Med ord kan jag få dig att le med ord kan jag få dig att gråta, med ord kan jag förföra, med ord kan jag manipulera, med ord kan jag svika, med ord kan jag skapa tillit. Med ord kan vi göra allt... Med ord kan våra hjärtan slitas i tur och med ord kan det också repareras igen och skapa hop. Ibland är ord det vackraste som finns, ibland är ord ett skydd för att dölja sanningen. Och då syns ordens falskhet genom våra handlingar i stället. Eller kanske syns ärligheten i våra ord genom handlingarna. Men vad är det man ska lita på mest? Är det orden eller är det handlingarna? Om någon säger till mig.

Jag älskar dig, och i nästa sekund slår mig. Då skulle jag känna mig ganska förvirrad. Men jag skulle oavsätt vad tvingas lämna den här personen eftersom den skulle kunna vara kapabel till att döda mig. Är det alltså handlingen jag ska lita på mer en orden? Är det därför barn gör som man gör och inte som man säger?

Vårt kroppsspråk sägs vara den största andel procent av vår kommunikation och vissa påstår att vårt 

kroppspråk säger mer en 1000 ord. Men ändå värkar orden så viktiga för oss. Ändå är det orden vi lyssnar till. Om jag kramar någon och säger att jag älskar den så är det med mina ord jag menar det. För att det är tuffare att säga orden och vara ärlig från hjärtat en att ge en kram som jag kan ge vem som helst, när som helst, var som helt och typ hur som helst.

Jag vet att det är orden jag lyssnar till mer en kroppsråket även om kroppspråket får mig att tvivla eller lita på orden som sägs. Jag har skrivit så många ord genom mina dar och jag har sagt så mycket jag både kan stå för och ångra. Men ibland känns det som att mina ord trots forskingens och pedagogikens påstående är mer menat från mig en vad mitt kropsspråk ibland visar. Några lärare i högstadiet listade ut att jag ofta såg argare ut en vad jag egentligen var.. Idag skyller jag på att jag funderar när folk säger att jag ser arg ut. Dock är problemet att folk har börjat se att jag funderar och frågar i stället direkt vad jag tänker på och ofta hittar jag på en bortförklaring för att slippa berätta.. Då jag brukar tänka ganska djupt när folk faktiskt märker av att man tänker. Fast det är klart, ibland tänker jag inte på något alls och folk frågar ändå vad jag tänker på. Det kanske är en social grej att fråga sont nu för tiden? Hur som helst är jag ändå tacksam för sona frågor det visar ju att folk bryr sig och är nyfikna på just mig. :)

Men vad är det jag försöker säga med allt detta fabbel om ord och handlingar hit och dit? 

Mjo... det är så att jag funderat en del på det här med ärlighet och hop och svek det senaste... Och kommit fram till hur mycket ord faktikst betyder för oss människor på både gott och ont. Tänk alla ord som fått oss att resa oss som gätt oss hop och drömmar. Tänk vad tråkigt det vore om livet bara bestod av kroppspråk. Jag är glad och tacksam för att ord finns i alla dess sorter. Även dem konstiga som man inte förstår sig på. Men det är ganska kul att hitta på egna ord för saker och ting. :) Och att försöka säga outaliga ord eller försöka säga: ''sex laxar i en laxask''  fort. Och så vidare...

Och tänk alla stunder man kan sitta och bara mys snacka, asså småsnacka om allt och ingenting. Och utan alla ord vore kanske aldrig tystnaden riktigt lika skön på samma sätt...Och tänk alla dessa människor som lyckas göra storverk genom sina ord. Hitler som lyckades manipulera ett helt folk med lite pengar och ord. Eller den där presidenten som ställde sig upp och sa.

-Jag har en dröm. Och hans dröm blev ju mer eller mindre sann.(Jag vet att detta är tjajtigt. Men det är la alltid bra att dra en bild av något som väldigt många känner till?)

Utan ord vore livet tråkigt och utan ord skulle vi inte få ur oss allting vi vill. Vi skulle inte kunna stå och skrika ut vår ilska eller stå och säga jag älskar dig och jag menar det av hela mitt hjärta. Många människor är dåliga på att använda ord. Jag också.. Jag har lättare för att skriva orden en att säga dem. Många har det tvättimot. Dem säger orden mycket hellre en att skriva dem.  Jag tror vi alla mer eller mindre borde träna på våra ord. Kanske byta ut dem fula med dem fina orden och kanske vara mer ärliga genom våra ord. Men inte så att det gör ont i någon förståss! 

Nu kommer ordens ord som en slutgrej på den här texten... ORDENS ORD ÄR ORDET I SIG SJÄLVT!..Sug på den du! 

Bye bye bloggis för ikväll. 

Oj vilket konstigt avbrott och slut det blev. Men du kanske kan komma på ett bätte slut. :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hur mycket kan man tro på sig själv oavsätt vad omgivningen tror och tycker?  I mitt liv så tyvärr mäts min självtillit beroende på hur mycket min omgivning visar att dem tror på mig.  Om jag får stöd eller inte. Jag blir vad folk gör mig till. S...

Jag är i en period då jag känner mig ganska ensam och övergiven. Det har fått mig att tänka och känna mycket. Jag antar att jag dels fortfarande vänjer mig vid att bo ensam och jag antar att jag också sörjer att jag inte har så nära rellationer som m...

Nu har det gott en tid sen jag tog examen från skolan och satt i bilen och för ett kort ögonblick funderade på om det var där när jag fortfarandd var som lyckligast skulle ta mitt liv. Jag lät bli och tänkte istället LEV! Lev för allt vad du är värd....

Dem senaste veckorna har allt varit extra tydligt hur mycket stöttning jag fått dem senaste två åren. Hur mycket godhet det ändå kan finnas i människor och att det finns människor som både ser och tror på mig och mina förmågor.    Jag har också...

Dem senaste dagarna har jag rensat som bara den. Jag har fyllt påsar med prylar och kläder som bara ligger och skräpar i lådor. Försöker skänka bort en del och kommer la försöka sälja lite senare också. Men det har dykt upp många tankar.  Först en ...