Spantan som jag är.

-Blir du nånsin arg?

Hon värkade förvånad över frågan. Och det hade hon ju all rätt till. Och visst hade jag haft rätt hon blev aldrig arg. Irriterad på sig själv möjligen men inte så hon skriker på andra...Ännu en gång hade min känsla lätt mig rätt... Den här gången lyssnade jag på känslan... Innan gjorde jag inte det och det gick ju inte så bra...Jag måste alltid lita på känslan för den är verkligen 99% rätt alla gånger. Det är ytterst sällan känslan har fel. Efter ett tag ställde hon en lika spontan fråga tillbaks. 

-Sjunger du? 

Svaret var direkt nej! 

Känns som de flesta människor önskar att dem var bra på det men få är det, och jag är en av dem som defenitivt inte kan. Och ja jag har drömt om att kunna sjunga och spela piano och där igenom sjunga ut allt jag känner och tänker...   I stället för att sitta och skriva av mig så faktiskt utrycka det ännu mer! För att få säga saker gör ju en del. Det är väl därför vi människor behöver någon att prata med både när vi är glada och ledsna. Det ger mycket. Trycket släpper och hjärtat lättar. Men jag ska inte gå och vara avundsjuk på dem som kan sjunga.. För jag kan ju skriva as fort i stället. :P

Ja och sen efter samtalet så var jag lika lugn... Gick och målade och var faktiskt sugen på det! 

Och nu sitter jag här och är lika lugn... Vad fan kom lugnet ifrån?

-Men snälla lugnet försvinn inte nu när du är här. Jag behöver dig och har längtat efter dig!

Jag hoppas verkligen att jag lyckas behålla det nu.

Hmm... Hittade en gamal bild från när jag var liten som jag tänkte kanske kunde passa till inlägget men jag kan ju ha fel... Då jag la mig brevid mormor och sov en lite stund extra på morgonen när hon och morfar var på besök hos oss.. Mins jag inte fel så gjorde jag så ganska ofta. Ushe, vad fult vårt vardagsrum var på den tiden fast det tyckte jag inte då förståss... Men på denna bilden ushe! Det är mycket finare idag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hur mycket kan man tro på sig själv oavsätt vad omgivningen tror och tycker?  I mitt liv så tyvärr mäts min självtillit beroende på hur mycket min omgivning visar att dem tror på mig.  Om jag får stöd eller inte. Jag blir vad folk gör mig till. S...

Jag är i en period då jag känner mig ganska ensam och övergiven. Det har fått mig att tänka och känna mycket. Jag antar att jag dels fortfarande vänjer mig vid att bo ensam och jag antar att jag också sörjer att jag inte har så nära rellationer som m...

Nu har det gott en tid sen jag tog examen från skolan och satt i bilen och för ett kort ögonblick funderade på om det var där när jag fortfarandd var som lyckligast skulle ta mitt liv. Jag lät bli och tänkte istället LEV! Lev för allt vad du är värd....

Dem senaste veckorna har allt varit extra tydligt hur mycket stöttning jag fått dem senaste två åren. Hur mycket godhet det ändå kan finnas i människor och att det finns människor som både ser och tror på mig och mina förmågor.    Jag har också...

Dem senaste dagarna har jag rensat som bara den. Jag har fyllt påsar med prylar och kläder som bara ligger och skräpar i lådor. Försöker skänka bort en del och kommer la försöka sälja lite senare också. Men det har dykt upp många tankar.  Först en ...