Igår fick jag ett sms som frågade mig: Hej vad händer i ditt liv just nu?. Och jag svarade på ett enkelt sätt jag känner mig ung vild och fri. Men inombords sattes så mycket större tankar igång.... Och jag började tänka vart är jag, vart ska jag och insåg hur glad jag var över mycket och hur tacksam jag är för allt även om jag ororas för framtiden... Det kanske är oron för framtiden som gör att jag är så fruktansvärt klantig varje dag! Mitt liv ljust nu är flummigt men så välbehövligt. Jag börjar söka efter mig själv och finna mig själv även om jag är virrig i mig så är jag samtidigt hur lugn som helst. Jag lär mig att allt inte behöver vara så strukturerat. Vi har olika aktiviteter jag är med på två... Den ena har folk typ aldrig kommit i tid till som så mycket annat. Förr hade jag blivit riktigt frustrerad över att folk inte håller de avsatta tiderna.. Men nu ser jag ingen mening med att bli frustrerad. Vad hjälper det? Men jag tänker för all del inte sluta hålla tider för min vana är en bra vana! Annars går det ju ej att ha jobb i framtiden. Jag är lugn i det sätt att jag inte bryr mig så mycket om vad som händer och det känns som om jag har all tid i världen och styr det mer eller mindre helt själv. Jag har kommit på att jag arbetar bäst sena kvällar även om det innebär att man antingen är trött dagen efter eller vaknar sent. Jag tränar mig själv hela tiden psykologisk och mentalt. Jag har köpt en fet bok som handlar om självkänsla... Och nu har jag ju tid att ta tag i det. Jag har börjat träna Fysiskt för att för en gångs skull inte behöva känna mig liten söt och oskyldig. Dessutom har jag fått veta att jag kan vara attraktiv vilket var en stor förvåning för mig då jag är van vid ordet söt inte mycket mer en så.Och självklart för att må bra. En bättre kondis och styrka sägs vara bra på mycket om det hjälper mig att stressa mindre och kanske få en mer fungerande mage så är det as bra även om träningen svackar en del då magen kronglar och jag då vägrar träna.. Har haft uppehåll en hel vecka nu det suger! Men allt i lugn och ro, allt i sin egen takt... Jag måste hålla tålamodet och träna upp det... Allt kan inte ske på två röda sek. Även om jag önskar att min superkraft var att springa superfort... Lika fort som vinden. Eller som ljuset reflekteras... Jag lever världens slappaste liv och i ett liv jag inte är van vid. Ett liv jag försöker vänja mig vid, ett liv jag försöker förstå. Jag har verkligen varit instängd och fyrkantig i hemstaden här har jag mött så många olika människor att jag har börjat förstå hur stort vårt land är och jag blir sugen på att ufortska det.. Jag lär nog inte bo kvar hemma i en evighet i alla fall... Frågan är bara vart jag ska ta mig sedan? Samtidigt som jag har svårt för och lämna människor och släppa taget om folk jag börjat gilla. Men vad har jag för val? Antingen är jag den egoistiska människan som gör saker för min skull för mitt liv vill det och för jag vill utforka och komma vidare... Eller så stannar jag kvar bara för att behålla människor som en dag ändå kommer lämna mig på ett eller annat sätt. Men är jag verkligen ego om jag utforskar mitt egna liv och gör det jag tror är bra för mig? Hmm jag skadar ingen på kuppen mer en att bli ev. saknad? Och hälsa på finns det ju ett ord som heter.. Så knappast förgånget helt. 

Okej det här året ska vara ett avslappningsår efter allt som hänt. Men i stället känns det som att det här året kommer bli ett kamp år. På ett förhoppningsvis positivt sätt... Träna upp både själ och kropp och lära mig massor om vad vuxen livet innebär. Det vuxenlivet jag hittills bara älskat. Jag gillar självständigheten även om nya saker skrämmer mig något. Och då jag redan klantat mig mer än en gång och är van vid att få skäll då jag klantar mig så har jag varit rädd. Men varje gång jag klantat mig här har jag inte fått skäll bara ett leende och någon som säger det löser sig. Det gör att jag känner mig mindre som en idiot och i stället känner mig starkare... Jag älskar att vara fri och varje dag är en nyfikenhet. Allt är inte enkelt här men så mycket enklare en vad det har varit och här är jag accepterad av alla, jag är van vid att vara tönt i varje skola jag varit i. De gånger jag ej varit en tönt har det ändå gått att trycka ner mig när man haft lust för det. Jag mins tydligt smällarna jag fick i bakhuvudet av en vän en gång i tiden då jag tänkte för mycket eller felaktigt. 

Här har jag lärt mig att säga ifrån när jag tycker någon säger något taskigt mot mig eller beter sig dumt. Jag må vara konflikt rädd men jag har ändå börjat säga ifrån och stå för mig själv. Även om det bara är smått en så länge. Som sagt mitt liv just nu handlar om att bli stark och avslappnad för att sedan vara redo för allt och klara av framtiden utan problem. Klara av alla nej jag får från arbetsansökningar och annat som jag troligen kommer möta på. Men vad fan vill jag jobba med?! Och var ska jag bo.. Ska jag bo med min kompis? Hinner jag få ett jobb innan jag måste hem-hem igen?. Jag vill inte hem igen. Jag älskar min familj men jag älskar också att bo självständigt. Och var ska jag bo...? Blö nej nu tänker jag för mycket på något som är lite mer en ett halvår fram. Tillaks till nuet det härliga nuet... Hmm undra vad jag ska hitta på nu? Vi synes! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hur mycket kan man tro på sig själv oavsätt vad omgivningen tror och tycker?  I mitt liv så tyvärr mäts min självtillit beroende på hur mycket min omgivning visar att dem tror på mig.  Om jag får stöd eller inte. Jag blir vad folk gör mig till. S...

Jag är i en period då jag känner mig ganska ensam och övergiven. Det har fått mig att tänka och känna mycket. Jag antar att jag dels fortfarande vänjer mig vid att bo ensam och jag antar att jag också sörjer att jag inte har så nära rellationer som m...

Nu har det gott en tid sen jag tog examen från skolan och satt i bilen och för ett kort ögonblick funderade på om det var där när jag fortfarandd var som lyckligast skulle ta mitt liv. Jag lät bli och tänkte istället LEV! Lev för allt vad du är värd....

Dem senaste veckorna har allt varit extra tydligt hur mycket stöttning jag fått dem senaste två åren. Hur mycket godhet det ändå kan finnas i människor och att det finns människor som både ser och tror på mig och mina förmågor.    Jag har också...

Dem senaste dagarna har jag rensat som bara den. Jag har fyllt påsar med prylar och kläder som bara ligger och skräpar i lådor. Försöker skänka bort en del och kommer la försöka sälja lite senare också. Men det har dykt upp många tankar.  Först en ...