Jag fick några tips och jag tog dem till mig. Jag började skriva jag är bra i en bok tre små saker som varit bra under dagen. Jag har börjat slarva men jag har också börjat se... Jag har börjat bli otroligt tacksam för så otroligt mycket. Det har hållt i sig i några dagar nu och blivit till bara mer och mer tacksamhet över både stort och smått och jag har fått bevis för att dem som faktiskt säger att dem tycker om mig gör det. Både från sms på min mobil som frågat när jag kommer hem och att de saknar mig. Och även från mina vänner här som flera gånger fått bevisa sin kärlek till mig. Och av historier jag hör av saker som sker så börjar jag verkligen bli djupt innerligt tacksam för så mycket! 

Jag har allt jag behöver och massa mer. Och jag har börjat bli små arg på all otacksamhet som finns. 

Jag kan klaga över att behöva gå upp tidigt på morgonen ibland för att jag vill ligga kvar i sängen och sova en stund till. Medans en annan människa inte ens kunnat sova på natten för att den inte fått någon mat i sig på väldigt länge, den har ingenstanns att gå och den måste kämpa för att kanske bara kanske få mat för dagen. Trots att kroppen redan är tömd och svag. Jag får pengar för att gå upp på dagen för att kunna köpa mat för hela månaden plus en massa annat onödigt om jag så vill... 

Jag gråter när saker är jobbigt och jag har nästan alltid någon där som då kan krama om mig och säga att allt kommer bli bra. Det finns dem som aldrig våga gråta och dem som inte har någon i närheten som kan krama om dem och säga att allt kommer bli bra, som kanske i stället blir slagna var dag och få höra hur patetiska dem är...

Jag har ont i magen ibland ibland nacken och det kan driva mig till vansinne. Men det finns dem som har obotliga sjukdomar och är döende i canser...

Jag vill ha saker och jag kan skaffa dem bara jag sparar lite pengar. Det finns barn som inte ens har en nalle att krama om och lägga sig och sova med...

Jag kan bli arg och ledsen på mina vänner ibland. Det finns dem som inte har några vänner och blir mobbade var dag...

Jag är född med ett naturligt utseende, och kan ändå stå framför spegeln och tycka att jag är ful ibland. Det finns dem som föts med sjukdommar som gör att dem ser annorlunda ut eller som i olyckor fått sina kroppar förstörda, blivit upplagda på sidor som säger att dem är världens fulaste människor... 

Jag lever i ett land där det finns rasistiska,homofobiska åsikter sjukvårdsfel och annat. Det finns dem som lever i ett land där det ständigt faller ner bomber och där det inte finns någon yttrandefrihet...

Jag har en familj som älskar mig som jag kan komma till. Det finns dem som inte har någon kontakt med sin familj och som lever i missbrukar familjer eller inte ens har någon familj för att dem är döda...

Jag har ibland idial på mig själv att försöka se bättre ut. Det finns dem som har annorexia och bullemi...

Jag kan jobba med vad jag vill jag kan plugga till vad jag vill... Det finns dem som inte har något val en just ett yrke, det finns dem som inte får gå i skolan...

------------------------------------------

Jag antar att du känner igen dig?

Jag säger bara, vad fan har vi att klaga över!!!!!!!!!

Jag vet att jag inte kommer sluta klaga när det gör ont i min mage, jag vet att jag kommer kunna bli arg och besviken på mina vänner och att jag hellre ligger kvar i sängen en tidig morgon och myser, jag antar att det är en del av att vara människa, att klaga lite då och då?.. Men jag tänker ändå vara tacksam för det jag har och inte klaga så himla mycket utan bara njuta av det jag kan och har. 

Hur vår situation en ser ut så har vi alltid massor av saker att vara tacksamma över!

Och har jag börjat vara tacksam nu och se saker, så tänker jag bli ännu mer tacksam! Och fy fan vad jag ska få en bra självkänsla, självinsikt och lära mig att njuta av och älska livet så som det är. För det är då jag kan skapa större saker en vad jag någonsin kunnat tro. Och då kanske jag kan hjälpa människor som inte har det lika bra som jag. Jag är tacksam för det jag har men jag kan väl fortfarande drömma om mer? Så länge det inte blir drömmar som är av girighet och själviskhet? Och för all del varför är vår girighet så stor? Vi ska ha den senaste mobilen, ha ett bra välbetalt yrke. Och vem fan hittade på att störst bäst och vakrast är målet? Och när vi nått ett mål är vi nöjda ändast en kort stund.Innan vi hittar något nytt att bli giriga över och vi inbillar oss hela tiden att har vi bara den grejen så blir vi lyckliga, i stället för att lära oss av misstaget vi gjort om och om igen att vi inte alls blir lyckliga av att få en bra status den senaste grejen eller flest vänner och störst klädbyro! Det är för tusan vår girighet som gör att inte folk har mat för dagen, varför är vi så egoistiska? Varför är politikerna bättre en någon annan och ska tjäna skit mycket pengar, när dem pengarna kunde gå till att hjälpa canserforskningen. Jag har hört undanflykter om att om vi kan bota alla sjukdommar skulle vår värld bli överbefolkad och om det inte fanns något dåligt skulle vi inte njuta av glädje. Det kan låta sant. Men vi har ju inte ens varit i närheten av detta ting? Hur kan vi då säga allt detta om vi faktiskt inte vet?

Att göra världen bättre är inte att göra den skadefri. Jag menar som sagt, jag har allt ändå kan jag bli besviken. Ändå hade jag hellre legat kvar i sängen. Konflikter finns och kommer antagligen alltid finnas, men hur stora våra världsproblem och vår girighet är går att förändra!!!

Om bara folk slutade nicka med och faktiskt gjorde något! Jag erkänner jag kan göra mer en vad jag gör och jag tänker det men först måste jag skaffa mig modet till det och självkänslan, självfötroende våga ta riskerna sen ska jag börja göra något på rikgit för det har jag lovat mig själv för länge sedan.

PS: Jag saknar er alla så där hemma. Och jag är så tacksam över er!<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hur mycket kan man tro på sig själv oavsätt vad omgivningen tror och tycker?  I mitt liv så tyvärr mäts min självtillit beroende på hur mycket min omgivning visar att dem tror på mig.  Om jag får stöd eller inte. Jag blir vad folk gör mig till. S...

Jag är i en period då jag känner mig ganska ensam och övergiven. Det har fått mig att tänka och känna mycket. Jag antar att jag dels fortfarande vänjer mig vid att bo ensam och jag antar att jag också sörjer att jag inte har så nära rellationer som m...

Nu har det gott en tid sen jag tog examen från skolan och satt i bilen och för ett kort ögonblick funderade på om det var där när jag fortfarandd var som lyckligast skulle ta mitt liv. Jag lät bli och tänkte istället LEV! Lev för allt vad du är värd....

Dem senaste veckorna har allt varit extra tydligt hur mycket stöttning jag fått dem senaste två åren. Hur mycket godhet det ändå kan finnas i människor och att det finns människor som både ser och tror på mig och mina förmågor.    Jag har också...

Dem senaste dagarna har jag rensat som bara den. Jag har fyllt påsar med prylar och kläder som bara ligger och skräpar i lådor. Försöker skänka bort en del och kommer la försöka sälja lite senare också. Men det har dykt upp många tankar.  Först en ...