Idag har jag haft en urusel dag, värre en igår till och med. Jag har varit trött, mått illa, gråtit varit frustrerad och rymt. Jag rädde ut en sak men andra saker väcktes upp. Jag började erkänna saker för mig själv, och hur ont det gör att min feghet håller i sig. Hur ont det gör att bli besviken och sårad, hur ont det gör att känna sig hjälplös. Jag försökte få tag på skolans samtalsperson. Jag fick det men efter 10 minuter insåg jag hur fel och obegagligt allt kändes, till slut fick jag någon panik attack och sprang ut genom dörren. Jag hörde henne ropa på mig, men då gick jag bara fortare jag ville fly. Jag vet att det är barnligt och fånigt att göra så, men vad skulle jag göra jag såg ingen annan väg ville bara bort därifrån. Jag hade modet eller ens tanken på att jag kunde säga trevligt att jag behövde gå. Nej jag bara stack... Jag ville inte få allt uppdraget. Jag ville ju bara få tips från henne om hur man lugnar ner stress men det blev andra ord andra saker. Tankar som väcktes och med fel person vid fel tillfälle. Jag blev rädd. Jag har sagt åt mig själv att bossta min självkänsla nu men det går verkligen inte på en dag. Och jag måste reda ut lite saker... Släppa taget om något för att starta något nytt. 

Så nu har jag varit på mitt rum inlåst och gråtit en stund. Satt på havsbrus/piano musik och börjat be till en Gud som jag valt att tro på trots mina stora frågor och tvivel. Och så tänkte jag gå in här och skriva av mig varpå jag fått två meddelande från gårdagens inlägg. En är en vän som tänker på mig. Det andra från en vad jag tror är en vilt främmande person. Som gätt mig en text ur bibeln som jag förstått det som, som säger mig allt. Och som gör mig lugn. Jag hade minuterna innan bätt till Gud om hjälp. Är detta bara en vänlig person som kom förbi och bara läste mitt inlägg utan att känna mig? Eller är det något bakom det hela? Något mer? Jag vet inte vad men du som skrev detta om du ser detta snälla skriva till mig. Jag vill veta vem du är. 

Och jag hoppas jag är pigg imon utan magproblem, utan varken oro eller stress, utan illamående  utan trötthet, utan tankar... Jag vill bara komma hem och glädjas med dem jag älskar och saknar så. Särskilt nu när livet känns tugnt och jag inte har någon här jag känner att jag riktigt kan gå till. Jag har vänner här men just nu är inte ens dem fina människorna rätt, då dem vet för lite om allt det där. Jag vet att jag borde klara mig själv ändå. Men jag är inte där en, mitt självfötroende har inte stegrat ännu men det kommer, det kommer inom sinom tid. Nu ska jag ruska av mig allt och njuta av solen nu när regnet svept undan för ett tag. Jag ska andas in frid och ut det tunga.

 

Joanna

24 oktober 2013 16:27

Kom ihåg det motto du förut lånat av mig ;-) 'jag backar bara när jsg tar sats'. Det är okej att stanna upp eller till och med backa- bara man tar sig framåt igen! Vissa dagar är skit och då är det lätt att se allt man 'misslyckas med' men titta på allt du klarat! Alla otroligt stora kliv du tagit framåt! Du har flyttat hemifrån! Till en ny stad! Börjat ny skola, klarat att lära dig tvätta, betala räkningar, ta ansvar osv osv! Du är stark! Du har gjort otroliga framsteg! Det är okej att falla, okej att gråta, regridera, bara man inte fastnar utan reser sig, borstar av sig gruset och fortsätter åt rätt håll igen sen.
Du är bra! Kram<3

http://www.joizmeds.mittspejs.se

Isabella

24 oktober 2013 20:14

Tack det var värmande ord. Älskar dig!

 

Kamilla

24 oktober 2013 17:09

Vad spelar det för roll vem jag är? Det är vad jag gör som betyder något. Jag såg en syster i nöd och jag skickade ett uppmuntrade bibelord.

Du skriver att du blev rädd när du var hos en samtalsperson - du kan inte fly varje gång du blir rädd, hur skall du då hitta dig själv?

Isabella

24 oktober 2013 20:13

Hmm... det spelar kanske ingen roll men jag blev nyfiken och det var så lustigt att de blev så rätt. Jag flyr sällan så desperat som idag men det blev för mycket på fel ställen idag. Jag får nog mest skylla mig själv för det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hur mycket kan man tro på sig själv oavsätt vad omgivningen tror och tycker?  I mitt liv så tyvärr mäts min självtillit beroende på hur mycket min omgivning visar att dem tror på mig.  Om jag får stöd eller inte. Jag blir vad folk gör mig till. S...

Jag är i en period då jag känner mig ganska ensam och övergiven. Det har fått mig att tänka och känna mycket. Jag antar att jag dels fortfarande vänjer mig vid att bo ensam och jag antar att jag också sörjer att jag inte har så nära rellationer som m...

Nu har det gott en tid sen jag tog examen från skolan och satt i bilen och för ett kort ögonblick funderade på om det var där när jag fortfarandd var som lyckligast skulle ta mitt liv. Jag lät bli och tänkte istället LEV! Lev för allt vad du är värd....

Dem senaste veckorna har allt varit extra tydligt hur mycket stöttning jag fått dem senaste två åren. Hur mycket godhet det ändå kan finnas i människor och att det finns människor som både ser och tror på mig och mina förmågor.    Jag har också...

Dem senaste dagarna har jag rensat som bara den. Jag har fyllt påsar med prylar och kläder som bara ligger och skräpar i lådor. Försöker skänka bort en del och kommer la försöka sälja lite senare också. Men det har dykt upp många tankar.  Först en ...